Om du är en frekvent besökare på Svampriket eller om du läst några av mina kommentarer på Twitter eller i andra spelbloggar vet du förmodligen vad jag tycker om Heavy Rain. Det oroar mig att spel riktade mot kärnpubliken verkar bli mindre och mindre interaktiva. Allt från Metal Gear Solids långa filmsekvenser och Call of Dutys scriptade händelseförlopp, till Uncharteds semiautomatiska plattformshoppande och Heavy Rains quicktime events. Jag gillar inte hur man berövar mediet från det som definierar det.
Nu Heavy Rain ska tydligen bli film. Punch-linen skulle såklart vara att Heavy Rain redan är en film. Det är David Milch (Deadwood, NYPD Blue) som ska hålla i trådarna. Det är alltså inte David Cage – spelvärldens svar på Kanye West – som blir ansvarig. Jag har aldrig riktigt förstått grejen med att göra film av spel. Jag älskar Zelda, men skulle inte bry mig ett jota om man gjorde en film av det. Vad kan film erbjuda som spel idag inte kan erbjuda? Ingenting, egentligen. Om vi däremot vänder på steken och frågan var spel kan erbjuda som film inte kan förse publiken med kommer vi genast på massvis av saker.
Att göra film av spel är helt enkelt ett rejält steg bakåt. Man skalar av allt och lämnar endast storyn kvar. Man kan tramsa hur mycket man vill, och säga att Heavy Rain är en film och inte ett spel. Men sanningen är att Heavy Rain är interaktivt på ett sätt som tekniskt sett gör det till ett spel. Spelaren kan göra val, och påverka berättelsen på ett sätt som inte är möjligt i konventionell film. Spelaren är delaktigt, och nu ska man alltså ta bort det för att göra en film av det. Man ska ta bort det enda som gör produkten till något mer än bara passiv underhållning, och på något sätt ska det vara ett steg framåt. Och jag kan inte förstå varför.
Var det någon som satt och spelade Heavy Rain, och tänkte ”fan, man skulle kunna stänga av alla dessa knapptryckningar och interaktiva val så att jag slapp vara delaktig.” Någon? Någon alls? Ingen? För i så fall är filmen perfekt för dig. Att göra film av spel är ett steg bakåt. Men det här är ännu ett exempel på hur allmänheten fortfarande ser spel som ett underlägset medium.
Undrar om det kommer komma 18 olika versioner av filmen? 😛
Dock kan sägas att filmen kommer ha bättre grafik. 🙂
En bra film baserad på ett spel (still waiting…) skulle dock kunna få upp spelen för en bredare publik.
Nu har jag fortfarande inte sett till att spela Heavy Rain ännu men kan förstås ändå sätta mig in i det här. Varför? Varför i hela världen skulle man vilja göra film av Heavy Rain av alla spel? Andra spel som besitter story brukar vanligtvis bara ha EN story, och även om det sällan görs bra eller ens okej på film så ”fungerar” det. Men varför göra film av ett spel vars story påverkas av varje individuell spelares val? Filmen kommer ju omöjligt representera spelet på så sätt.
Visst att det kanske blir en bra film om man bortser från att det är ett spel som blir filmatiserat och ser det för att bara vara en film utan relation till någonting. Men då fallet inte är så är det också svårt att se bort ifrån det faktum att man tar någonting och sedan stryper allt vad det spelet är för något. ”Hej spelvärlden, vi tog en story som kan se ut på en massa olika sätt och så kapade vi bort just det där och körde på enbart en story för att kunna tjäna pengar på att Heavy Rain är ett så populärt spel.” Det är synd.
Det enda jag någonsin känt att jag velat se på film ifrån spelvärlden är Warcraft. Då i animerad form och inte med riktiga skådespelare som försöker göra något bra. Just för att de korta filmer som Blizzard gör i samband med spelen är så fantastiskt snygga och episkt gjorda att det hade kunnat vara en fröjd att se mer av det hela i en stor film om universumet. Hade det varit just Blizzard som skötte det hela hade det kunnat bli helt fantastiskt (hur ofta gör de något halvdant?) och en förebild för hela grejen med att göra film av spel. Förhoppningsvis hade andra slutat att försöka då (önskedröm, klart att de inte kommer sluta när det finns pengar att tjäna) i och med att det inte riktigt behövs, i synnerhet inte när det blir så mediokert som det tyvärr blir allt för ofta.
Lyckligaste slutet blir det såklart 😉 Håller med om att detta inte är ngt man vill se.
Nä, här håller jag inte med. Klart en film med ett spel i grundtanken till manus kan vara fantastisk. Visst finns det människor som gråter när det görs filmatiseringar av böcker, men många lyckas riktigt bra. (Sagan om Ringen, Harry Potter, etc etc.) Varför skulle det vara sämre att grunda en filmmanus på ett spel? Det är ju först nu det senaste decceniet som spel har haft handlingar värda namnet. När det tidigare mest har varit high scores och rädda prinsessor som varit målet, är det nu mycket mer handlingsinriktat.
Vissa ser det som att spelskaparna skriver en på näsan för vad som annars var fritt fram att fantisera ihop. Och så ser ju en del filmatiseringar från böcker också.
Det kommer ju naturligtvis inte vara som att ta bort interaktionen i Heavy Rain, det blir ju ett manus som bygger på spelet. Inte en direkt kopia. Då hade vi haft en väldigt lång och hackig film. Steget från spel till film är minst lika stort som från bok till film. Men jag är ändå övertygad om att det kan vara ett i rätt riktning. Nu kanske fler får upp ögonen och vill prova spelet.
@SpeLinnea – Jag kan se tjusningen med filmer baserade på spel. Tycker de har ett visst underhållningsvärde, MEN att filmatisera Heavy Rain måste vara en av de dummaste ideerna på länge. Spelet går ut på att du som individ skapar en alldeles egen historia. Jag har inte pratat med någon, som har fått samma utgång som jag fick. Hallå, det finns 18 olika slut att tillgå i Heavy Rain. Hur ska en film kunna göra det rättvisa?
Om jag kommer se filmen? Sjävklart 😉
Linnea:
Att man gjorde film av spel för 10, 15 och 20 år sedan förstår jag. Som du säger är det först den förra eller kanske till och med den här generationen som spel kunnat förmedla en riktig story på ett vettigt sätt, utan tekniska begränsningar.
Och jag menar inte att filmen kommer bli exakt som filmen fast utan QTE’s.
Jag antar att kärnfrågan är: Vad kan filmen tillföra som en regelrätt uppföljare inte hade kunnat tillföra? Svaret på det är, såvitt jag kan komma fram till, ingenting. Däremot kan spelet bjuda på massor som filmen inte kan prestera. Så jag ser inte vitsen med det hela. Alls.
Jag tror inte det ena utesluter det andra. En bra uppföljare – självklart. En bra film också – varför inte? De kanske väljer att göra en annan slags inriktning och lägger mer fokus på t.ex karaktärerna. För mig är det för tidigt att säga, eftersom jag vet så lite. Jag har inte ens spelat Heavy Rain än, så storymässigt där har jag inget att säga till om.
Jag såg t.ex spelfilmen med Professor Layton häromveckan. ”Hur fan ska de kunna bygga en story kring ett spel vars enda fokus är pussel spelaren löser?” tänkte jag. Men det gick ju alldeles utmärkt. Filmen i sig är inget mästerverk, men klart sevärd, och pusslig på sitt eget lilla sätt.
Haters gonna hate? Filmen kommer säkert bli bättre än många andra ”ickespelfilmer” och jag förstår inte riktigt hur ni orkar hänga upp er på sådant här. Dom har en bra story och dom vill göra en film, varför inte liksom? Har väl inget att göra med att ”allmänheten fortfarande ser spel som ett underlägset medium” utan helt enkelt att man har en bra grundhistoria som man tror passar bra som film.
Först, innan jag ger mig in i debatten: Tommy, är du tveksam till spel->film överlag, eller bara i det specifika fallet med Heavy Rain?
Ercarret: Idag tycker jag det är helt onödigt, och ett steg bakåt. Men jag tycker det är extra konstigt med just Heavy Rain.
Ähh, se det som ett steg framåt för filmbranschen i stället för ett steg bakåt för spel. 🙂
Skulle säga att det är rejält pinsamt för filmindustrin att behöva söka inspiration från tv-spel. Känns lite som om Willy Wonka skulle gå över till Jamie Oliver för att låna en kopp socker.
Ähh, hater.
Jag tycker inte att det är ett steg tillbaka, generellt sett, även om jag kan tycka att det är märkligt att göra film av just Heavy Rain. Jag har inte spelat det, men det verkar inte ha de saker som jag tycker kan motivera en filmatisering, samtidigt som det (som nämnts tidigare) har en del saker som gör det svårt att filma. Så där håller jag med.
Men jag tycker att det finns definitiva fördelar med filmer, som kan motivera filmatiseringar av spel. Fördelen med spel är ju som bekant främst interaktiviteten, men jag tycker på samma sätt att filmmediets brist på interaktivitet är dess styrka. Det blir enklare att fokusera berättelsen när man inte måste dra ut den över 10 timmar (eller 30, eller 50) och man inte måste jonglera alternativa utgångar. De två medierna har olika styrkor, vilket gör att man kan skapa två olika upplevelser av samma grundmaterial.
Det jag helst ser är att filmmakare använder sig av element av spelen för att göra filmer som tar tillvara på det egna mediets styrkor, i stället för att försöka ”filmatisera” själva spelen. Jag tycker till exempel att det skulle vara väldigt spännande att se en film i Mass Effect-universumet, men en rak filmatisering av själva Mass Effect-trilogin vore sannolikt en hemsk idé eftersom en stor del av totalupplevelsen av spelen är just (i likhet med Heavy Rain) interaktionen och hur de val man gör påverkar utgången av storyn. Det skulle förloras helt i en filmatisering, som skulle kännas ganska torr i jämförelse med spelen. Men det finns andra sätt att använda sig av materialet. Bättre sätt.
”Det blir enklare att fokusera berättelsen när man inte måste dra ut den över 10 timmar (eller 30, eller 50) och man inte måste jonglera alternativa utgångar.”
Att man drar ut den över 10 timmar tror jag inte är ett lika stort problem som att storyn kanske splittras upp av partier med gameplay som inte är storydrivande. I så fall skulle böcker ha samma problem, och det tror jag inte någon skulle påstå. Och visst, alternativa utgångar i storyn gör det svårare för berättaren — men det gör inte metoden till en bättre metod, bara enklare. Men att spel kräver mer balansgång och skickligare berättande — för att inte tappa tråden pga gameplay och alternativa utgångar — stämmer förmodligen. Med större möjligheter och potential kommer högre krav på berättaren, absolut. Så en film är ju motiverad om skaparna känner sig lata.
Jag håller (för ovanlighetens skull) med Tommy här. =)
“Låt oss göra en film av ett spel! Vilket ska vi välja? Jag vet! Låt oss välja Heavy Rain – det är ju redan mer film än spel! Skitbra, det borde skapa lite förvirring och snack – en film på filmen så att säga och så kan vi mjölka varumärket!”
Jag är inte direkt motståndare till att spel blir film. Att filmer mjölkar varumärket med ett skräpspel är vardagsmat. Folk betalar ju för smörjan.
Därför är det ganska naturligt och rättvist att spel ska få mjölka sitt varumärke med en skräpfilm – som svar på tal om inte annat! =)
Det är ekonomiskt försvarbart och därför snarare korkat att inte försöka.
Sedan får vi se om filmen (ifall den slutförs) vilar tungt eller väldigt löst på spelets handling.
Tommy frågar:
”Vad kan film erbjuda som spel idag inte kan erbjuda?”
Jag har ett svar på det!
Det kan ge alla chansen att på rimlig tid och utan utmaning få uppleva hela spelet. Fast jag tänker då främst på spel som inte är värda att spela igenom – typ FF13.
Det finns åtskilliga som tyckte FF13 var så dåligt att de laddade ner alla filmsekvenserna och såg spelet som en längre film istället.
Jag tror personligen att spel som känns mer som film alltid kommer tilltala en skara människor och skapare, men aldrig slå igenom fullt ut om man inte kan hitta en bra kompromiss.
Ett bra exempel är den gamla spelserien Dragon´s Lair. Det var spel som mer kändes som en tecknad film. I dessa spel gällde det att logiskt (ibland ologiskt) via trial and error rycka spak och klicka för att hjälten skulle komma igenom äventyret helskinnad och rädda prinsessan.
Själv skulle jag gärna vilja spela ett spel som var mer bok än spel.
Bra story, fin artwork och stämningsfull musik medan man klickar sig igenom och kanske får göra några val. Lite i stil med Ensamma vargen-böckerna.
Fast det finns ju redan, men med fokus på barn. Jag vill ha ett sånt spel som får åldersgränsen 18+! *Skrattar*
Ett bra exempel borde kunna vara att göra film av spelet World of warcraft. Köttig fin historia att tillgå, bara att välja några fina karaktärer, placera in dem i världen, så har allt som en grym äventyrsfilm ska ha!
Jag har spelat några titlar som alla har gemensamt titeln ”Lord of the Rings” också, med olika tilägg.. De handlar alla om någon ändå gemensam äventyrsvärld, där det finns alver och små pyttemänniskor(Hobbitar), kungar, slagskämpar, gott emot ont, svart vitt och grått. Det enda som saknas är en bra bakgrundshistoria, men det skulle man kan lägga till som de sista pusselbitarna, genom t.ex. två episka filmer(Sequel och Prequel), och sedan lägger man till ett par böcker som beskriver exakt samma sak, eller berättselser som knyter an till både spelen och filmerna. Quentin Tarantino eller Cameron regiserar, Torsten Flink skriver manus, Mark Wahlberg spelar Alven, Jack Black en blivande kung som heter Aragorn, Benicio Del Toro och Mikael Persbrandt som pyttemänniskorna.
Vad tror ni?
Såg just att Lunandrez tog Warcraft som en fin bas för en fantastisk film. Den skulle bli utomjordisk, om just Blizzard fick hålla sin hand över den, och att de valde att skapa filmen på samma sätt som deras makalösa cinematicsar som de gör till World of warcraft.
Colin Nutley skulle kunna regisera, Pernilla August skulle kunna spela Lady Vashj.
Det finns närmare 200 mer eller mindre episka bossfighter att mata storyn med, häftigare miljöer än Avatar att förlägga handling till, saftigare one-liners än ”Wall street” och ”Tropic Thunder” tilsammans att ta ifrån.
Får alltid lite halvfralla när jag tänker på upplägget.
Checka bara dessa tre (släng upp dem i helskärm, 720p)
Hehe, låter ju faktiskt riktigt coolt med wc movie när man spanar in Blizzard!s alltid lika feta videosekvenser.. Minns även när jag typ studsade upp och ner i min data-stol alla hundratals gånger jan kollade in dessa cinematics (warcraft II) :