Varje år kommer ett par spel som överskuggas av det lite större utbudet med mer PR-budget eller mer stömlinjeformade upplägg. Spel som kanske inte riktigt passar den stora massan, eller helt enkelt inte lyckats nå ut ordentligt på grund av begränsade resurser. Jag tänkte ta och berätta för er om åtta sådana spel som släppts i år, och hoppas att jag lyckas få er intresserade av åtminstone ett av dem. Ilomilo utesluts, då jag redan skrivit ett kärleksbrev till det. :p

Fragile Dreams: Farewell Ruins of the Moon (Wii)

Ett bedårande och otroligt vackert spel till Wii där du utforskar en postapocalyptisk stad. Storyn, utforskandet och den grafiska designen är vad som gör spelet värt att uppleva, medan striderna har fått en del kritik för att vara stela och bångstyriga. Spelet verkar uppskattas av samma människor som älskar Okami och Ico, medan andra tycker det är för långsamt. Om du är redo att ta spelet för vad det är och inte känner att du behöver högt tempo och strömlinjeformade stider borde du ge det en chans. Dess visuella kvaliteter och fantastiska atmosfär räcker för att rättfärdiga ett köp. Kritikerna på Metacritic tycker 6,7. Användarna tycker 8,0.

Ivy The Kiwi (Wii, DS)

Ludde och jag recenserade Ivy The Kiwi till varsitt format nu i november, och jag hade med spelet på min lista över de 10 spelen jag såg fram mest emot. Även om spelet inte riktigt var vad jag hoppades på, så tycker jag det fått alldeles för lite uppmärksamhet. Det finns inte så mycket att säga om spelet bortom vad vi skrev i våra recensioner. Spelet är bedårande gulligt, men samtidigt riktigt utmanande. Håll även ögonen öppna efter Sagas (från familjenspel.se) recension av spelet på Press2Play.

9 Hours, 9 Persons, 9 Doors (DS)

Om jag skulle välja en titel från 2010 som inte fått i närheten av så mycket uppmärksamhet som den borde fått i spelmedia, skulle jag utan tvekan välja 9 Hours, 9 Persons, 9 Doors. Både spelrecensenter och fans hyllar spelet till skyarna som det mest nyskapande och originella de upplevt på väldigt länge. Berättelsen om nio personer ombord på en båt där en efter en dör av olika skäl har fått många att tycka spelet har årets bästa story. Den psykologiska thrillern är främst för dig som uppskattar Ace Attourney och Professor Layton, men var redo på att 9 Hours, 9 Persons, 9 Doors är mycket mörkare, som dess åldersgräns antyder. Det är en så kallad visuell novell, med en story som sagts ge spelare sömnproblem. Kritikerna på Metacritic tycker 8,9. Användarna tycker 8,4.

Deadly Premonition (Xbox 360)

Få spel delar upp åsikterna i två helt olika läger på samma sätt som Deadly Premonition gjort. Eller vad sägs om ett spel som får 10/10 av Destructoid, och 2/10 av IGN. Det är väldigt svårt att veta vad man själv kommer tycka om spelet, men med tanke på den underground kultstatus titeln uppnått är det svårt att inte vara nyfiken. Det är förmodligen en fördel om du uppskattade Heavy Rain, då spelen verkar ha en hel del likheter – men med mycket mer skräckelement i Deadly Premonition. Lite som Alan Wake möter Heavy Rain möter Silent Hill möter Killer7. Spelet recenserades faktiskt även i LEVEL, där det fick 9/10, och en tråd på Loading skapades för alla som ville hylla titeln. Kritikerna på Metacritic tycker 6,9. Användarna tycker 8,4.

Singularity (Xbox 360, PS3)

Singularity slog lite ner som en bomb i den svenska spelbloggosfären i somras. Det kom nästan från ingenstans och svepte med sig många bloggare. Ett first person shooter där du kan manipulera tid och objekt på ett originellt sätt, och problemlösning blandas med action. Många kallade det för årets överraskning, gömd i skuggan av de större titlarna inom genren. Om du är sugen på en lite annorlunda fps-upplevelse är Singularity ett bra val.

Last Window: The Secret of Cape West (DS)

Deckarspelet Hotel Dusk: Room 215 till DS fick ganska mycket uppmärksamhet för sin originella visuella stil och sitt tunga fokus på berättande. Spelet fick bra kritik från kritiker, men älskades desto mer av fansen. Men när uppföljaren släpptes i höstas var det inte många som märkte det. Det verkar vara en trend för spel som fokuserar tungt på berättandet att falla mellan sprickorna. Spelet går såvitt jag vet inte ens att hitta på Metacritic. Men om du uppskattar Professor Layton och Ace Attourney borde du plocka upp Last Window – efter att du plockt upp 9 Hours, 9 Persons, 9 Doors.

Undergarden (Xbox 360, PS3, PC)

Ett otroligt vackert och stämningsfullt spel där du simmar omkring i undervattengrottor och får färgglada växter att skjuta upp när du simmar förbi. Många tycker spelet inte är utmanande nog, att det är för långsamt. Jag säger däremot att det är precis vad spelet vill vara. Det vill inte utmana dig så mycket som det vill få dig att slappna av, och njuta av d et visuella ögongodiset som hela tiden bjuds på. Visst finns här lite fysikbaserad problemlösning att ta del av, men fokus ligger ändå på att skapa en lugn och stämningsfull atmosfär full av vackra färger. Och där lyckas Undergarden fullt ut, även om vissa inte kan förstå och uppskatta det. Det är en välbehövd paus från all slakt och action vi vanligtvis utsätter oss för i spel.

Max and the Magic Marker (Wii, PC)

LIMBO är inte det enda spelet vi fått från våra danska vänner i år. Max and the Magic Marker är ett underskattat spel där du löser problem genom att rita vad du vill. Det är lite som om man tagit Scribblenauts och ersatt orden med dina egna kreationer, typ. Du ritar broar för att ta dig över stup. Du ritar kupoler för att skydda dig från regn. Du ritar trappor för att ta dig upp till höga avsatser. Du ritar klumpar och använder dem som tyngder. Du ritar bågar för att använda dem som båtar. Ja, du förstår nog. Ett plattformsspel där du ritar dina egna plattformar. Det är ett väldigt originellt och roligt koncept, och jag ser verkligen fram emot vad man kan prestera i en eventuell uppföljare. Kritikerna på Metacritic tycker 7,6. Användarna tycker 9.0.