I stället för att göra om Donkey Kong Country helt och hållet som man gjorde med Metroid-serien, har Retro Studios bestämt sig för att ta vad Rare skapade och bara bygga vidare på det. I stort sett det enda som saknas från originalspelen är kremlings. Spelaren förväntas även att ha spelat SNES-spelen. Ingenting förklaras egentligen, och redan under första banan krävs ganska invecklade moves för att kunna ta alla KONG-bokstäver.

Vet du inte att man kan utföra ett sorts dubbelhopp genom att göra en kullerbytta över en kant, då kommer du inte kunna ta den där bokstaven. Så fortsätter det hela spelet igenom, det är svårt och oförlåtande. Även om du spelat SNES-trilogin och N64-titeln kommer du finna massor av utmaning och nytt gameplay i Donkey Kong Country Returns.

Men eftersom Retro Studios använt originalen som en grund innebär det även att spelet till stor del delar deras svagheter. Jämfört med Mario-spelen låg Donkey Kong alltid steget efter när det kom till kontroll och perfekta plattformshopp. Så är även fallet här, och att behöva skaka dosan för att rulla gör inte saken bättre. Men det är inte så irriterande som jag trodde det skulle vara, även om jag hade några orättvisa dödsfall på grund av det. Hurvida jag träffar fienden eller den träffar mig känns även det lite tveksamt ibland.

Men mestadels är det mitt eget fel när jag dör, och Retro Studios har oftast balanserat bandesignen på så vis att den sällan kräver mer av kontrollen än den kan prestera. Banorna handlar helt enkelt sällan om pixelperfekta plattformshopp, utan om spektakulära actionsekvenser i perfekt avvägt tempo.

Bandesignen är nämligen spelets absolut bästa sida, och är det som lyfter Donkey Kong Country Returns hela vägen upp till att vara ett riktigt bra spel. Jag har nog aldrig spelat ett så hetsigt plattformsspel med så mycket action på skärmen samtidigt. Det känns som plattformsgenrens svar på Uncharted, och jag trodde inte det gick att skapa såna här adrenalinrushar i ett sidoscrollat spel. Men Retro Studios använder sig av både för- och bakgrunder tillsammans med välplacerade explosioner, fallande berg och snabba kruttunnor i välregisserade sekvenser där du agerar med all den adrenalinpumpande fingerinstinkt du samlade under 90-talet.

Tillbaka är de älskade och fruktade gruvvagnarna, tillsammans med nya moment som att rida på rakettunnor. Även noshörningen Rambi gör en återkomst, även om jag jättegärna hade sett mycket mer av de gamla djuren. Att man struntat i de långsamma vattenbanorna känns som ett otroligt medvetet val. De hade helt enkelt inte gått hand i hand med Retro Studios vision.

Donkey Kong Country Returns har sina skavanker. Co-opläget är till exempel en besvikelse, då kameran bara följer en karaktär och vägrar zooma ut när avståndet mellan aporna ökar. Kontrollen är fortfarande inte upp till Marios nivå, även om banorna sällan kräver det. Och bossarna agerar mestadels som antiklimax när de inte lyckas leva upp till banornas fantastiska tempo.

Men tack vare den fantastiska bandesignen lyckas Retro Studios verkligen leva upp till föregångarnas retroskimmer. Och bestämmer du dig för att hitta alla pusselbitar och stava till KONG på varenda bana kommer du få sitta en bra bit in på 2011, då jag aldrig sett ett plattformsspel har så många hemliga vrår och skrymslen. Du kan även gå tillbaka och köra time trial-utmaningar på alla banor. Donkey Kong Country Returns är absolut en värdig återkomst för en av spelvärldens äldsta veteraner.