Tobbe har spelat nya Mirror’s Edge och skrev sen, av någon anledning, en recension på rim.
Tobias Pagmén
är Svamprikets egna lilla monster. Tobias spelar alltid på svåraste svårighetsgraden och ska helst samla allt. Samtidigt. Förutom det så är han en ganska hårlös men snäll människa och individ. Fast, som sagt, ett monster.
Mirror’s Edge: Catalyst
Tobbe och Linus känner på det nya Mirror’s Edge och hittar märkliga grafikbuggar och rum fyllda med dubbelgångare. Och så pratas det lite Uncharted bara sådär…
Doom (2016)
IDDQD IDKFA
Så startade alltid mina sessioner med Dooms kampanj när jag spelade hos en vän på en svartvit laptop 1993. Det fanns inget ljudkort så det enda vi hörde var små sprak när vi sköt fiender på en skärm med mer motion blur än ett några år äldre Gameboy. Men så köpte min vän en ny dator, en 486:a på 50MHz med 4 megabyte internminne. Plötsligt dånade MIDI-rocken i takt med rött splatter som flög från en sprängd tunna nära en soldat.
Messenger Basket
Ibland händer det bara, det kommer ett spel från ingenstans som vänder upp och ned på ens liv. Den sista platsen jag trodde jag skulle få en så överväldigande spelupplevelse var i Messengerappen i min telefon. Men det är bara att skicka en basketbollemoji till nån och trycka på den! I alla fall för de flesta.
Spelen jag borde spela i PowerPlay
Känner ni det?! Det vibrerar i hela luften! Det är på väg! Det är dags att damma av kontrollen, släpa fram tjocktvn och dunka huvudet i väggen. Jag är sugen på att dra igång PowerPlay igen!
När indie blir religion
Du vet väl om att indiespelen är här för att rädda våra förtappade CoD-själar? De är här för att flytta in spelen till konstutställningarna från smutsen bland våra soffor. De ska i Oprahs studio visa upp att det minsann visst finns känslor i ett medium du själv kontrollerar. De är också här för att visa dig att du inte behöver betala 600 kronor och spela i 50 timmar för att nå någon form av upplevelse. Indie är Jesus.
Hur man spelar sig igenom en semester
Det var dags igen, kläder låg framtagna på sängen och noga utvalda böcker låg i en hög jämte laptopen som var laddad med filmer för varje tänkbart tillfälle. Jag skulle ut och resa igen, tre veckors backpackande i Thailand närmare bestämt. Det enda som saknades, det enda som inte redan var planerat, var digitala spel. För visst tar man inte semester från att spela?
Romhacks jag borde spela
Visst känner man när ett spel man gillar tar slut att man vill ha mer? Speciellt om man investerat åtskilliga timmar i karaktärer och världar så infinner sig en tomhet i mig när jag tvingas lämna allt, när de inte har mer att ge. Folk älskar sina favoritspel förbehållslöst och det är då inte konstigt att kreativa och tekniskt lagda individer skapar sina egna fortsättningar. Romhacking innebär just att man ändrar i ett redan existerande spel; det kan vara en så enkel sak som att byta färg på Marios mössa till att skapa helt nya banor och fiender. Spelen kan sen spelas i en emulator eller i vissa fall brännas till en riktig kassett och spelas på originalkonsolen. Det finns en hel värld därute med hemmasnickrade alster, och jag har inte testat ett enda.
Tobias Pagmén
är Svamprikets egna lilla monster. Tobias spelar alltid på svåraste svårighetsgraden och ska helst samla allt. Samtidigt. Förutom det så är han en ganska hårlös men snäll människa och individ. Fast, som sagt, ett monster.
stötta riket
