Efter grundligt övervägande skaffade jag till slut en triforce på armen. Min kära mor har förmodligen inte varit mer emot något än hon är emot den tatueringen. När jag äntligen tagit ut alla mina dreads och piercings så går jag och ritar något permanent på kroppen i stället. Inte nog med att hon är emot märkningen av det hon skapat, hon är även (som jag tidigare nämnt i ett inlägg om Limbo) en tv-spelshatare. Så att det är ett tv-spelsmotiv gör henne bara mer förtvivlad. ”Ska du ha en sån på armen när du är en vuxen karl på 50 år också?!” I skrivande stund har jag haft den i snart två veckor, och hon vet fortfarande inte att det äntligen blivit av. Däremot vet människor i min omgivning, så klart. Och även om reaktionerna där inte är lika hysteriska, så möter man samma typ av kommentarer när det handlar om människor som inte är insatta i tv-spel som kulturform. En tjej på jobbet frågade mig vad den nya symbolen på min arm var för något. När hon fick veta att det är en symbol från ett tv-spel gav hon ifrån sig ett ”meh, mupp”. Inte på ett illasinnat eller elakt sätt, utan snarare skämtsamt oförstående.

Och jag började fundera. Om jag hade gjort en meningslös tribal på min arm, hade jag då mött samma reaktion från min arbetskamrat? Om jag hade tatuerat in ett asiatiskt tecken för något generiskt ord som ”kärlek” eller ”mod”, skulle min mamma då varit en lika aggressiv motståndare till motivet? Om min käre kollega Ludde visar sin Bioshock-tatuering med orden ”A man chooses. A slave obeys” för någon och säger att det är ett citat från Winston Churchill, kommer den personen då reagera annorlunda om han senare får veta att det egentligen är från ett tv-spel? Ja, det tror jag. Om personen inte är insatt och förstår tv-spelskulturen.

Personen som tatuerade mig frågade mig också vad symbolen betydde. Förmodligen för att de inte gärna tatuerar hatiska symboler, antar jag. Eller bara av ren nyfikenhet. Jag förklarade att det var från ett tv-spel. ”Ja, just det, från Zelda är det väl?” Han hade koll. Jag frågade om det är många som gör tv-spelstatueringar. Förvånande nog sa han att det inte alls är vanligt. Kanske är det bara jag som uppfattar det så, eftersom jag har kontakt med såna människor. Men han sa att han verkligen önskade att fler gjorde det. Och jag tror han kommer få sin önskan uppfylld i framtiden. Ut och gör tv-spelstatueringar, allihopa!

PS.

Nu har min mor fått veta om tatueringen. Efter att hon slutat tjuta och gnälla började hon fråga om symbolens innebörd. Jag berättade om mytologin. Om Din, Nayru och Farore. Om vad de står för och om vad de skapade. Mamma suckade, och sa ”kunde du inte tatuerat något från en riktig mytologi?” En riktig mytologi? Till skillnad från en helt påhittad? Kan bli svårt att hitta.