Det är aldrig roligt att ta farväl. Speciellt inte om det är någon man håller väldigt kär som man måste säga adjö till. Men det finns såklart undantag.
Jag har för exakt en timme sedan avslutat det sista nedladdningsbara kapitlet i berättelsen om Alan Wake. Ett kapitel vid namn The Writer. Jag sitter här nu, framför min laptop och känner samma frustration som Alan har gjort framför sin skrivmaskin. Jag har av någon underlig anledning svårt att få orden på plats. Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt.
Det där var inte riktigt sant! Jag vet precis vad jag vill ha sagt Det jag vill förmedla med denna text är att The Writer kan vara det bästa kapitlet i boken om Alan Wake.
Eller vänta, låt mig omformulera det där. The Writer ÄR det bästa kapitlet i boken om Alan Wake!
Problemet är hur jag ska kunna förmedla det med denna text. Den känslan jag fick, när jag spelade igenom The Writer (eller hela spelet, för den delen) är svår att omvandla till ord. Ord känns inte tillräckligt. Alan Wake måste upplevas, det kan inte beskrivas.
Om du tror dig veta hur det är att spela Alan Wake, så vet du inte det förens du har avslutat detta, det ”sista” kapitlet. Remedy visa här vilka fantastiska historieberättare de är. Att de är experter på att sätta dig som spelare i rätt stämning, och faktiskt även att de är duktiga på bandesign. Miljörna i The Writer är makalösa i all sin enkelhet. Här om någon gång, är verkligen ficklampan din bästa vän.
Till skillnad från The Signal, som var väldigt actionbaserat, är The Writer mer sansat. Visst finns det actionmoment här också, men inte alls lika intensiva som i The Signal. Tempot är inte alls lika högt, utan här handlar det mer om att förmedla en känsla. En känsla av att hoppet inte är helt förlorat, men att du ändå inte riktigt är säker på om det kommer bli det där lyckliga ”slutet”, som man skulle kunna förvänta sig. Sättet som Remedy avslutar hela berättelsen på sätter verkligen uttrycket ”Kill Your Darlings” (50G) i ett sammanhang som känns både häftigt och olustigt på samma gång.
Alan Wake är utan tvekan det spel som har gjort mest intryck på mig i år, och med en sådan här ”avslutning” som The Writer bjöd på kan jag inte göra annat än att säga som så att det känns skönt.
Skönt att det är ”över” och att jag nu äntligen kan lägga boken om Alan Wake åt sidan.
Eller, kan jag det?
Låter ju grym! Har inte spelat nån DLC till Alan om jag ska vara ärlig! Måste ta tag i det så fort som möjligt känns de som 🙂
Jag spelade också igenom The Writer precis, och jag gillade episoden. Det var kanske inte den bästa episoden i mitt tycke (jag älskade verkligen delen i originalspelet där man kämpade sig genom Bright Falls tillsammans med sheriffen och Barry), men den var bättre än The Signal.
Det jag stör mig på är alla dessa collectibles de slänger in i spelet. Manuskripten var suveräna, men kaffetermosar, pappgubbar och, nu, tv-spel? Jag är så nojig kring att hitta allt att jag alltid traskar runt och letar överallt, vilket kan rubba rytmen lite. Det fungerade bra med manuskripten eftersom de gav någonting tillbaka i form av lite extra story, men just The Writers collectibles kändes så poänglösa.
Men i vilket fall som helst, helt klart värt pengarna om man är ett Alan Wake-fan.
@Blutt 5-6 timmar på sin höjd, är vad det tar att spela igenom båda dlc. Kanske närmare 4 timmar 😉 Det måste du göra. De timmar du kommer spendera med dem kommer vara så välspenderade!
@Ercarret Slutade snabbt att samla/leta. Förstör mer än det tillför, precis som du säger.
Blir till att spela Al(l)an idag då. 😛
Fan måste spela klart The Signal också. Har väl en timme kvar på det.
Jag vet! Men jag kan inte sluta leta! Jag gick in i episoden med det klara målet att ”om jag ska leta efter det där, ska jag göra det i en senare genomspelning och fokusera på story och så nu”. Icke! Argh!
Och jag har ju inte ens klarat grundstoryn än. :p
Får se om jag kidnappar spelet från Ludde igen, eller om jag känner mig mätt på att springa omkring i mörka skogar med ficklampa.
Jag gav Alan Wake 2-3 timmar, sedan gav jag upp.
För övrigt tycker jag att det hade varit sjukt kul med lite info/skriveri om Fallout New Vegas, Fable 3 och kanske Dragon Age Origins Ultimate Edition som alla tre är på väg innom en snar framtid.
Själv har man förbokat Fallout: New Vegas Collectors Edition. Min första tv-spels collectors edition faktiskt, ska bli intressant. Där har ni en artikel till. Collectors Editions. Vilka är värda att skaffa, vilka är sällsynta på riktigt och varför ser man ofta collectors editions kvar i butik 5-6 månader efter att spel har släppts?
Jaja, sorry för ot. Nu ska jag hem och spela om Mass Effect 2 som superelak kvinna. (karaktären då=
New Vegas och Fable 3 kommer båda bli recenserade här, där du kan räkna med att speciellt New Vegas kommer få mycket uppmärksamhet, eftersom både Elin och Tommy är smått fanatiska 😉
Jag tyckte också att ”The Writer” var helt fantastiskt. Men det lägger verkligen upp det för ett Alan Wake 2. Jag är inte redo att ge upp hoppet. Om de får resurserna och lägger energi på att förnya konceptet så kan det bli fantastiskt bra.
Alan Wake, med de bägge DLC paketen får väl ses som ett utav årets absoluta höjdpunkter. Tråkigt att sagan är slut den här gången, hoppas verkligen det blir en uppföljare. Än så länge ligger det här på min förstaplats i år för bästa spel…!
Kanske dags att spela spelet någongång – har ju inte ens köpt det än