Månadsresumé: April

Tidigare resuméer:
Februari
Mars

TOMMY HAR SPELAT

Ninja 360
Ninja 360 är ett spel från Xbox Lives indiemarknad. Du är en liten tuff ninja, och världen vrider på sig när du klättrar på väggar och tak. Det är med andra ord ännu ett spel som lånar inspiration från Super Mario Galaxy, och som gör det rätt så bra. Du har säker redan sett flera liknande indiespel, som till exempel And Yet It Moves.  Du kan bara korsa rundade väggar, då vinklar på 90 grader bara får dig att trilla över kanten. Det här innebär att du ibland måste tänka till lite för att hitta en snabbaste och mest effektiva vägen, samtidigt som jag hade föredragit om det var ännu mer pussel och problemlösning. Även om det ibland är lite klurigt att samla alla mynt, så handlar det mest om att samla den under tidsgräns. Ju snabbare du samlar mynten, desto högre valör på medaljen får du. Medaljerna använder du sedan för att låsa upp nya banor. Hade spelet haft mer klurigheter och mindre tidsgränser skulle betyget vara tipp topp, men nu tappar Ninja 360 lite på grund av det här.

Men även om spelet har sina skavanker är design och koncept i grund och botten riktigt bra. För prislappen på bara 80 poäng finns det egentligen inget skäl till att inte köpa det, och tjänar spelets betyg en extra poäng. Även om du bara spelar det en timme har du fått ganska mycket för en tia. Hur ofta har man inte några ensamma poäng som bara ligger och skräpar, liksom?  BETYG: 3/5

Portal 2
Efter min recension av spelet har jag inte så mycket att säga om saken här. Portal 2 är helt enkelt det bästa jag spelat i år, och jag tor inte något spel kommer slå det innan 31:a december. Varken Skyward Sword, LA Noire, Skyrim eller Mass Effect 3. I min recension nämnde jag dock inget från spelet co-op, eftersom jag ännu inte spelat det. Men i helgen spelade jag lite splitscreen med flickvännen, och första intrycket är att Portal 2 blir rejält mycket klurigare med fyra portaler än med två. Många har undrat om man ska spela co-op eller singelkampanjen först, och jag har inget riktigt bra svar på det. Allt jag kan säga är att co-opkampanjen verkar utspela sig efter singelkampanjen rent kronologiskt, men att jag ännu inte är riktigt säker.

Spelets co-op verkar minst lika lovande och genomarbetat, men med mindre fokus på berättande än så länge. Trots att jag spelat igenom hela singelkampanjen lyckas co-opläget få mig att tänka i nya banor och utmanar min hjärna på nya sätt. Portal 2 är helt enkelt ett fantastiskt bra spel, och co-op verkar vara mycket mer än bara grädde på moset. Singelkampanjen hade kunnat stå på egna ben och spelet hade ändå fått högsta betyg, men med både co-op och utmanande achievements känns det som att jag borde ge det 6/5 i stället. BETYG: 5/5

Gears of War 3 BETA
Jag hade aldrig spelat en enda sekund av Gears of War online – varken ettan eller tvåan. Mest för att det tog otroligt lång tid för mig att hitta matcher i tvåan, så jag gav alltid upp. Men jag var ändå lite nyfiken, trots att jag visste att jag skulle ligga fem år efter alla andra spelare. Jag är långt ifrån ett shooterfan, och den här generationen är det egentligen bara Left 4 Dead och Monday Night Combat som lyckats fånga mitt intresse online. Gears of War 3 gjorde allt det kunde för att cementera det faktumet. I skrivande stund har jag försökt njuta av åbäket i fem dagar, och det var den här tisdagseftermiddagen som jag bestämde mig för att jag förmodligen aldrig kommer röra spelet igen. Det är helt enkelt alldeles för mycket som gör mig förbannad när jag spelar. Hur optimistiskt inställd jag än är till att kunna ha en trevlig stund, slutar det alltid med att jag till slut stänger av i vredesmod.

Jag vill inte ha den långsamma realismen i Call of Duty, med alla dessa jävla perks och tråkiga vapen som dödar på en sekund. Jag vill heller inte spela det otroligt tröga och långsamma Gears of War 3, där det känns som att jag desperat försöker kontrollera ett godståg genom ett hav av gråbrun lera. Hur lång tid ska det ta innan man vänder sig om 180 grader? Varför kan jag inte svänga 90 grader när jag springer? Varför kan jag inte springa och skjuta samtidigt? Varför måste jag ens hålla in en knapp för att karaktären ska springa? NÄR VILL MAN INTE SPRINGA?! Jag förstår vitsen med att kunna smyga fram i till exempel CoD: Black Ops, men när är det till fördel att sakta trippa på tå i Gears of War 3?

Gears of War 3 kommer absolut inte vara ett spel för mig, även om jag kanske kan ha kul med kampanjen i co-op. Det är inte ovanligt att jag åker på storstryk i spel, men det brukar ändå finnas något som håller mig kvar och får mig att vilja förbättras. I Gears of War 3 saknar jag den viljan, då kontrollerna och spelets gameplay hela tiden motarbetar mig och min spelsmak. Jag kommer förmodligen plocka upp spelet för kampanjen, men onlineläget verkar inte på några sätt försöka locka nya spelare. Epic verkar köra på säkra kort. BETYG: Sätta betyg på en beta? Näe.

Dynasty Warriors 7
Efter sex föregångare gissar jag att utvecklarna av Dynasty Warriors vet precis vad det gör, hur de ska göra det och för exakt vilken publik de gör det. Jag kan absolut se charmen och tjusningen i att storma ett uppbåd av soldater för att sedan skära ner dem alla med ett enda svärdsving. Stridsmekaniken är inte direkt den allra djupaste, och det slutar lätt med att jag bara trycker X, X, X, X. Däremot finns det några element som försöker skapa lite strategi. Det är till exempel viktigt att ha koll på vilka man ska beskydda samt bestraffa. Tyvärr fäller en svårtydd karta och snarlika namn krokben för ambitionerna. Allt för ofta misslyckas mina uppdrag utan att jag ens vet exakt varför eller var på kartan som nederlaget ägde rum.

Dynasty Warriors gameplay är helt enkelt lite för enformigt för mig, förmodligen till stor del för att de strategiska elementen förvirrar mig. Jag gick igenom hela spelets tutorial utan att få strategin eller kartan förklarad. Kanske är jag lite dum i huvudet, men förmodligen riktas spelet till en redan frälst publik som förväntas veta sånt från de förra spelen. Ett annat problem jag hade med Dynasty Warriors 7 var storyn; både berättelsen och berättandet. Till en början fick den klumpiga expositionen mig att skratta högt, eftersom karaktärerna med hjälp av uselt röstskådespeleri förklarade saker de uppenbarligen redan vet för varandra.

Trots att huvudkaraktärerna framställs som goda hjältar, känns det som motsatsen när berättelsen går ut på att slakta missnöjda stackars fattiga bönder för att slå ner ett uppror. Visst, spelet utgår från verkliga händelser från asiatisk historia (och det är riktigt intressant). Men låtsas inte att kejsarna och generalerna i enorma guldprydda rustningar gör något hedersvärt genom att slakta tusentals fattiglappar. Då föredrar jag mycket hellre att spela Conquest Mode, där man på löpande band (med stora nypor artistisk frihet) återskapar kända slag medan spelaren tar över världskartan. Du slipper story medan du bygger upp din arsenal á la rollspel, och det lyckades faktiskt underhålla mig lite smått. Men om du inte redan är insatt i serien eller genren kommer det här spelet inte att vinna över dig. BETYG: 1/5

Castle Crashers
Så flickvännen och jag beslutade oss för att köpa Castle Crashers eftersom vi inte spelat co-op sedan förra årets alldeles fantastiska Lara Croft and the Guardian of Light. Som de flesta av er redan vet har det sagts en hel del goda saker om Castle Crashers, och kanske är det därför som jag känner att spelet inte riktigt lever upp till mina förväntningar. Vi har spelat igenom nästan hela äventyret men det visar inga tecken på att sätter vi spelar på kommer förändras. Visst får man några nya kombos och vapen då och då, men att trycka X, X, Y i stället för X, X, X gör inte så stor skillnad. Jag blev dessutom enormt irriterad på buggarna som poppade upp. Till en början kunde vi inte återuppliva varandra, och sedan försvann sparfilen. Lyckligtvis fanns det sätt att få tillbaka den, men spelet har fortfarande ett knasigt sparsystem som tvingar oss spela igenom banan vi klarade under sista spelningen igen.

Men jag ska inte gnälla för mycket, för jag har faktiskt kul med spelet. Humorn får mig ofta att le lite, kontrollerna är simpla och funkar bra, spelsystemet är konstant belönande och musiken är underbar. Vissa bossar är lite utdragna, men på det stora hela är Castle Crashers ett stort litet episkt äventyr och ett bra co-opspel. Betyg: 3/5

Yar’s Revenge
Ännu ett shmup! Den här gången är det dock nedladdningsbart, och inte alls lika svårtillgänglig fanservice som förra månadens Deathsmiles. Men även om Yar’s Revenge är lättare att förstå och komma in i, så bjuder det på minst lika hårt motstånd som vilket shmup som helst. Jag började äventyret på Normal som vanligt, men insåg efter ett par banor att det kommer bli alldeles för tufft. Det här berodde dock delvis på att jag inte riktigt fick kläm på kontrollerna. Jag vet inte riktigt vad det var, men hade otroligt svårt att bestämma mig för om jag ville ha Y-axeln inverted eller inte. Så jag hoppade ner ett steg i svårighetsnivån, men det innebär även att jag uppenbarligen inte har rätt till achievements. Hårt!

Yar’s Revenge är inte bättre eller lättare än till exempel Deathsmiles, men det är mer lättillgängligt. Om du är ett fan av genren borde du absolut plocka upp det. När kontrollerna väl satt sig är det ganska kul att komma upp i kombos som med lite flyt kan sträcka sig en bra bit ovanför 50. Världarna man flyger omkring i är dessutom ibland helt underbart vackra, och jag fick väldigt ofta lite Metroid-vibbar och Yar påminner på många sätt om Samus. Och det är inte bara världarna som imponerar, jag älskade dessutom de handritade bilderna som för berättelsen framåt. Presentationen är vad som bär spelet från en tvåa till en trea. BETYG: 3/5

LUDDE HAR SPELAT

Rush n’ Attack – Ex Patriot
För några år sedan släpptes det ett spel på Xbox LIVE Arcade som hette Shadow Complex. I mina ögeon var/är det ett fantastiskt spel i Metroid/Castelvania-skolan som är blnad det mest köpvärda på Arcade än idag. Jag hade en liten förhoppning om att fortsättningen på NES-spelet Rush n’ Attack skulle kunna vara något liknande. Och det var det! Men tyvärr så har det inte mer än upplägget gemensamt med Shadow Complex. Allt som det gjorde bra, gör Rush n’ Attack – Ex Patriot så mycket sämre. Hur mycket jag än försöker kan jag inte komma på något positivt med detta spel. Det beror säkerligen på att jag hela tiden inte kan låta bli att jämföra det med Shadow Complex. Om jag inte hade spelat Shadow Complex kanske jag kunde ha varit mer förlåtande mot Ex Patriot, men nu är det som det är. Det är helt enkelt ett skitspel, som gör allting fel! BETYG: 1/5

RIO
Apropå skitspel, låt mig presentera RIO. Eller spel och spel. Det är en samling mini-games som är baserade på filmen med samma namn. Ibland kan jag uppskatta sådana här lättsamma sspel, men när de är så uselt genomförda som RIO är blir jag bara förbannad.

Fantastic Pets
När Kinect lanserades var det ett spel vid namn Kinectimals som var en av lanserningstitlarna. Det var väl tänkt att det skulle hjälpa Microsoft med att sälja lite fler apparater, och gjorde det säkerligen. För det är ett väldigt charmigt spel, som är perfekt för de yngre spelarna. När Fantastic Pets landade i Svamprikets brevlåda, var min första tanke att det skulle vara en lite sämre kopia av Kinectimals. Men där hade jag fel. På de flesta punkter är Fantastic Pets ett bättre och framför allt roligare spel. Det enda som Kinetimals vinner på är sitt utseende, för Fantastic Pets är inte vidare snyggt. Det hela går ut på att du gör ditt alldels egna husdjur, som du sedan ska träna, mata och leka med. Kinecten funkar utmärkt och läser av precis så där bra man att den ska göra. Min 5-åring har spenderat avsevärt mycket mer tid med sin regnbågsfärgade drake, än vad han har gjort med sin vita tigerunge. BETYG: 3/5

Carnival Games in Action
Har du en Kinect, så har du med största sannolikhet ett spel vid namn Kinect Adventures i din ägo. Äger du Kinect Adventures finns den ingen anledning som helst att införskaffa Carnvival Games in Action. Skulle det vara som så att du, mot all förmodan faktiskt inte äger Kinect Adventures är det ändå ett smartare val att välja det, istället för Carnival Games. Det är absolut inget dåligt spel, det är en lagom underhållande samling med mini-spel som roar för några kvällar, men inte mer. Det bör poängteras att kontrollen fungerar fläckfritt och gör det som förväntas av den, vilket känns väldigt positivt för Kinecten. Verkar som att utvecklarna är duktiga på att göra spelen spelbara och inte endast Kinectvänliga.

One Single Life
Ibland ramlar man över ett spel på App Store som gör att man blir så där extra glad. Speciellt också om spelet i fråga är gratis. One Single Life är ett sådan spel. Äger du en iPhone finns det ingen som helst anledning för dig att inte ladda hem det omedelbums. Det går ut på att du ska hoppa från ett hustak till ett annat. Klarar du det  finns det ett nytt hustak att hoppa till.  Men kruxet är att du har bara ett försök på dig! Du har bara ett enda liv! Misslyckas du med ditt hopp ramlar du mot en säker död och det finns ingen andra chans. Bokstavligen. Du kan inte börja om och försöka igen. Spelet är slut, för du är död. Med så enkla medel lyckas One Single Life bli det mest spännande spelet som jag spelat denna månad. Jag var uppriktigt riktigt nervös inför varje nytt hopp. (jag kom till level 7) BETYG: 5/5

Thor – God Of Thunder
Thor är ett spel. Ett spel som vill vara som andra spel! Det vill t.ex vara som Star Wars: The Force Unleashed. Inget fel med det, visst får man snegla på andra spel och försöka likna dem, så länge man gör det med lite egen personlighet. Men som i fallet med Thor blir det svårt, eftersom det är ett spel med noll personlighet! Ännu ett spel som hade mått så otroligt mycket bättre om det hade fått mer utvecklingstid och inte hade en deadline (läs filmpremiär) att passa! För potential finns det, om man är ett fan av spel som Dantes Inferno/God Of War/SW:Force Unleashed. Men tyvärr faller det platt. Att det räddas från ett bottenbetyg beror på att achivementhoran i mig uppskattar det. T.ex får du hela 100 G av att klara spelet plus 25 för varje värld! Så om du (vilket du garanterat kommer att göra) hittar Thor i en reaback nära dig inom en snar framtid kan du plocka upp det för att få din gamerscore-fix! BETYG: 2/5

Mortal Kombat
Av någon anledning har jag blivit utsedd till Svamprikets fighting-expert, ungefär på samma sätt som Tommy har blivit utsedd till vå shmup-expert. Tidigare i år tog jag mig an Marvel VS Capcom 3 och nu har det blivit dags för ännu ett fighting-spel att få synat av mig. Svamprikets fighting-expert!
Mortal Kombat är roligt. Riktigt roligt! Det känns mycket mer lätttillgängligt än sin konkurent MvsC3 och är i mina ”expertögon” ett bättre spel. Det kan bero på att jag inte alls får min stjärt lika hårt sparkad i Mortal Kombat. Jag skulle nästan kunna säga att jag börjar bli vän med kontrollen och iallafall några combos, men är långt ifrån redo att dela ut fatalitys till höger och vänster.
En annan grej med Mortal Lombat som gör att det sticker ut från mängden är att det faktiskt har en helt okej kampanj. Visst är storyn så fylld med ost, så det bli äckligt, men ändå funkar det väldigt bra. Och ja, det är fortfarande blodigt! BETYG: 4/5