Efter en Twitter-diskussion med Henrik från Deculture bestämde jag mig för att göra ett inlägg kring mina tankar. Det handlar om Game Over och extraliv. Ett koncept som växte fram under arkadhallarnas storhetstid. Syftet med Game Over var såklart att begränsa spelarnas tid med spelet, så att de skulle slänga in fler mynt. Konceptet med extraliv var att sätta ett nummer på den begränsningen, det vill säga hur många försök myntet gav dig.
När spelen flyttade ut från arkadhallarna och in i vardagsrummet följde konceptet av någon anledning med. Trots att du nu kunde spela hur mycket du ville utan att det kostade dig mynt, så begränsades ditt spelande. Förmodligen för att det var ett bekvämt och lämpligt sätt att skapa ett intryck av utmaning. Det fanns inte ens något sätt att spara på förrän The Legend of Zelda, och även efter det var det många spel som saknade funktionen.
I min recension av Donkey Kong Country Returns skriver jag att spelet är oerhört svårt och utmanande. Att dö 15 gånger på en och samma bana är inte något som är speciellt ovanligt. Men om man slår på mitt Wii och tittar på hur många extraliv jag har i spelet ser man att siffran ligger kring 80. Över 80 extraliv skulle få många att dra slutsatsen att spelet är oerhört enkelt. Jag har många gånger hört att New Super Mario Bros. Wii är för enkelt eftersom man ”aldrig får Game Over”. Det är ett skumt sätt att resonera, tycker jag. Extraliv hjälper dig inte att klara ett svårt hopp. Hoppet är lika svårt oavsett om du har 1 eller 111 extraliv.
För Donkey Kong Country Returns är inte ett lätt spel. Man dör. Mycket och ofta. Det är bara väldigt lätt att komma över extraliv. Trots att jag ibland dött 10 gånger på exakt samma hinder har jag ändå aldrig sett Game Over-skärmen i det spelet. Det får mig att undra över om vi verkligen behöver extraliv och Game Over-skärmar längre.
Har vi någonsin behövt dem efter att spelen flyttade ut från arkadhallarna? Titta på de bestraffande svåra spelen Super Meat Boy och Bit.Trip Runner. Där har du varken extraliv eller Game Over. Man har precis som i Donkey Kong Country Returns ett oändligt antal försök på sig att klara banorna, och spelen lyckas ändå vara otroligt utmanande.
Att begränsa antalet försök du har på dig innan du måste börja om från början är – precis som tidsbegränsningar – bara ett bekvämt sätt för lata och inskränkta utvecklare att skapa en illusion av utmaning. Jag föredrar mycket hellre välplacerade check points. Låt oss skippa extraliv och Game Over i spel som inte absolut behöver dem. Det funkar uppenbarligen alldeles utmärkt, om inte bättre, utan dem.
Behöver vi verkligen extraliv och Game Over, eller klarar vi oss bra med bara checkpoints?
Väldigt intressant tanke. Att den inte slagit mig förr.. =)
En bra grej med game over, i alla fall förr när alla i barnaskaran inte hade VARSITT tv-spel var att då var det dags att langa dosan vidare till nästa syskon… =)
Ett liv är något värdefullt. Istället för att slänga bort de och inte bry sig bryr man sig om varje gång man misslyckas med det där svåra hoppet eller kombinationen.
Tar man bort extra liven blir det bara tråkigt :p
Att man har Game Over, det ”slutgiltiga” slutet och beviset på att man misslyckats behövs känns det som. Om så bara för sakens egna skull 🙂
Henrik:
Du kallar alltså Bit.Trip Runner och Super Meat Boy för tråkiga? ;O
Håller med. Gillar i regel svåra och utmanande spel, men på senare tid har poängen med game over försvunnit mer och mer.
I Heavy Rain finns ett nytt grepp. Dör en karaktär där så finns ingen omstart. Han eller hon är död och borta ur resten av handlingen. Fräscht grepp tycker jag.