Så fort Allhelgonahelgen var över så gick butikernas startskott för julhandeln, och i hissnande fart städades häxhattar och plastspindlar bort för att ersättas av julgranskulor i femton nyanser av matt guld och Aladdin-askar. Här på Riket tänker inte jag vara sämre, så redan nu vill jag prata julspelande. Dock inte vad vi bör spela över julen, utan NÄR. När är det läge att smyga undan och ta sig en omgång Peggle eller Okami, utan att det blir ramaskri bland släkt och vänner?
Har ni aldrig funderat på hur vår Pepphörna ser ut? Nu vet ni, här turas vi om att sitta och tagga utav bara helvete. Det här är för övrigt helt och hållet en ursäkt för att få göra en bild med bara interiör, I do love it so, och det är inte så ofta jag får tillfälle att göra det. Men alltså, jag vill fasen bo i Pepphörnan, och formar just i detta nu mitt nya hem för att det ska så mycket av den här vibben som det bara går.
Inte kan väl alla få vara med och dela på spelvärlden? Nehej, det kan jag aldrig tro!
Sen över ett år tillbaka har jag haft en mapp som heter ”I väntan”. Där har jag bilder som jag gjort men som inte får publiceras av rättighetsskäl, på grund av att de inte är officiella ännu eller på grund av att deras ursprungliga syfte aldrig kom till skott. Mestadels är det Svampriket-relaterade bilder, och jag undviker att gå in i mappen för ofta, för det kan inte kännas annat än surt att där ligger arbetstimmar, dagar, veckor som inte använts till något. Än.
Det här kan vara det blygsammaste, skralaste och rent ut sagt fattigaste formatet någonsin på en Softcore. Ska man be om ursäkt eller bara garva?
För många månar sedan, kanske under gymnasieåren eller dylikt så satt jag och en av mina äldsta vänner Robin, och pratade strunt. Som man ju så ofta gör. I detta strunt spånades det fram ett koncept, en premiss och en handling som skulle kunna appliceras på såväl film som bok, serie eller spel. Den här idén har jag ofta tänkt tillbaka på, och bara det faktum att den inte knuffats undan av de tusen andra projekt och koncept som trängs i mitt huvud lovar att den här har något, något bestående.
Det slog mig att: ”Varför i helsike har jag designat de här urtjusiga alter egona till oss om jag aldrig tar chansen att använda dem?” Sagt och gjort! Önskan är ju nu att någon onödigt rik knös tar en titt på dem och sen sponsrar mig för en seriebok om våra strapatser i valfritt fantasy-schmantasy-land. Jag finns på Bjärehalvön, och jag väntar på dig, rike knös.
Nu är vi där igen, det svider i magen av 5:2-dieten och för många koppar surt kaffe och det svider i halsen för att du hatar, hatar, HATAR omklädningsrum, men nu har du lovat att gå det där crossfit-passet från helvetet i snart en månad men inte kommit iväg, och doftkombinationen liniment-svett-gummimattor gör att ångesten har börjat riva i hals och bröst – eller så är det bara hungerskänslor.
