Har du någon gång passerat en skyltdocka i en klädbutik och helt plötsligt känt stora skälvan slå till? För mig händer det hela tiden. Att se en mänsklig figur i ögonvrån för sedan inse att det är en skyltdocka väcker ett obehag som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag blir påverkad av objekt som ska efterlikna människor, utan att egentligen förstå varför.
Sedan klimatfrågorna återigen hamnade högt upp i vårt medvetande under 00-talet har många åtgärder gjorts för att minska påverkan på miljö och natur. På individnivå är vi som konsumenter i hög grad medvetna och väljer ekologiska bananer, miljökassar, cyklar till jobbet och köper lokalproducerad mjölk. Det har givetvis gjort att företag hänger på när konsumenterna efterfrågar ett miljötänk och det är idag många organisationer som gärna framhäver sin miljömedvetenhet.
Det hela började med Percy. En helt vanlig ungdom som tagit det stora steget att flytta till en ny stad utan att känna någon för att bygga ett eget liv. Det var inte direkt fett med cash, ett par gånger var det på håret att räkningarna kunde betalas. Men han klarade sig ganska bra ändå. Han fick ganska snabbt ett jobb inom poliskåren och hade en stadig karriär uppåt.
Jag har ett projekt där jag sakta men säkert skolar in min vän Emma i den moderna spelvärlden. Nu har vi båda tagit oss genom Heavy Rain från 2010, och här berättar vi vad vi tyckte om spelet.
Jag känner att speljournalistiken är lite väl kvalitetsinriktad emellanåt, speciellt när det kommer till rangordning av de bästa spelen. Jag kan dock tycka att siffror har en speciell förmåga att inte vara så fundersamma och eftertänksamma, så låt oss kika på lite statistik över de spelserier som siffermässigt är bäst i Sverige och världen.
De som läst en del av vad jag skriver här på Svampriket har nog vid det här laget förstått att jag är en sucker för berättande spel. Lite nu och då stöter jag på andra typer av berättelser, böcker, filmer, serier, som alla förtjänar att upplevas lite mer. Vissa berättelser har ett inneboende spel som bara väntar på att hamna i händerna på en skicklig utvecklare som kan ge det liv. Idag tänker jag dela med mig av några berättelser som jag tycker förtjänar att få ett kvalitativt spel.
Det är något speciellt med berättelser som inte visar det nobla i människans natur. Kanske är det därför jag också är ett stort fan av ”A Song of Ice and Fire” av George R.R. Martin, böckerna som är underlaget till den omåttligt populära serien Game of Thrones. Alla som följt serien kan nog hålla med om att även hjältarna har smutsiga händer, och att livet inte framställs så svart eller vitt som många andra böcker eller serier kan göra. Även de från början förmodade goda har ett maktbegär, dödar oskyldiga och spelar långt ifrån rent. De som vi tror är onda har också ett hjärta (tja, alla förutom en kanske…) och Martin ger läsaren en chans att få heja på vem en vill. Böckerna har en förutsättningslöshet som jag sällan stöter på i varken film, spel eller andra böcker som jag uppskattar mycket.
Vintern kom till mig alldeles för obarmhärtigt i år. Vissa år är jag mer beredd än andra men i år var jag verkligen inte beredd. Helt plötsligt slog en komet ner i mitt sovrum som släckte nästan alla lampor.
