De säger att bland barn så är Super Mario en mer igenkänd karaktär än Musse Pigg numera, men vad gäller silhuetten så säger jag att den gamle musen har ett övertag på vår käre rörmokare. En silhuett man genast känner igen är ovärderlig för en karaktär, näst efter karaktärens färgpalett är det just den vi snabbast läser av en figur på. Alla som pluggar design vet det och konstlärarna på spelutbildningar tjatar om det.
Föga förvånande så har jag gått runt och varit oerhört sugen på att köra Firewatch och Unravel de senaste veckorna, två indiedarlings som faktiskt är första och andraplatsen på min lista över spel som jag ser fram emot 2016. Jag har gett mig fasen på att de ska påbörjas innan krokusarna står i blom, vilket är ovanligt tidsoptimistiskt för att vara jag.
När jag häromdagen pratade med lillasystern för att stämma av våra scheman visade det sig att hon hade hela helgen bokad med plugg och packning inför hennes kommande skidsemester, och genast tänker jag: ”Jaha, då blir det inget, för jag drar inte igång något utan henne.”
Folk verkar överlag ledsna som fasen just nu, och vem kan klandra dem? Världen framstår som lika delar dekadent romarrike och barbarisk rövarkula. Det var otroligt länge sen vi fick lite ihållande solsken på de här breddgraderna och orken börjar bara ta slut.
Nu blir det mera djup och analyserande journalistik från Sveriges näst bästa spelpublikation! Som den gode syster jag är försökte jag utbilda min yngre, med blandat resultat.
Svampriket växer och förändras hela tiden, idag känns det svårt att begripa att när jag började göra bilder här så var Linus ”nya killen” och Tobbe inte ens vikarie. För tusan, det skulle dröja något år innan jag själv ens kom in i redaktionen.
Vi har laddat i flera månader för det här. Offrat fritid, gymmet och i extrema fall relationer. Allt för denna slutgiltiga pod-inspelning…. Utom Anna då, hon gjorde lasagne.
Såhär i lägenhetssökande tider så lekte jag i ungefär två minuter på tanken på att man skulle kunna skaffa sig en rumskamrat. Delad yta, delad hyra, delat smörpaket. Sen slog det mig att: ”HA! Jag är ju en gräslig person som inte töck’ om folk nästan alls, jag ska ju absolut INTE skaffa en roomie! Håhå, jäklar vad fel det hade kunnat bli…”
Fast som chefs-svampen Anders säger: ”Allt ska listas!”, så varför inte hålla kvar vid tanken en liten stund till och fundera över vilka personer från tv-spelens värld som man skulle vilja bo ihop med? Vi vet ju vilka vi vill gifta, sexa och döda, men hur är det med att dela tandborstkopp?
Känner ni igen det här scenariot:
– Jo, och där i början av Infinite när man ror mot fyren…
– Men SPOILER!
– Vadå, att där är en fyr i ett Bioshock-spel?!
– Ja, jag har inte spelat det senaste än, jag vill inte bli spoilad.
Är det mig det är fel på, men varenda gång någon brölar ”Spoiler!” när jag pratar så börjar jag se rött. Jag ställer frågan en gång till: Är det mig det är fel på?
