Heartstone skildrar en duell mellan de två spelarnas hjältar. Före duellen har varje spelare gjort ett eget urval ur sin digitala kortsamling och man turas om att dra. Varje kort kostar ett visst antal kristaller att spela och har speleffekt i proportion till sin kostnad. Man gör ingen hemlighet av att kortspelet Magic the Gathering var förebilden.

Jag har nyss gått upp ur sängen. Kaffet är varmt och jag blåser försiktigt för att inte utmana ytspänningen i koppen. Jag tittar på Gomorron Sverige och lyssnar på speljournalisten Thomas Arnroths recension av Thief. Han kommer en bra bit in på sin recension när Marianne Rundström avbryter Thomas i sin förklaring.
-Det gäller att ta tjuven, säger Marianne Rundström självsäkert.
-Nej du är tjuven, svarar Thomas Arnroth med en lätt suck. Jag tycker synd om Thomas.

Det började när jag var liten, så mycket vet jag. Precis som att början på mitt spelintresse är obestämt så har detta beteende ingen specifik start. Jag vet bara att det är något jag alltid känt. En obehaglig känsla som träder fram när jag startar ett spel. Jag har försökt förstå varför mitt samvete vrider sig varje gång.

Igår kväll utspelade sig spelvärldens svar på Guldbaggegalan. Champagnen flödade när de svenska spelundren firades ett efter ett. Markus ”Notch” Persson och Josef Fares spånade framtida samarbeten i baren, Battlefield-profilerna Patrick Bach och Lars Gustavsson pratade med pressen på röda mattan och folk från King kastade ut godis över publiken, glada både över sitt pris för Årets bästa gratisspel – och antagligen för att slippa tänka på hur bolagets aktiekurs samtidigt dök på Nasdaq. Ja, du såg det ju själv med egna ögon under direktsändningen från Dataspelsgalan.
Eller kanske inte.

Det finns ett mörker i gamingvärlden. Ett svart hål. Vi pratar sällan om det, vill inte acceptera att detta vidunder existerar, men det finns alltid där. Hovrande över oss som olycksbådande åskmoln, tålmodigt väntande på precis rätt tillfälle att slå till mot oss ont anande spelare.

”Böcker är den finaste formen av underhållning”.

I olika varianter har den där meningen funnits i min tillvaro hela livet. Visst är det viktigt att kunna läsa, och böcker kan erbjuda oss bland annat fantastiska äventyr och nyttig fakta. Men att det skulle vara den ädlaste former av underhållning, att det är den heliga gral vad gäller eftermiddagsnöje, håller jag inte med om.

Fram tills den dagen vi har teknik för att manipulera tid är vår makt över tiden enbart hur vi väljer att disponera den. En ganska stor del av denna tid är också öronmärkt för jobb, skola, familj och andra åtaganden. Det är därför fritiden, den tid vi själva har störst kontroll över, har så stor betydelse. Det är nämligen där vi väljer om soffan, en chipsskål och melodifestivalen är viktigare än att bestiga Mount Everest.