Är Top War: Battle Game och Last War: Survival Game utvecklade av samma studio? Det är en enkel fråga. Den borde vara enkel att besvara. Spelen ser onekligen lika ut, och de har samma namnstandard. I en artikel på pocketgamer.biz refererar man till Last War som det senaste spelet från studion River Game, som är utvecklarna bakom Top War. Men stämmer det?
Det är inte utan att jag ställt mig själv frågan “varför kan de inte bara göra spelet?” när jag sett ännu en fejktrailer för Top War. Och jag vet så klart varför, det är lättare att fejka en trailer än att faktiskt utveckla ett spel. Uppenbarligen. Men samtidigt så är många av gameplay-koncepten otroligt simpla hyper casual-spel, och utvecklarna lägger ju uppenbarligen en hel del energi på att designa och animera fejkad trailer efter fejkad trailer. Kunde de inte bara styra om lite av den energin till att göra ett spel de faktiskt själv tycker känns värt att spela? För det är uppenbart att de inte har något förtroende för att folk skulle välja att spela spelet de faktiskt har utvecklat.
Ända sedan jag gjorde min video om mobilspel har jag haft en efterhängsen fascination för Top War: Battle Game. Spelet fladdrar förbi i videon, men får inget egentligt fokus. Det är ett av ett mindre hav av liknande skitspel. Men med tiden har det blivit tydligare och tydligare att det inte är ett skitspel som alla andra, det här är något väldigt speciellt. En bajskorv med en alldeles unik form.
Vi är någonstans utanför Garphyttan vid Stora Axsjöns kant när ölen börjar slå till. Efter ett misslyckat försök att spela Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder’s Revenge med sex spelare tidigare på dagen, när vi insåg att Playstation 5 bara klarar upp till fyra handkontroller, hade vi temporärt övergett projektet. Sett oss slagna. Men med vårt nya malt-eldade övermod väljer vi att försöka igen.
I år är det så dags för val till Sveriges riksdag ännu en gång. Och vilket val det är! Det är skandaler och utspel och drama mest hela tiden, och helt ärligt kan det bli lite svårt för gemene man att hänga med. Men räds icke, Svampriket är här för att hjälpa till!
Svampriket är stolta att meddela att vi nu ansluter oss till den nya och spännande kryptovärlden. ”Framtidens Svampriket stavas N-F-T. Svanftriket. Nej vänta skriv inte det där sista”, säger chefredaktör Ludde Lundblad i ett uttalande.
För några veckor sedan sedan satt jag på ett möte på mitt jobb när min chef sa “Vi behöver någon som tar över vårt A.I.-projekt.” Efter en liten stunds tystnad harklade sig en av mina kollegor och sa “Linus kan väl ta det?”
Hej, och välkomna till den sista delen i “Den där gången jag byggde Snake 2”, en serie texter om den där gången jag byggde Snake 2.
När vi sist sa adjö hade jag precis ordnat så att ormen faktiskt gick att styra. Med piltangenterna kunde man nu få ormen att åka precis dit man ville, vilket tekniskt sett kvalificerar bygget som ett spel. Men för att faktiskt göra spelet värt att spela behövs mer än bara interaktivitet: det behövs piska och det behövs morot. Och eftersom jag personligen är mer av en morotskille så är det där vi börjar: med maten.
Hej, och välkomna tillbaka till “Den där gången jag byggde Snake 2”, en serie texter om den där gången jag byggde Snake 2. Så var fan var vi?
Hej, och välkomna tillbaka till “Den där gången jag byggde Snake 2”, en serie texter om den där gången jag byggde Snake 2. När sist jag lämnade er hade jag precis lyckats konstruera ett rutnät, som enbart fungerade i Chrome. Rafflande!
Att bygga spelplanen var så klart en nödvändig plats att börja på, utan den så är det svårt att gå vidare, men det är också den tråkigaste delen i projektet och jag var glad att nu äntligen kunna gå vidare till den eponyma ormen.
