Niclas de Faire från retrospelbloggen kraid.se har frågat om han får gästblogga hos oss här på Svamriket. Självklart får han det.  Detta är det första av två inlägg ifrån honom.

Gizmondo.

Vad har du för minnen av den?

Antagligen inga, eftersom denna tragikomiska konsol endast såldes i 25 000 exemplar. Totalt (!). I Sverige såldes mindre än 100 Gizmondor. Ett typexempel på flopp. Till och med dunderfiaskot Atari Jaguar sålde mer, närmare bestämt nästan tio gånger mer.

Konsolen marknadsfördes inte alls innan släppet 2005, förutom lite reklam i Nintendo Power. Det verkar ju vettigt att försöka hajpa sin konsol i en tidning som primärt läses av svettiga fanboys som krampaktigt greppar sina Nintendo DS och drömmer våta drömmar om att ha en menage-a-trois med Peach och Daisy. Som om det inte räckte, så ansåg man på företaget Tiger Telematrics att det var en bra idé att sälja Gizmondo för $400 (man kunde dock få den för $150, om man gick med på att få irriterande reklam-pop-ups när man spelade, men vem går frivilligt med på det?). Tänk då på att Xbox 360 släpptes samma år, för samma pris (utan irriterande reklam). Vad lägger man pengarna på som spelare?  En nextgen-konsol med starkt mjukvarustöd eller en halvokänd skräpmanick vars spelbibliotek bestod av titlar med samma kvalitet som fiskrens?

Den frågan har vi konsumenter redan besvarat.

Det var uppenbart för alla att Gizmondo var rent skräp. Den hade inget att komma med och blev ett misslyckande. Vad den däremot har, är en intressant historia; det var nämligen Uppsala-maffians ledare Stefan ”Tjock-Steffe” Eriksson som lyckades nästla sig in som vd på Tiger Telematrics. Han var från början en skötsam plåtslagare i Uppsala, som sedan ägnade sig åt knarkbrott, olaga hot och andra ströjobb. Han blev känd för allmänheten genom sin olagliga inkassoverksamhet, kallad Kanoninkasso, som främst ägnade sig åt att slå in tänderna på skuldsatta affärsmän kring Stockholm, under bankkrisen på 90-talet. Efter ett par fängelsestraff kom han via sina gamla maffiakompisar i kontakt med Tiger Telematrics och fick en chefsposition.

Trots den ruttna marknadsföringen blev Gizmondo uppmärksammad av världspressen när den var så gott som död, mindre än ett halvår efter släpp. Det berodde inte på att folk fått upp ögonen för konsolen, utan på att Sveriges egen Tony Montana, Tjock-Steffe, kraschade en Ferrari Enzo värd 7 miljoner kronor, efter att ha kört hög på kokain i 290 km/h rakt in i ett träd utanför Malibu. De skador han ådrog sig av den galna olyckan var en sprucken läpp och ett par blåmärken.  En riktigt stenhård jävel. Tursam därtill!

Tjock-Steffe fick sitta ett par år i amerikanskt fängelse, vilket han benämnde som ”inte lika roligt som svenska fängelser”. Vad han gör nu är oklart, vissa säger att han är i Tyskland, andra i Sverige och åter andra att han sitter inne. Oavsett vad grabben gör, så är det onekligen lite kul att en mafioso gjort avtryck i en spelbransch, som sedan begynnelsen fått rykte om sig att mestadels rikta sig till barn. Att det dessutom är en svensk gangster som lyckats med denna bedrift är därtill rätt lustigt.

Även om Gizmondo var ett enormt fiasko, så hoppas jag att Tjock-Steffe en dag återvänder. Han verkar vara en lustig prick och skulle nog passa perfekt som konsult för ett nytt GTA, eller GTA-kopia. Svenska Starbreeze, som passande nog kommer från Uppsala, skulle kanske kontakta Tjock-Steffe och inleda ett samarbete för att skapa ett svenskt GTA?

//Niclas de Faire