Enda sedan Little Nightmares släpptes har både kritiker och konsumenter flitigt jämfört spelet med Playdead Studios 2D-rysare Limbo och Inside. Vid det här laget har det blivit en uttjatad jämförelse, men den är inte obefogad. Faktum är att ytligheterna är långt ifrån det enda spelen har gemensamt…
Tv-spel är bra… ibland. Mat är bra. Mat från tv-spel, är den bra då? Det är vad vi på Svampriket har bestämt oss för att ta reda på.
Det största problemet med Outlast var att det spenderade mer tid åt att skapa hinder som annars inte finns istället för att försöka bygga någonting läskigt kring dem riktiga begränsningarna människor faktiskt har.
Långa generiska korridorer, utspridda nycklar och lappar, en ficklampa och någon, eller något, som jagar dig. Japp, det här är definitivt ett indieskräckspel från Steam. Men åtminstone har det några snygga tavlor!
För den som älskar både pusselfyllda plattformsspel i två dimensioner samt stämningsfulla skräckspel som kryper under skinnet är nuet en ganska trevlig tid att leva i. Och några som har bidragit till detta är inga mindre än utvecklarna från den skånska spelstudion Tarsier.
Uppföljaren till internets kanske mest kända onanisimulator har anlänt och Ludde krävde en quicktitt. Och eftersom att jag tydligen inte har några spärrar som säger till mig när jag borde undvika ett spel så gick jag med på det.
Att skriva den här recensionen är egentligen att ge Drawn to Death mer uppmärksamhet än vad det förtjänar. Men precis som när en potentiell game of the year-kandidat uppenbarar sig känns det som att jag har lika stor skyldighet att rapportera om ett av årets absolut sunkigaste skräpspel.
De som har lyssnat på avsnitt 188 av Svamppod har antagligen redan hört min långa utläggning om Persona 5. Men trots att jag höll på länge och högljutt om problemen som lämnat äckliga fläckar i spelet kände jag ändå att jag kunde ha pratat om mer.
