Den senate patchen i Overwatch har hunnit landa och både Tommy och Peter har känt på spelet sedan dess. Hur ligger landet nu egentligen? Är McCree tillbaka i sadeln som en av spelets absoluta toppkaraktärer? Har Zenyatta blivit en mördarmunk med på tok för hög potential? Och är den nya karaktären Ana något att ha?
Det har tisslats och tasslats länge om den första DLC-karaktären i Overwatch, och kvällen innan Overwatch-onsdag presenterades hon äntligen: Ana Amari.
Nu presenterar vi det nya segmentet Overwatchonsdag, där främst Peter och Tommy kommer fundera över, analysera, skälla på eller skratta åt saker gällande spelet. Det kan bli gif-kavalkad, panelsamtal eller så proffstycker vi bara som vanligt.
E3 är typ över för i år och det mesta har handlat om spelmässornas spelmässa den här veckan på Svampriket. Det kommer även fredagslistan göra. Peter har kapat den denna vecka för att ge sina egna personliga intryck genom att ta tempen på mässan. Vad var hetast? Vad var kallare än dödens fingrar? Lets go.
Meningen på allas läppar de senaste veckorna har varit “värdigt avslut” när det pratats Uncharted 4. För mig blir det lite begravningsstämmning, då jag verkligen inte känner att serien är död. Snarare har cirkeln slutits och spelserien kastats upp i stjärnhimlen bland de sanna klassikerna. Vad som är viktigt är istället studions avslut, för hela spelet känns som en lång uppgörelse med sig själv och vart de ska ta vägen.
Vi behöver en motrörelse där vi faktiskt försöker spela spelet efter matchens regler istället för FPS-genrens interna PEW PEW SHOOTA-logik. Därför ber jag er testa dessa tre karaktärer, som kan hjälpa laget istället för din egen jakt på den fetaste killstreaken.
Precis som vi referar till Metroidvania nu kommer vi alltid säga Dark Souls om den här typen av spel nu. Alla designelement, spelets kontroll och hur fundamentalt rättvist det är i sin fruktansvärda orättvisa är något gamers ur min generation aldrig kommer sluta prata om.
Precis som Anders har jag nyligen spelat EA Sports UFC 2 och vi är båda ganska oimponerade. Det jag stört mig mest av allt på är spelets brist på personlighet och det extremt torra framförandet av en sport som handlar om så mycket mer än käftsmällar och armlåsningar. Fighters är superstjärnor och deras relationer till andra fighters, sina tränare, familjemedlemmar osv formar hur vi ser på dem, vilka typer av fans de drar och hur känslan i en fight blir.
