Såhär i juletider är det lite svårt att hålla uppdateringstempot uppe. Därför är det bra att alltid kunna slänga in en lista, tills kreativiteten har tid att flöda igen. Och jag har faktiskt fått efterfrågan om fler listor. Så den här gången tänkte jag försöka ranka spelvärldens 10 mest minnesvärda intron. Jag kommer med stor säkerhet råka glömma något fantastiskt intro. Vissa intron kommer jag dessutom vara omedveten om. Andra intron fick helt enkelt inte plats, som Metal Gear Solid 2, trots att de är helt fantastiska. Med andra ord så är listan väldigt personlig och subjektiv, precis som alla mina listor. :p

#10 – Half-Life 2

Ett väldigt kort, men otroligt stämningsfullt intro. G-man är förmodligen spelvärldens mest obehagliga spelkaraktär någonsin, med enda konkurrens från Zelda-seriens Tingle. Du får ett par glimtar av G-Man om du är uppmärksam under genomspelningen av Half-Life, men mystiken bryts aldrig riktigt. Half-Life 2-introt är kort men effektivt. Michael Shapiros otroligt obehagliga sätt att pressa fram den välskrivna monologen gör det till ett av världens mest minnesvärda intron. So, wake up, Mr. Freeman. Wake up and, smell the ashes.

#09 – Left 4 Dead

Valve igen. Men den här gången av ett helt annat skäl. Left 4 Dead har ett helt fantastiskt intro där det går från humor till skräckblandad spänning, till stilistisk hopplöshet, till action, till lättnad och sedan till hopplöshet igen. Få intron tar dig på en sådan bergochdalbana under en så kort period. Förutom en introduktion av koncept och karaktärer får vi även ett par blinkningar mot 28 dagar senare såväl som Resident Evil-spelen. När en hord av infekterade springer mot överlevarna i slow motion kan jag inte låta bli att tänka på den engelska zombierullen. Och piken mot Resident Evil? -”Run, or shoot? Run, or shoot?!” -”Both!”

#8 – Resident Evil

Ännu ett zombieintro. Säga vad man vill om introts kvalitet. De flesta säger nog att det är uruselt. Men om vi ska diskutera vare sig det är minnesvärt eller inte tror jag inte många säger emot. Det är garanterat ett av spelvärldens intron som för evigt sitter fast i våra huvuden. De urusla kläderna, det ostiga skådespeleriet, de dåligt skrivna dialogerna. Allt blandas i en enda gryta av sug. Ändå blir det så awesome. Åtminstone med distans till det. När jag först såg introt 1997 tyckte jag absolut inte intro var awesome. Men idag ler jag åt männens frisyrer som står upp 20cm i luften. Ingen kan glömma Resident Evils intro.

#07 – Donkey Kong 64

Ännu ett intro som det går att inte älska, men som är omöjligt att glömma. Populärkultur har fått se många, många, många pinsamt fåniga raplåtar under de senaste decennierna. Speciellt under det sena 80- och tidiga 90-talet var de oerhört populära. Men Donkey Kong 64 släpptes i slutet av 1999, en tid då ostiga raplåtar borde dött ut för längesen. Men Rare kommer undan med det. När man i slutet av låten börjar rabbla upp olika nötter och frukter når det toppen av absurdhet, och blir så banalt och pinsamt att vi som såg det minns det än idag.

#06 – Mega Man II

Episkt. När Mega Man II släpptes och placerades i våra konsoler var det här introt oerhört coolt och filmiskt. Kameran zoomar långsamt upp med staden i bakgrunden och OMG DÄR STÅR HAN MED VINDEN I HÅRET MED AWESOME MUSIK! Det finns inte mycket att säga om introt eftersom det i stort sett är det enda som händer. Man kan summera hela introt i en enda mening. Men det har blivit så ikoniskt att även de som aldrig såg det när de var yngre kan det ändå. Bilder, referenser, parodier har kärleksfullt hyllat introt i över 20 år. Och mer lär det komma. Trots att vi redan passerat ”in the year of 200x”.

#05 – Street Fighter IV

Street Fighter IV ville på sätt och vis ta tillbaka serien till sina rötter. Fyran har fler likheter med tvåan än vad trean har, och man lyckades utmärkt med att blanda nutid med dåtid. Introt är en utmärkt symbol för det, då den fräscha och sjukt snygga estetiken blandas med lagom ostig 90-talsmusik. Den första låten som spelas osar visserligen 90-tal av helt fel anledningar, och låter som någon gammal dänga av några töntiga Backstreet Boys-kopior. Men när den låten trycks undan av synth och tjutande elgitarrer känner man hur nytt möter gammalt i perfekt symbios. Och det är ju så snyggt. Så otroligt, jävla sjukt snyggt. Kanske det snyggaste introt den här genrationen, och helt klart något att minnas om 20 år.

#04 – Ocarina of Time

Det var svårt att välja mellan Twilight Princess och Ocarina of Time. Båda är otroligt stämningsfulla, och båda är otroligt snygga. Men det som avgjorde var att Twilight Princess intro egentligen bara är en hyllning till Ocarina of Times intro. Båda visar Link på Epona över Hyrules slätter till tonerna av lugn och stämningsfull musik. I Twilight Princess är det skymning, medan det i Ocarina of Time är gryning. Ocarina of Time är förmodligen det vi minns bäst. 1997 kände jag för första gången hur tv-spel kunde vara något vuxet och moget när jag såg Aeris dö i Final Fantasy VII. Introt i Ocarina of Time hjälpte mig ett år senare att ytterligare övertygas om att tv-spel inte bara var för barn och unga tonårskillar. Det var något vackert. Något sofistikerat. Det var konst.

#03 – Conker’s Bad Fur Day

Jag förstod inte storheten i det här introt första gången jag såg det. Jag var för ung och obildad för att plocka upp referensen. Så döm till min förvåning när jag sedan såg A Clockwork Orange för första gången. Plötsligt förstod jag allt, och plötsligt fick jag en helt ny kärlek för både introt och spelet. Och det här var innan Rockstars alla populärkulturella referenser i GTA-spelen. Egentligen borde jag spela om Conker’s Bad Fur Day, bara för att se vad mer jag missade. Vi behöver flera spel som parodiserar och refererar till populärkultur.

#02 – Final Fantasy VI

Precis som Mega Man II händer det inte speciellt mycket i det här introt, men ändå har det etsat sig fast i våra hjärnor. Redan från start är det otroligt snyggt och stämningsfullt, med blixtar som bryter igenom molnen. Musiken som succesivt kryper mot dig för att bryta ut i ett episkt klimax när titeln uppenbarar sig. Sedan slår storyn och miljöerna fast vid att det här inte är din storebrors Final Fantasy. Men det är inte förrän tre minuter och fyrtio sekunder in som vi får se det som idag är ett av de mest minnesvärda intron någonsin. Tre magitekrustningar som går över en snöklädd tundra. Mot gruvstaden Narshe. Till tonerna av världens kanske bästa ledmotiv någonsin. Snön som faller. Animationerna. Staden som till slut uppenbarar sig långt där borta i berget. Ett av världens mest minnesvärda spelintron.

Så vilket är då det bästa, mest episka och minnesvärda spelintrot någonsin? Kanske har du redan gissat det med hjälp av listig slutledningsförmåga. Antingen det, eller så blir du enormt besviken. Låt oss gå igenom plats 10 till 2 först.

10: Half-Llife 2 (Wake up, Mr. Freeman)

09: Left 4 Dead (Run or shoot? Run or shoot? Both!)

08: Resident Evil (Noo! Don’t leave us!)

07: Donkey Kong 64 (DK Rap)

06: Mega Man II (Vinden i håret)

05: Street Fighter IV (Nytt möter gammalt)

04: Ocarina of Time (Flöjt i gryningen)

03: Conker’s Bad Fur Day (Clockwork Orange)

02: Final Fantasy VI (Snöbeklädd tundra)

Och världens mest minnesvärda intro är…

#01 – Ninja Gaiden

Du gissade det kanske redan innan du klickade på inlägget. Ninja Gaidens intro var så otroligt före sin tid, och det är svårt för mig att välja ett annan intro som fick oss att sätta awesome i halsen när vi först såg det. Visst har det kommit intron som är snyggare, coolare och häftigare. Men jag tror aldrig ett intro har stått ut och varit så avant garde som Ninja Gaidens NES-intro var när det kom. Säga vad man vill om de övriga nio placeringarna, och vilka spel jag uteslöt från listan. Jag kan vika mig på varenda en av dem. Men Ninja Gaiden på första plats består. Och då är jag inte ens ett fan av serien. Att se det här introt någon gång under 80-talet måste vara det mest minnesvärda.