Som vuxna verkar vi ofta glömma att detta gäller även våra identiteter och att vissa former inte passar i vissa ingångar. Tanken med den här texten är att titta på problemet i att berätta en fyrkants berättelse med en trekant, och hur sådan identitetsrepresentation raderas i spel som Journey.
Ursprunget till den här krönikan är att jag läste att min egen ögonsten, Street Fighter, är i hetluften igen. Yoshinori Ono twittrade nyligen att de söker folk att arbeta tillsammans med Capcom och studion Dimps på deras nya fightingspel. Eftersom Dimps är studion som hjälpt skapa Street Fighter IV är det många som drar slutsatsen att det är dags för Street Fighter att möta nästa konsolgeneration.
Vart började egentligen hysterin? Det drogliknande suget efter mer guld, mer prylar, mera experience och bara en boss till. Högtravande teorier om att det började redan i jägare- och samlaresamhället, som jag själv säkert skulle skrivit för tio år sedan, betackar jag mig för. Tror snarare att Gary Gygax kanske satte igång nånting när tjocka böcker och tärningar utgjorde grunden för jakten på nästa level i alla dessa äventyr av Dungeons and Dragons. Däremot har arenan omformats och definierats, som så många gånger, av Blizzard. För mig och för många andra började vansinnet med Diablo.
Peter har en kort historielektion om begreppet Roguelike innan han kämpar märkbart med sin hatgenre ”svåra spel”. Detta är Cellar Door Games populära ”Rogue Legacy”.
Om vi ska sätta fingret på en sak som är säker i stormen runt Rise Of The Tombraiders exklusivitet så är det att folk är upprörda. Något annat går inte riktigt att säga ännu, då alla uttalanden från Microsoft (som med alla stora utgivare) är notoriskt vaga. Det officiella uttalandet lyder att nästa installation i Tomb Raider-serien är “exklusivt på Xbox för julen 2015”.
Youtube och Twitch svämmar över av folk som jagar sekunder i Mega Man 5 och subkulturen inom gaming har nästan blivit något helt eget. Om vi ställer speedruns och konventionell gaming mot varandra så ser vi tydliga skillnader.
Jag har länge gått omkring och funderat på om det här är ett relevant ämne eller om jag bara missbrukar möjligheten att gnälla inför publik. Hela den här texten kanske är ett gigantiskt chattmeddelande till alla spelare jag aldrig någonsin fått skälla ut, inte minst...
Nyligen surrades det om hur olika Hollywood-regissörer formligen gick bananas över Hideo Kojimas geni gällande trailern för Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Nicolas Winding Refn talade om trailern som “ett bevis på Kojimas mästerliga porträttering av en bredare och mer komplex bild av mänsklighet”. Även Guillermo Del Toro och Park Chan-Wook stämde in i kören av hänförda män.
