Min relation till Final Fantasy är tämligen okomplicerad: vi var väldigt kära i varandra i många år, men situationen förändrades från Final Fantasys sida och numera älskar jag det för var det var och hoppas på att en ny förälskelse en dag ska blomma upp. Jag hoppas på det bästa och blir inte arg när serien fortsätter sin resa bort från mig, vi kommer ju alltid ha Midgar.
Den här texten är en känslig sak. Den kan landa väldigt fel, göra folk upprörda, ledsna och rentav arga. Så därför väljer jag att skriva vissa ord med fet stil. Du kommer snart upptäcka varför.
Jag börjar skönja ett mönster för mina listor och artiklar, många av dem går ut på att jag pitchar saker. Inte enbart av missnöje med det existerande utbudet, utan för att jag har en kreativ hjärna som aldrig vilar och för att jag tar många långa promenader. Dygnet är helt enkelt fullt av tid där man kan klura fram koncept och idéer, däremot finns inte tid till att genomföra mer än ett fåtal.
Så var det dags för den tredje och avslutande delen i Makeover-serien, där jag tidigare stuvat ner fjorton av fighting-spelens mest ikoniska kvinnokaraktärer i mer påklädda och praktiska utstyrslar, samt låtit åtta av männen från samma spel-serier få ikläda sig kvinnornas kläder. Lätt kalabalik uppstod och det var roande nästan hela tiden.
Även om Sony fick hela spelvärlden att kollektivt dö lite grann under E3 så är det en annna titel som bitit sig fast längst bak i min hjärna och som gjort sig påmind efteråt: Cuphead.
En helt jävla skruvad spelbar version av animerad klassiker som Silly Symphonies, Betty Boop och Karl Alfred och jag tänker dedikera denna fredagslista till varför jag tror att detta spel fångat min uppmärksamhet.
”De odöda reser sig från sina gravar uppe i Norra Sverige och en konstellation mellan kloka gamla gubbar och gummor och ett nerbantat hemvärn måste uppstå för att värja undan dem.”
Så lyder pitchen, och på min kammare har jag suttit och börjat skissa fram konceptbilder i mycket blygsamt format. Jag började med mina ”huvudkaraktärer”, en representant från de gamla och en från hemvärnet samt en lös tolkning för hur de odöda skulle gestaltas.
Ni vet förra onsdagen, då jag skulle leverera illustrationer men inte hann och istället mutade er med en Mordin-bild? Det var det här jag jobbade på då.
Det här är surt, jag hade ett större konstprojekt uppritat och redo för Riket, men igår – onsdag – så sket sig planerna så kapitalt att både eftermiddag och kväll blev uppätna, och således kunde inte projektet färgläggas i tid. Eftersom torsdag var min dag så fick jag kvickt hitta på något annat, så sittandes i sängen klockan kvart i tio igår så blev det en akvarell av någon jag vet att ni älskar. Och därmed hoppas jag komma undan bannor, för ju mer poppis karaktär, desto mindre ilska.
