Under en tid tillbaka har min kollega här på Svampriket, Tommy, retat och hånat mig. Detta är väl inget nytt, det har han gjort ända sedan vi startade upp Svampriket, men på sista tiden har han slutat med angreppen som handlar om min fysik och mitt utseende och istället riktat in sig på det som han och jag älskar mest!
Nämligen tv-spel. De senaste veckorna har han gjort sig lustig på min beskostnad över mitt synsätt på spel. Eller rättare sagt hur han tror sig veta, hur jag ser på spel. Han påstår nämligen att jag inte kan tycka att ett spel är dåligt!
Vilket så klart är helt fel. Jag kan inte bara tycka att ett spel är dåligt, jag kan även hata ett spel, om det skulle behövas.
Fast det där stämmer faktiskt inte helt, det heller. Under alla mina år som tv-spelare kan jag faktiskt bara komma på ett enda spel som jag verkligen hatar. Men mer om det snart, åter till Tommys teori om mig och min oförmåga att ogilla ett spel.
För helt ärligt så har han nog en liten poäng. Jag har en tendens att alltid hitta något som jag finner underhållande med de spel jag tar för mig. Plus att jag, ända sedan jag var liten, har varit väldigt noga med vad jag har lagt ut mina pengar på. Spel kostar. Spel är roligt. Har jag betalat för något som ska vara roligt, då ska det vara det också. Har varit noga med att inte köpa grisen i säcken, eller om man ska tala i tv-spelstermer, Mega Man i fodralet 😉
Just Mega Man är ett bra exempel på spel som jag personligen inte finner ett dugg underhållande, men med det sagt, betyder det inte att jag hatar den spelserien. Jag kan förstå storheten med den, men som sagt, det passar inte mig. Samma sak gäller storspel som Fallout 3, Mass Effect, GTA IV, Bayonetta och valfritt Final Fantasy. De är inte min kopp av te, men jag kan ändå förstå vad det är som gör att de är älskade av så många.
Visst låter det konstigt? Jag tycker inte om ett spel, men kan förstå att andra gör det?
Men vilket är då det enda spelet som jag hatar? Jo, Trojan till NES! Det är den värsta jävla skit som någonsin har producerats för att sedan säljas till oskyldiga små pojkar och flickor. Ren och skär barnmisshandel var det. Så många timmar jag har spenderat med det där jävla skitspelet, gråtandes och skrikandes om vartannat! Fy fan!
Där ser du Tommy, jag kan ogilla ett spel på riktigt 🙂
Jag väntar fortfarande på ett betyg lägre än 3/5 från dig. :p
Det är väl en fin egenskap, att alltid se det bästa i det mesta! Jag är nästan lite avundsjuk, men bara nästan.. 😉
– Bitterfittan
Diggar den här skriften. Precis som jag vill att en recensent skall kunna vara. En recensent måste kunna se att en annan publik än en skälv kan finna det här spelet intressant. Vid vissa tillfällen så vet man till exempel att man själv inte gillar spelet på grund av att det inte är ens egen smak. Däremot kan man kanske veta att det är ett toppspel och att den stor publik kommer att köpa det här spelet. Belyser man även vilken typ av publik som kommer att kunna ha nöje utav det här specifika spelet så har man verkligen lyckats.
Sedan kan man ju va naiv också. Bara för att man lagt pengar på ett spel så ska man inte tvinga sig själv att gilla det. Jag själv har slutat spela många spel som jag trott varit bra. Usch va mkt pengar som försvunnit.
@ohcean – Diggar din kommentar! Den gjorde mig glad 🙂
Lätt att skriva så när man faktiskt tycker mkt som du 😛
Jag är raka motsatsen och hakar alltid upp mig på negativa aspekter, som mer ofta än sällan väldigt få andra ens kommenterar. Det är bra att kunna erbjuda olika personligheter med åsikter som skiljer sig från varandra. Värdet av nyanser kan aldrig stiga för högt. Det är därför det såg så urbota dumt ut i LEVEL när de recenserade Starcraft II, och erbjöd inte mindre än fyra ’alternativa’ åsikter, utöver huvudrecensionen, och det stod i princip samma sak i alla fyra, precis som att de alla var där bara för att styrka vad som redan sagts av de andra. Ingen negativ kritik över huvud taget, bara fem personer (totalt) som skriver exakt samma sak, och ger spelet en perfekt 10/10. Helt onödigt – fyller ingen som helst funktion!
Jag har en liknande ”respekt” för de genrer jag inte gillar. Närmare bestämt strategispel. Jag skulle aldrig påstå att Total War och Civilization är dåliga spel. Men jag gillar dem inte för det. Inte min kopp te. :p
Däremot kan jag raga på spel i de genrer som jag känner mig hemma i. Men det händer inte överdrivet ofta heller. Naughty Bear och Way of the Samurai 3 är väl de enda spelen jag spelat i år som jag tyckt vara riktigt uff-dåliga, alla andra har jag funnit saker i som jag kan uppskatta. Grafikstilen i Blade Kitten, splitscreen-berättandet i Prison Break och retrokänslan i Scrap Metal. Och så vidare. Det är väldigt få spel som är HELT värdelösa om ni frågar mig.
Nu fick jag tillbaka lite minnen alltså – jag tror jag kom ganska långt i spelet men jag minns inte riktigt – alldeles för länge sedan
Jag förstår verkligen hur du menar Ludden.
Ibland känns det till och med som ju populärare ett spel är desto mindre ser jag underhållningsvärdet.
Sims-serien, Mario-serien, Halo-serien, GTA-serien, MoH-serien, CoD-serien, MW-serien, 97% av alla bil- och sportspel är för mig totalt ointressanta.
Givetvis provar jag alla dessa spel i hopp om att de förändrats till något jag kan uppskatta, men spelglädjen infinner sig helt enkelt inte – även om spelen får bra eller högsta betyg.
Tack och lov betalar jag inte för spelen 😛 Och givetvis förstår jag varför andra uppskattar dessa spel.
När jag väl betalar för spel är jag noga med att få valuta för pengarna.
Inga okontrollerade grissäckar med andra ord 😉
Möter många kunder inom mitt arbete som känner sig lurade för att de inte är nöjda med sina spel.
Tycker personligen det finns mängder med sätt för konsument att checka ett spel innan man slår till.
Så lite oförstående är jag förstås till varför de anser sig ha rätt till återköp.
Får du inte pengarna tillbaks för en, enligt dig, dålig film på bio – varför skulle du få det för ett spel?
Näe, se istället till att läsa några spelrecensioner – varav en från Svampriket förstås. 😛
Fråga personal i spelbutik om de tror spelet är rätt för dig baserat på titlar du uppskattat tidigare.
Avvakta tills spelet är släppt och prova det hos kompis eller hos någon av de butiker som låter dig provspela. Spel är trots allt ganska dyrt, men är allt är ju relativt.
Helkväll ute kostar i regel betydligt mer än helkväll med ett nyköpt spel… 😉
PS. Min bror tyckte Trojan var ett trevligt spel.
”Äntligen ett spel med lite utmaning!” var hans betyg.
Trojan – fy fan, jag vill helst glömma den mardrömmen.