Det är skillnad på rollspel och rollspel. Och då syftar jag inte huvudsakligen på skillnaden mellan västerländska och japanska rollspel, även om det så klart finns en tydlig skillnad även där. Jag tänker på skillnaden mellan digitala och ”fysiska” rollspel, det vill säga rollspel med penna, papper och karaktärsformulär. Ni vet riktiga rollspel, där man faktiskt spelar en roll.
För om vi ska vara helt ärliga så är det inte mycket rollspelande i digitala rollspel.
Att det börjar närma sig valdagen finns det antagligen inte många av er som missat. TV-tablån består nu till 82% av partiledardebatter, löpsedlarna toppas av ingående analyser av Löfvens och Reinfeldts slipsar och försöker du ignorera all denna valhets så kommer en representant från vart och ett av partierna komma hem till dig och en efter en slå dig i pannan med en Fantomen-ring formad som deras partiblomma.
Ändå är det inget av detta som tydligast talar om för oss att valet nalkas. Nej, det som verkligen skriker val så högt det kan rakt in i dina fragila hörselgångar är så klart Valaffischerna. Dessa unika kulturyttringar är tapetserad gata upp och gata ner genom hela landet och var och en av dem skanderar att partiet som satt upp den här affischen minsann är bättre än alla de andra skräppartierna.
Men inte ska väl de svenska riksdagspartierna få ha allt kul?
Spelhösten är på ingång. Mycket har skjutits upp, ja, men jag tror fortfarande att det kommer bli några riktigt schyssta månader framöver. Xbox One är snart här på riktigt och Playstation 4 kommer fortsätta leverera för att behålla sitt grepp om marknaden. Ändå kan jag inte direkt känna några positiva känslor för spelvärlden just nu.
Det har varit en tuff sommar. Generellt. För världen. Det har varit skit på ganska precis alla nivåer. Krig och sjukdom och jävelskap. Men det kändes lite som att spelindustrin och kulturen runt den missade att haka på sug-trenden något. Vilket man de senaste veckorna verkar ha gett sig fan på att åtgärda.
Det här kommer inte bli storslagen prosa. Låt oss etablera det redan nu. Jag är mitt i en flytt, mina prylar är all over the place och jag är lite stressad. Men en lista ska det bli, oavsett. Nu kör vi.
De enda tre spelen jag lyckades få med mig när jag packade i sista minuten (och ett försök att motivera var och ett):
Spel är inte ”bara spel”. Det är en tanke vi på Svampriket i alla fall värnar om. Spel är ett kulturuttryck och spel spelar roll. Men vill man att spel ska tas på allvar måste man också ta spelen på allvar. Och det inbegriper att inse att spel påverkar människor. Sexism, rasism, homo- och transfobi. Men också våld.
Vissa recenserar spel genom att på något vis försöka dela upp dem i sina beståndsdelar, kvantifiera dem och sedan producera vad många (felaktigt) skulle kalla ett ”objektivt” betyg. Det är en tradition sprungen ur recensionernas bakgrund som konsumentupplysning och något fler och fler går ifrån. Istället försöker man recensera spel som en kulturform. Recensera upplevelsen.
Men ”upplevelse” är en fruktansvärt vag term. Vad exakt innebär att bedöma en ”upplevelse”? Det måste ju innebära någon slags samlad bedömning av alla aspekter och hur de fungerar tillsammans. Och eftersom spel har fler element än något annat medium, någonsin, måste det innebära att ett riktigt bra spel måste vara jävligt bra på jävligt många sätt.
Svampriket har väl varit, låt oss säga, måttligt intresserade av kommande Zelda-/Dynasty Warriors-crossovern, Hyrule Warriors. Zelda är ju nice, men Dynasty Warriors är det väl ingen av oss som är sådär sjukt tända på. En sak som däremot gör att vi ändå gör en liten tumme upp i spelets riktning är det faktum att det hittills utannonserats fler kvinnliga karaktärer än manliga i spelet. Något som händer så sällan att ett flertal religioner har märkt det som ett av tecknen på en stundande apokalyps.
Eftersom spelare är spelare har detta, så klart, möts av blandad kritik. Visst, mycket positivt, som härifrån riket, men även en hel del hat från arga grabbar som tycker att det är en klar östrogenövervikt och att detta kommer göra spelet helt jävla värdelöst.
