Första (riktiga) dagen på Gamescom är slut och jag ska försöka sammanställa intrycken. Jag kommer dock inte att nämna allt jag spelat eller sett då jag helt enkelt inte har så mycket att säga om allt. Men här kommer en snabb genomång av det mest intressanta.
Nu är Gamescom igång och när ni läser detta springer jag runt för fullt och intervjuar folk och testar spel. I skrivande stund håller jag på att smälta intrycken från Microsofts presentation under tisdagen. Här kommer en snabb genomgång.
Gamescom närmar sig i rasande fart, och det är så klart spännande av många anledningar. Men främst av dem är utan tvekan det faktum att i år, för första gången i mässans historia, så kommer en representant från Svampriket att närvara. Ingen mindre än jag själv, för att vara exakt.
Vi vet. Ta en sekund och låt det sjunka in.
Det patchas mycket idag. Mycket och ofta. Och det är så klart bra. Att saker som är trasiga eller obalanserade lagas och balanseras om är toppen. Men ibland kan jag inte låta bli att tycka att det blir fånigt. Inte så mycket för att utvecklare nu kan släppa trasiga spel och laga dem i efterhand, som överlag inte är ett så stort problem. Jag tror inte att det är patchar som gör att spel idag är trasigare vid släpp än förr, utan helt enkelt att spel är mer komplexa och svårare att få buggfria.
Inte heller är mitt största problem bristen på charmiga buggar, som Sandra beskrev, även om jag håller med henne. Nej, mitt problem är nog ilandigare än alla de problemen tillsammans – jag hatar att vara tvungen att uppdatera spel innan jag får spela dem.
Rocksteady är klara med Batman nu. Lite DLC är på väg visserligen, men därefter får det räcka. Inge mer Caped Crusader. Men i hjälteträsket verkar det som att man ska stanna kvar. Och det föder ju så klart spekulationer. Om inte Batman - vem? I den här texten ska jag...
Att rösta med plånboken ses av många som en grundläggande del av Den Fria Marknaden™. Och det finns en poäng i att spendera pengar på ett sätt som främjar produkter man uppskattar och företag man kan stå bakom, och inte gynnar säg Foxconn. Men låt oss för den saken skull inte glömma att det också är skitsnack.
Karaktärsutbudet i spel är generellt helt förbannat likriktat. Går du igenom vem som spelar huvudrollen i storspel finner du snart att det övervägande är vita, heterosexuella cismän. Det är liksom standard. Ofta känns det som att spelstudios funderar mer på om de ska ha en människa eller ett antropomorfiskt djur, än om de ska ha en man eller kvinna i huvudrollen. Och är du annat än kritvit, attraherad av folk som du råkar ha samma kön som, eller gud förbjude inte identifierar dig som det kön du tillskrevs vid födsel, så är du sällan ens påtänkt.
De senaste veckorna har jag varit… låt oss säga halvsugen på spel. Eller, det har inte handlat så mycket som att jag varit negativt inställd till spel som så. Jag har varit och är pepp både på spel som släpps nu och i framtiden. Men jag har inte riktigt orkat faktisk spela spel.
Men så hände något. Av en ren slump. Vårt ex av Batman: Arkham Knight blev försenat. Eller försenat och försenat; det blev i alla fall klart att recensionsexet skulle komma till oss efter att spelet nått affär. Och tidigare nämnd Brunlöf, som var tilltänkt recensent, blev så otålig att han bestämde sig för att punga ut för spelet. Så vi hade helt plötsligt ett alldeles ledigt ex av Arkham Knight.
