Idag är det den 25:e och för många av oss, inklusive mig, är det idag pengarna rullar in och det återigen känns ganska bra att kolla mitt snabbsaldo på telefonen. För min del är det dags för julklappsinköp. Normalt sett är jag ganska sent ute så det skulle kännas skönt att för en gång skull bli klar innan den 23:e och stämningen i galleriorna har övergått från julmys till stress och full panik.
Först och främst vill jag tacka för all respons, både för den som totalt sågat mig och den som hållit med mig. Utan er skulle jag ändå inte få möjlighet att utvecklas, varken i mitt tänkande eller skrivande, och jag har verkligen läst alla era kommentarer noggrant och med stor eftertanke. På många sätt har jag velat svara er alla en och en, men jag känner att den här vägen är bättre att gå. Men åter igen – tack. Bara för att jag inte svarat betyder det inte att jag inte läst.
En av de saker som ”trendar” just nu inom spelkulturen är att ifrågasätta sexism i spel. I mitt twitterflöde finns det varje dag inlägg som på något sätt lyfter just sexism inom spelbranschen. Det pratas om bröstfysik, kläder (eller snarare brist på dem), objektifiering och brist på kvinnliga protagonister.
Efter att ha jobbat i en spelbutik i över tre år har jag förmodligen stött på de allra flesta typer av kunder en kan möta. Det är något jag ser som en av de största fördelarna med jobbet. Här finns allt från de som enbart köper FIFA/NHL när det kommer ut en gång om året, de som kommer in och bläddrar i begagnatställen varje dag efter skolan/jobbet, de som förbokar alla stortitlar som kommer ut och alltid hänger på låset vid release. Men de kunder jag gillar att hjälpa allra mest är föräldrar som inte kliver in i en spelbutik, utan snarare en helt ny värld. När jag får vara deras guide genom tevespelsdjungeln trivs jag som allra bäst på mitt jobb.
Utöver att vara en sucker för spel så har jag ett stort intresse för musik. Jag rör mig inte utanför lägenhetens väggar utan hörlurar i öronen och jag spenderar en avsevärd del av min fritid med att leta efter ny musik att förundras och fascineras över. I allt detta sökande stöter jag emellanåt på låtar som har något speciellt. De kanske inte är särskilt mycket bättre än annan musik, men där finns ett korn av något extra: potentialen att fungera perfekt som ett soundtrack.
Under en period i mitt liv arbetade jag som springflicka åt en auktionsfirma. Mitt jobb gick helt enkelt ut på att hämta ett föremål, hålla upp det inför en hungrande publik, för att sedan ta betalt av den som gått segrande ur striden. Jag har lyft tavlor, plafonder, kristallglas och mattor. Öppnat oräkneliga dörrar till skåp för att visa upp patinan på insidan. Tagit betalt av uppköpare som räknat upp summan ur tjocka buntar av femhundralappar.
Ibland känner jag mig vilse i min egen värld.
Som när jag stod framför baren på studentpuben, fingrandes på min ölflaska och försökte komma på något vettigt att säga till de tre killar jag stod och pratade med. Efter att ha identifierat varandra som ”gamers”, spelande, hamnade vi i en diskussion kring vilken konsol som varit bäst när vi växte upp.
