När Markus Persson börjar ta betalt för sitt ofärdiga Minecraft är det inte bara starten på ett nytt kapitel i hans liv. Att indiespel kan sälja bra är de senaste årens hits som Braid exempel på. Nu skriver Minecraft plötsligt om boken för hur spel kan finansieras. Man behöver inte ens ha gjort klart sitt spel för att dra in massor med pengar, utan spelet kan finansiera sig självt under utvecklingstiden. Minecraft sprids som en löpeld över internet i takt med att spelare bygger häftigare och häftigare skapelser och vill visa dem för världen.

Samtidigt som Gamex går av stapeln ratar World of Horsecraft mässan på grund av att den är sexistisk och att deras publik inte är trygg på stället. Tryggheten tänker jag inte ifrågasätta. Det förstår jag. Bland alla tuttbemängda spel och trötta mansmänsstereotyper...

Jag spelar ganska många simulatorer. Faktum är att jag det senaste året upplevt ett slags simulator-revival, både personligen och på spelmarknaden i största allmänhet. Där vi tidigare haft ett hav av värdelös, stinkande dynga (läs: tyska grävskopsimulatorer) har vi nu, glädjande nog, ett hav av värdelös, stinkande dynga (tyska skogshuggarsimulatorer) där ett par, glänsande juveler sticker upp över ytan.

Hos Sony Computer Entertainment spänner Playstation Plus-tjänsten över samtliga Playstation-plattformar vilket i dagsläget innefattar Playstation 3 och Playstation Vita. Fast nu är det bara en och en halv månad kvar till även Playstation 4 sällar sig till familjen. Något många därmed undrade över var hur Sony skulle hantera övergången till Playstation 4 med Plus-tjänsten. Det finns ju inga äldre spel, hur skall de då kunna erbjuda något ”gratis”? Kommer tjänsten fungera annorlunda från början?

De flesta spel vi ser i spelhyllan idag har en stridshärdad man på framsidan. Han är ett krigsobjekt, vars inre känsloliv är ovidkommande för den som spelar spelet. Spelen går ut på att män dödar män. Om man räknar proportionerna av män som dör i förhållande till kvinnor i film och TV, så är siffran 95%. När en kvinna väl dör i ett spel eller i en film är det en skymf som måste hämnas till varje pris.

Det snackas väldigt mycket om “outside of the box”, att allting skall ske utanför ramarna av vad som anses ordinarie tillvägagångssätt. Men varför måste full frihet vara det enda som föder kreativitet, skulle inte begränsningar kunna göra detsamma? Sanningen är att det många gånger bevisats att om man minskar på friheten så kommer kreativitet fram även då. Se bara på Mega Man till NES som exempel. Om inte färgpaletten i den grå lådan varit begränsad så hade vi kanske idag talat om den orange bombaren.

Så länge jag kan minnas har man kunnat höra klagomålen över att spel inte tas på allvar. Det brukar till exempel konstateras att den svenska spelindustrin omsätter enorma summor men ändå inte bemöts med den respekt den förtjänar, utan mest ses som en tillverkare av grabbiga leksaker.

Licensspel är något som alla gillar att racka ned på. Företagen gör ju bara dem för att tjäna snabba pengar på de där spelen som bara barn köper. Vuxna människor spelar ju inte sådana spel för de vet bättre (såvida de inte vill ha enkla achievements då, men då spelar de ju redan på fel sätt).