Jag har en hatkärlek till Mario Kart, och den fortsätter så klart i Mario Kart 8. Om jag går in med inställningen att först och främst vilja vinna är risken stor att jag kommer vara på dåligt humör när jag slutar spela. Om jag däremot går in med inställningen att först och främst ha kul med placeringarnas prioritet på andraplats, är det bland det roligaste som finns att spela. Spela för att ha kul i första hand, spela för att vinna i andra hand.
Uppdatering: Och så kommer Aonuma med ett uttalande som gör hela det här inlägget (och min rant i nästa Svamppod) helt irrelevanta. Buuu! Originalinlägget: ”Jag undrar vad Tommy kommer skriva om så här alldeles efter Nintendos E3-presentation. Kanske blir det en text...
Tommy ger en snabb lektion i grunläggande Mario Kart 8-strategi, och berättar lite om hur man ska spela och tänka för att få så bra förutsättningar so möjligt. Det går inte så långt in på djupet, men kanske kommer det fler delar i framtiden med lite mer avancerade taktiker.
Ett problem som jag ofta stöter på inom spelkritik är alla dessa fullkomligt homogena spelrecensionerna som i stort sett säger samma sak om spelet, och sedan delar ut samma betyg till det. Jag vet inte riktigt varför det är så för just spel, medan film och musik får mycket mer varierad kritik. Kanske är det för att spelsajter ofta har fler skribenter eftersom det kräver mer resurser för att spela och recensera ett 15 timmar långt spel, än det krävs för att se och recensera en 90 minuter lång film
Nintendo redovisar sitt tredje raka år av förlust, och Wii U-försäljningen sjunker till rekordlåga nivåer. Internets alla forum fylls av Nintendoismens apologeter och cyniska kritiker, som alla plötsligt är hobbyspecialister och vet – till skillnad från Nintendos egna analytiker och strateger – exakt vad motgångarna beror på och hur Nintendo måste agera. Och om det här hade varit under N64- eller Gamecube-eran hade jag förmodligen anslutit mig till dem med min åsikt. Ja, jag deltog till och med i de här diskussionerna när jag kände mig manad att försvara Wii och 3DS mot kritik. Men nu är jag snart 30 år gammal, och vet bättre. Jag frågar mig själv varför jag ska bry mig, och kommer inte på något svar.
Jag tror det är rättvist att säga att first person shooter är den genre som dominerat och definierat den gångna generationen. Fast det är ändå inte så uppenbart som den allmänna uppfattningen verkar vilja diktera. En uppfattning som jag tror styrs till stor del av Call of Dutys försäljningsrekord. För egentligen har kanske tredjepersonsskjutare som Gears of War samt äventyrsspel som Uncharted och Assassin’s Creed varit lika framträdande.
Under Nintendos kris med Wii U har röster höjts bland investerare, som vill att Nintendo expanderar sin affärsplan och beger sig in i en till synes luktrativa smatphonemarknaden. Det har även talats om att ändra modellen för hur man levererar spel, med bland annat mikrotransaktioner. Det har alltså uppstått en liten mängd press på Nintendo att förändra både plattform och produkt. Om Nintendo börjar släppa billiga småspel till smarta telefoner och surfplattor, tror jag de skulle slänga bort det enda de har kvar just nu – sin image. Säga vad man vill om Nintendo, men deras egna spel är kanske spelinustrins mest slipade och välgjorda titlar. Det kan inte förklaras med bara säga att ”Nintendo är helt enkelt så jävla bäst”.
När spelade du en demoversion av ett spel senast? Hur många demoversioner av spel har du spelat hittills i år? Jag vet inte när jag spelade en demoversion senast, men jag vet att jag inte spelat en demoversion i år. Och jag tror faktiskt inte att jag kommer göra det heller. Inte bara för att jag inte tycker en demoversion säger mig så mycket, utan även för att jag inte är säker på hur ofta spel får demoversioner nu för tiden. Jag minns att demos fortfarande var en ganska stor grej i början av den här generationen, men nu hör jag mindre och mindre om dem. När det utannonserades att Watch Dogs inte skulle få en demoversion innan release slog det mig hur sällan jag hör det talas om just demoversioner av spel. Jag började fundera lite på saken, och kom fram till att det förmodligen beror på två saker.
