Musik fyller mitt liv. Till tonerna av spellistorna på Spotify lever jag min vardag, förmodligen de kronor jag fått mest valuta av någonsin. När jag vaknar, diskar, går på stan, borstar tänderna, hela tiden finns musiken där. Som ett resultat öppnas mina öron lite extra när något jag aldrig hört förut tar plats, spelmusiken är inget undantag.
Det kommer en dag då allting dör. För alla oss kommer lampan släckas och om hundra år är det, för de flesta av oss, som om vi aldrig ens funnits. Kanske finns det någon kvar som minns oss, ett barnbarn eller barnbarnsbarn, men om vi inte är med och förändrar världen på något sätt kommer vi inte vara mer än en notis i en kyrkobok. Eller snarare, ett digitalt fotavtryck i myllret.
Jag är en riktigt dålig både vinnare och förlorare. När jag förlorar känns det som om hela världen är emot mig och någon givetvis har fuskat. När jag vinner däremot får jag svårt att förvalta all denna framgång och blir något av en nervöst glad sjuåring som lite lagom gnuggar in det i ansiktet på mina motspelare.
Här presenterar jag de mest framstående argumenten till varför katter är det utan tvekan bästa spelsällskapet. Det här listan har en helt ovetenskaplig empirisk grund enbart baserad på ett urval av en person, mig, och mina katter Elise och Daenerys. Jag tror däremot att faktan är genomgående representativ för spel-med-katt-communityt.
Det är ingen hemlighet att sommaren är den period då både spelindustrin och spelare tar lite gemensam semester. Jag är inget undantag, det är sällan något nytt spel passerar i mitt vardagsrum under ljusa sommarkvällar. Oftast blir det någon gammal favorit, eller så passar jag på att spela något som numera står i realådorna, men som jag inte riktigt var beredd att köpa när det var nytt. Assassins Creed-serien, till exempel.
I en annan värld skulle jag gå genom livet skiträdd. Ni vet, den där alternativa tillvaron där valfri apokalyps inträffat och gatorna ägs av något annat än människor. Zombies, sjukdomar, dinosaurier, take your pick. Jag skulle inte vara den som står där på frontlinjen med en kofot i handen. Jag vill tro mer om mig själv, men när kniven väl ligger mot strupen kommer jag inte vara den där som tar kommandot och leder.
Varje gång jag blir förälskad tror jag att det är sista gången. Som om att jag har ett konto med polletter av kärlek där det görs uttag från, och att det dras så mycket från kontot att det inte kommer finnas något kvar till nästa gång. Visst är det något sorgligt över det, att varje gång älska som om det vore den sista. Inte för att optimera kärleken, ni vet, för det finns folk som säger att man ska älska som om det vore den sista gången. Som om det skulle hjälpa till att få kärleken att kännas lite extra bra. Skitsnack. Förmågan att kontant älska som om att jag kommer förlora är förmodligen en av de egenskaper som gjort mig störst skada.
Riktigt bra vänner är något av det bästa livet har att erbjuda. Det finns också vänner som är lite mer nyttiga än andra – de som förutom sällskap också kan bidra med kunskaper och förmågor som underlättar vardagen. Därför listar jag idag fyra spelkaraktärer jag tror skulle vara lite extra händiga att ha i sin bekantskapskrets.
