Till denna vecka slår vi på stort i en extralång specialare om den blå igelkotten. Vi avhandlar Sonic 1, Sonic 2, Sonic CD, Sonic 3, Sonic & Knuckles och givetvis avslutar vi med nysläppta Sonic 4 episode 1. Under resans gång diskuterar vi allt från attityd till Jawaläten. Sagostunden är också på plats och denna gång har Anders mött en gigant! Avsnittet klockar in över 3 timmar så det är bara att sätta igång om du ska hinna!
Musik
Hallå grabbar!
Sitter just nu med er i örat, har precis skurat min toalett. bara så ni vet.
När jag lyssnar, kommer jag på att jag har glömt bort att kommentera förra veckans smurfavsnitt. Ni får ha överssende med mig, att jag kommer komma med ”sena” kommentarer.
Men det var en sak jag ville säga om något ni sa om mig. Nämligen, tror det var Anders som sa det, det här om att jag inte har spelat särskilt mycket retro.
Det stämmer väl inte riktigt, om det inte bara räknas som att man spelar retro om man spelar spelen idag?
Men i alla fall, så har jag sammanställt en lista över de NES-spel jag har haft i min ägo, således har spelat:
Ice Climber
Kung Fu
Duck Hunt
Punch-Out
Rad Racer
Ice Hockey
Top Gun
Castlevania
Gonnies II
Ikari Warriors
MetalGear
Gun Smoke
Trojan
Ghost ´n Goblins
Super Mario Bros 2
Rush ´n Attack
Cobra Triangle
Track & Field II
Life Force
Double Dribble
Blades Of Steel
Silent Service
Ghostbusters II
Probotector
Gremlins 2: The New Batch
Snake Rattle ´n Roll
Rescue: The Embassy Mission
Robocop
Shadowgate
Super Mario Bros 3
Men inte nog med det. Jag har även sammanställt en lista på övriga NES spel som jag har spelat:
Tennis
Exitebike
Golf
Soccer
Mach Rider
Super Mario Bros
Pro Wrestling
Slalom
The Legend Of Zelda
Metroid
Kid Icarus
RC Pro-Am
Zelda II: The Adventure Of Link
Mega Man
Solomon’s Key
Castlevania II: Simon’s Quest
Knight Rider
Teenage Mutant Hero Turtles
Ducktales
Mega Man 2
Double Dragon II: The Revenge
Willow
Mission:Impossible
Chip ´n Dale: Rescue Rangers
Min fråga till er, inte i något försök att verka tuffare än er, utan mer av nyfikenhet, så jag vet vad vi kan dela för berättelser när vi väl ska hänga på riktigt, är vilka av dessa NES-spel har ni något förhållande till?
Kan tillägga att dessa spel utgör 1/3 av alla spel som släpptes till NES i Sverige. Notera då att jag slutade spela NES -92 men det släpptes spel till konsolen tills 1995.
Ja just ja. Höll på att glömma, jag älskar er <3
MJ’s album History består av två skivor, ena med vad som då var nya låtar och andra skivan var klassiker. Albumets fulla titel är History – Past, Present and Future.
Gällande Robotniks namnbyte till Eggman så förklaras det faktiskt vid första bossmötet i Sonic Adventure. Sonic säger ”look, it’s a flying egg” varvid Robotnik gör tydligt att han faktiskt heter Robotnik. Sonic retar honom då genom att istället börja kalla honom Eggman. Allt är alltså Sonics fel.
Avsnittet var grymt bra! Tre timmars retroresa och ytterligare ett skitsnack, ni skämmer bort oss! Jag lovar och svär att jag någon gång tänker äta en Samsons Sonic 4 pizza, den verkar ju helt legendarisk!
Här har vi ju Sonic Adventure scenen jag talade om!
Anders lovar nästan för mycket mys pys i slutet av avsnittet (syftar på delen då ni förklarar Kramkalas) =O
Vilket mega avsnitt! Mycket sidospår förutom Sonic men jag tror inte man gillar Retroresan om man inte gillar Anders och Samsons utsvävningar. Mycket starkt av er att inte skjuta på avsnittet pga hur sent klockan var. Det blev väldigt bra med.
Första bossen i Chrono Trigger som jag dog på var Magus, hade ingen healer i partyt så då gick det inte. Den där tiden man kommer till med staden uppe i himlen är läskig och spännande. Visste inte att det fanns något speciellt med att använda magi böckerna i den ordningen, undrar om jag kan komma tillbaks till det rummet senare…
Nu måste jag tvinga ner Chrono i kloaken igen och sedan hitta snubben som ger än ”darkwing” (tror jag den hette) så jag kan fortsätta mitt äventyr. Fick ju lite spoilers nu eftersom jag hade fastnat där men jag tror inte att det gör så mycket ändå.
Jag dör om och om igen. Herocore på hard är ingen dans på rosor. Nu för tiden blir jag oftast lite besviken på mig själv och lite smått arg när jag dör i ett spel. Förr kunde jag köra U.N Squadron om och om igen och det var en del av mitt spelande att dö och börja om från början. Nu för tiden finns checkpoints överallt och kanske har man blivit så van vid det att man på något sätt tycker sådana spel är orättvisa på något sätt? Herocore har ett väldigt generöst chekpoint-system men jag blir oftast lite smått sur efter ett par misslyckanden. Är det att man som yngre kan acceptera sina misslyckanden i en virtuell värld lättare? Har jag börjat ta spelandet för seriöst eller blir de flesta irriterade när någonting är väldigt svårt för än?
Glömde nämna att jag är väldigt pepp på nästa skitsnacks-avsnitt! Låter som ett hyfsat stort projekt när det kom ifrån Anders mun, det där med listor osv. Kan bli väldigt intressant!
Eftersom Anders så fint fiskade efter beröm ska ni få det. Det är inte så att ni inte förtjänar det. Jävligt bra jobbat att köra Sonic 1-4 plus sagostund och klippning och då blev avsnittet dessutom 3h långt. Stor eloge.
Eftersom jag inte är ett jättefan av Sonic måste jag säga att sista sekunden i avsnittet lyfte det så fint, Retroresans version av terminator dunket. Haha,
@ Ozzy88
U.N. Squadron är btw det grymmaste i sin klass.
Det här är min första kommentar och nu ska jag vara brutalt ärlig. =P Första gången jag lyssnade på eran podcast i början av året tyckte jag att det var ganska kasst. Jag fattade inte grejen. Men sen la min absoluta favoritpodcast ner och jag var tvungen att fylla tomrummet med något och det fick helt enkelt lov att bli Retroresan.
Nu har jag lyssnat nån/några månader samt lyssnat igenom några äldre avsnitt och äntligen har jag börjat uppskatta det ni gör, och nu skulle jag till och med säga att det ni är min favoritpodcast (som fortfarande är aktiv). Tänker vara lite pretto och jämföra er med min upplevelse av Bob Dylan; till en början förstår man inte riktigt hur bra det man lyssnar på egentligen är, men en dag när man tvingat sig själv att lyssna tillräckligt mycket så inser man helt plötsligt storheten och man ”fattar grejen” =P
Nångång ska jag jag försöka vara med och spela ett spel också men det där Terminator/Robocop-spelet verkar inte vara nått för mig.
Och för att återanknyta till avsnittet så kan jag säga att jag fastnade helt vid Golem i Chrono Trigger. Försökte säkert i två timmar men det gick inte, och det gick inte heller att gå tillbaka och grinda, så jag gav upp. Anders ska få hedersuppdraget att spoila resten av spelet för mig 😛
Tack för en bra podcast!
Jag tycker det är lite talande för Sonics status som plattformshjälte när ni pratar om de nedbantade Master System-versionerna och att det skulle vara ett argument mot spelet att bandesignen ser annorlunda ut. Tänk er motsvarande för Nintendo: Att de gräver fram en färdig NES-version av Super Mario World som av någon anledning aldrig släpptes, med samma (nedbantade) grafik fast med nya banor. Det skulle ju vara årets spelhändelse och ni skulle gå ”OMG!!!111!!1!”.
Jag tycker om er blandning av spel som ni väljer ut för Retroresan. Om man har en retropodcast kunde man ju gå två enkla vägar. Antingen kunde man rikta in sig på gamla storspel eller också kunde man snöa in på smala prettotitlar för att verka lite extra creddig. Nu har ni ju haft både Mega Man-special och spelat Policenauts, vilket skulle tala lite mot det, men det är ju inte där tyngdpunkten ligger. Istället väljer ni oftast lite mindre tacksamma studieobjekt som till exempel ganska illa sedda licensspel eller bortglömda kvalitetsspel som ändå var ganska stora när det begav sig.
En sista sak; Om ni ska göra radioteater av Chrono Trigger, så glöm inte att Frog säger alla sina repliker på göteborgska (han heter ju Glenn). 🙂
Gött med specialare. Har också funderat på det här med Dr. Eggman. Citat från beatles-låt: ”I am the Eggman, they are the Eggmen, I am the Walrus…”.
…
…
dum dum DUUUUM!!!(Dramatiskt avslöjande)
Eggman-Dr Eggman
Walrus-präktig vallrossmustasch
Det är han!
16-bit och allt som liknar 16-bit kan man aldrig få nog av.
Jag har inte spelat ”north and south” det vore coolt att spela det. Dessutom har jag hört mycket bra om Cannon Fodder.
Hatar också alla försäkringar alla försäljare skall kränga. Apple borde ha magsafe på iPhone.
Robotnick är ett coolare och ondskefullare namn och passar han bättre.
Min första stationära konsol var en MegaDrive med Sonic 1, ToeJam & Earl, Global Gladiators och Cool Spot. Jag klarade bara till Labyrinth zon i Sonic 1 eftersom jag var så liten då.
Samson borde göra en video om blast processing!
Jag mindes inte att Soul Blade’s intro låt var ostig men så YouTubade jag den och då kom jag på att det var för att jag hade förträngt att de sjöng i låten.
Crazy Taxi utan Offspring eller Bad Religion är inget Crazy Taxi. Det var spelet som gjorde att jag började älska punk-rock.
Sonic 3 är ett spel som jag hyrde när jag hade MegaDrive . Men gud vad jag tyckte det var svårt. Sedan skaffade jag SNES.
Golem attackerar bara med Demi om man gör fysiska attacker. Så om du hade använt Ayla eller någon annan fysisk karaktär så hade du varit okej alltså undvik elementar attacker.
Kul att ni uppskattar mina åsikter också. Jag uppskattar eran podcast men det kanske jag inte behöver säga.
I kronologisk ordning:
Jag som trodde jag hade koll på spelen, men jag känner knappt alls igen eran beskrivning av Sonic 3. Får dra igenom det snart igen.
Däremot slog Anders an något med att han inte tycker att Sonic är särskilt cool. Sonic var som sagt min Megaman, och jag var ett enormt stort Sonic-fan som liten. Däremot spelade jag faktiskt inte särskilt mycket Megaman… men när jag nu nyligen spelade Megaman 2 och 9 ordentligt för första gången (jag spöade NÄSTAN Wily!), seglade den lille blå bombaren upp, och frågan är om han inte passerade Sonic i coolhet. Han är inte längre en liten pojke i blå pyjamas utan en jävligt hård robotkrigare. Mäktigt och helt (nåja) orelaterat till retroglasögon!
När det blir Star Wars-diskussion MÅSTE jag alltid ta upp de helt fantastiska videorecensionerna av Red Letter Media. De är toklånga, 70 min för EP1, och längre för de andra delarna, men tio gånger mer underhållande än själva filmerna. Första delen hittas under http://www.youtube.com/watch?v=FxKtZmQgxrI
Helvete Anders, jag skiter i om jag därmed är en stor klump av ovetande, det ska inte vara några elgitarrer i mina Sonic-spel!
Många rabiata fans slet totalt sönder den nya fysiken i Sonic 4, och det gav upphov till en del lite tragikomiska youtubefilmer… http://www.youtube.com/watch?v=f6-1cGzPn3E
Det var inget jag störde mig på alls, men det jag har svårt att förlåta Sonic 4 för är att alla bossarna är snodda från de gamla spelen rakt av! De har ju ändrat lite i attackmönstren, men det räcker inte. Dessutom tycker jag bossmusiken är under all kritik.
Jag hade också problem med slutbossen förresten, tills jag insåg att man ganska lätt kunde göra en spin-dash under Robotnik när han ”blixthoppar” över banan.
I slutändan hade jag ändå ganska kul med Sonic 4, men inte mer än med Advance-spelen och absolut mycket som med de klassiska Mega Drive-spelen. Mega Collection åker fortfarande fram lite då och då.
Helvete Anders, jag skiter i om det gör mig till en kulturnisse som sitter på fik, inget får mig att sluta headbanga till What is Love!
Hinner inte lyssna klart idag, får se om jag följer upp med mer reflektioner senare. 🙂