Att ha sin egen nisch. Fåglar evolverar sig till konstiga näbbar för att kunna knäcka nötterna ingen annan kan. Slipsmännen står i möteslokaler och pratar om Unique Selling Points för deras senaste produkt inom intimhygien. Naturen har sin gång i det lilla och det stora. Efter att ha spelat The Elder Scrolls Online i en vecka blir jag påminnd om hur sant detta är även inom spelutveckling, inte minst i MMORPG efter World of Warcraft.
Precis som mina redaktionskollegor så gillar jag InFamous: Second Son om vi tittar på valda delar. Sucker Punch är väldigt skickliga på att förmedla rörelsefriheten i både miljö och taktik när du med din arsenal av rök, neon och video-nånting-hur-funkar-det-här-ens susar mellan tak och spöar skurkar. Detta i samband med teknisk bravur, design och annat har inneburit höga betyg från många recensenter runt om på nätet. Vilket jag trots spelets lysande partier finner obegripligt.
I fredags laddade jag upp med lite finöl, tog hem några vänner och samlade allt på bord och soffa runt TV:n. Med andakt startade vi upp mitt PS3 och påbörjade en kvälls utforskande av spelet på allas läppar; Dark Souls 2.
Ni vet, H.P Lovecraft. Den där märkliga Providence-rasisten som såg ut som en ledsen hund på de flesta fotona? Som också råkar vara modern skräcklitteraturs viktigaste författare? Just det, han. Hur skulle de alster han uppfann och inspirerade till fungera i TV-spel? Nej, jag menar inte som i Dark Corners of the Earth, vi har redan kräkgråtskrikit åt att bli jagade av Shoggoths i kloaker. Det som intresserar mig är Lovecrafts mytologi parat med andra spelgenrer? Funkar det ens? Nedan följer fem olika tingestar, monster och gudar som jag försöker passa in i lämpliga spelgenrer.
Till en början tänkte jag skriva det här som en nekrolog över spel där buggarna erbjöd ökad spelglädje och faktisk nytta. Kort därefter kom jag på hur fantastiskt roligt folk har i spel som Battlefield 3 och 4 med fysikmotorernas stolleri, så jag ska inte försöka fastslå något. Det viktiga här är att buggarna nu inte är som buggarna då. Spelmakare har blivit mycket bättre på att strömlinjeforma, optimera och speltesta så att produkterna blir exakt som de vill.
Någonting har hänt med mig. Vi kan kalla det en sjukdom eller en parafili som tvingar mig till dåd som jag i slutändan ändå aldrig lämnar med en känsla av tillfredsställelse. Gång på gång vill jag göra det där som ser så inbjudande och lätt ut. Bara rulla mig i nostalgin från den tid då objektet för min sjuka kärlek fortfarande levde. Gång på gång vill jag älska med det döda och lura mig själv att jag kan ha roligt på riktigt igen i ett MMORPG.
