Nu har jag nästan tagit mig igenom uppföljaren till ett av den här generations bästa spel. Kortfattat kan jag säga att det är lika roligt som del ett, men inte på långa vägar lika läskigt, vilket var den största behållningen i det första spelet.
Men förutom att underhålla mig, har Dead Space 2 gjort mig uppmärksam på en sak. Nämligen att det spelet är ett killspel. Alltså inte kill som i döda, utan kill, som i en människa med snopp!
Japp, ni läste rätt Dead Space 2 är ett spel som bara män kan spela!
I alla fall om ni frågar min son på 4 år. Härom kvällen satt jag och min flickvän och diskuterade Dead Space 2 och hon visade då intresse för att testa att spela det. När sonen hörde detta blev han helt tokig och började orera om att det skulle hon inte alls göra. Till en början trodde jag att det berodde på att jag hade förklarat för honom att det är ett väldigt läskigt spel, och att han inte ville att mamma skulle bli rädd. Men så var alltså inte fallet. Nej, istället började förklara för mig, att det faktiskt bara är pojkar som får spela det, eftersom man pangar monster och skjuter med vapen plus att det är mörkt!
Jag trodde inte mina öron. Min son har en väldigt vriden syn på pojkar och flickor. Hur kan det komma sig? Jag kan lova er att det inte kommer hemifrån. Både han och hans storebror har rosafärgade DS, förra julen fick han välja mellan G.I Joe leksaker eller ett Fifi-hus. Han valde vattenkannan. När han önskade sig en docka tvekade vi inte en sekund på att köpa en. Både jag och min flickvän vill verkligen inte att våra barn ska tycka att saker och ting ska vara uppdelat i pojk och flickfack!
Efter denna incident har jag funderat på om jag har sett liknande tendenser när det kommer till hans spelande. Till min fasa kom jag på att jag har det!
Kirby är en flicka! så det så!
När vi spelade igenom Kirby’s Epic Yarn, tilltalade han hela tiden Kirby som en hon. Han vägrade tro på mig när jag berättade för honom att det är en pojke. Det är omöjligt, enligt honom, eftersom han är ROSA! Han vill inte gärna vara den kvinnliga karaktären, när vi spelar LEGO-spelen, samma sak gäller Mariokart. Väljer vi att köra random på karaktärsvalet och han blir Daisy eller Peach ska det 9 gånger av 10 bli omval. Jag har aldrig sett han välja att spela som kvinna, när han spelar Fable II.
Jag gjorde ett litet test och la ut alla mina Wii-spel och frågade honom vilka mamma kunde spela. Det visade sig att mamma kunde spela alla, förutom Punch Out och Mad World!
Inga tjejer, gilla sådana här grejer!
Jag undrar hur det kan bli som så här? Det måste vara dagis fel! 😉
Hälsa grabben att Daisy har bäst statistik i Mario Kart Wii.
Förutom Funky Kong då, men hans styrning är ju helt fucked up.
Voivoi.. Tyvärr är det svårt för att inte säga helt omöjligt att styra alla intryck som ens barn får. De matas med en hel del könsroller, fastän föräldrarna inte ser på eller vet nåt av det.
När jag var liten var jag övertygad om att killar inte kunde ha lockigt hår. Jag vet inte var jag fick det ifrån egentligen. Det var en omöjlighet! Bara tjejer hade guldiga lockar. Jag såg på Inga rövare finns i skogen (där ena huvudpersonen har lockigt hår) men var ändå inte övertygad. Kanske kommer det från Rasmus på luffen, där bara flickor med lockigt hår blir hämtade.
I övrigt var jag livrädd för dockor, men det är en annan historia. 🙂
Mycket intressant läsning. Som Linnea säger så kan man ju inte vara där hela tiden som förälder och ”kontrollera” allt, men ändå intressant hur bestämd och medveten sonen var om de olika könen och dess ”roller”.
Det är lite läskigt nästan. Troligtvis kommer han inte behålla denna syn upp i vuxen ålder eftersom det brukar kunna reda ut sig när man växer upp, men ändå, att höra sitt barn påstå saker man själv aldrig påstått (förutom kanske när man själv var ung) måste kännas tråkigt. Och som Linnea säger är det svårt att göra något åt i den åldern.
@NuYu – Visst är det som så, att det är en liten fas han genomgår just nu. Är inte direkt orolig för att han ska fortsätta med samma tankesätt. Men kan ändå inte låta bli att förundras över hur mycket samhället i stort spelar in! Hur lättpåverkade barn är.
Han kanske behöver några systrar! 🙂
@Metalslime – Han har en lillasyster på 11 månader…som heter Zelda 🙂
Ludde:
Och hon får spela Dead Space 2! 😀
Han kommer att ha kvar ungefär samma tankesätt, så om du är orolig för det nu, kan du räkna med att fortsätta vara det!
Den största sanningen är att vi föräldrar, förga förvånande, inte är de som påverkar barnen i så stor usträckning som vi tror vi gör, eller tror vi har förmåga att göra. Förskolans ”fröknar” har såklart ett stort ansvar. De flesta av dem är uppväxta under en tid då genus-luppen inte hade fått något fokus, MEN sedan har en 4-åring som gått i förskolan sedan 1,5 års ålder haft ett umgänge med andra barn några tusen timmar… Dessa andra barn, och dessa samanlagda inverkan ska inte föraktas!
Barn älskar rollspel(precis som vi). Men vad blir det för satans rollspel om alla spelar ”Pappa Allan”?!
Hur kul skulle vi tycka att ett rollspel i tv-spelsvärlden var om vi själva spelade Riddare Kenny, som ska hjälpa Riddare Kenny, från den elaka draken Kenny. På vägen för vi hjälp av Hobbiten Kenny, och dvärgmunken Kenny. Det blir inte så speciellt dynamiskt.
Sedan tror jag att allmän-nollor(mig själv inkluderad) som tror vi upptäckt det tokiga i att dela upp kvinnor och män på ett negativt sätt, och vill göra något åt det, tror att vi är fantastiska när vi med jämna mellanrum, ger barnen valet mellan Fifi-huset och Darth-Vader masken, och därmed är saken biff, trivialiserar problemet… Vilket är lätt att förstå. Då kan vi sätta en ifylld checkbox i vårt samvete att vi ”Är en jämställd familj med moderna värderingar” -CHECK. NEXT!
När sedan alla familjens övriga tusentals frågor, situationer, relationer präglas av ett icken-specifikt utänkt rätt genusperspektiv, utan oavsiktligt mer eller mindre präglas av de gamla värderingar som många har med sig blir det inte lätt att upptäcka det och förändra beteenden…
River runs deep!
Jag gillar tuggans ovanstående kommentar.
Om några år gissar jag dock att lillesyrran säkert börjar markera tydligt om hon tycker att hon blir orättvist behandlad.. 🙂 Har själv tre systrar som alltid gaddat ihop sig mot lillebror, som alltid varit i minoritet.
(Sen spöade jag dem i Ice Climber istället.)