Varför skriker japanska karaktärer namnet på sina attacker? Varför skriker Ryu namnet på sin hadouken varje gång han avfyrar den? Även japanska rollspelskaraktärer gillar att döpa sina tekniker. För att inte tala om hur vanligt det är i anime. Vore det inte helt enkelt bättre att bara anfalla, utan att förvarna motståndaren? Eller ropa fel namn och förvirra.
Det är ett svårt mysterium, som jag inte är säker på att jag har löst. Men vad jag kommit fram till är att det har med kampsport att göra. Ser du på en kampsportsshow kommer du märka att utövarna väldigt ofta ger ifrån sig ett skrik när de slår eller sparkar. Det ska tydligen ha med energi att göra, eller närmare bestämt det så kallade kiai. Kiai har fler än ett syfte, och handlar lika mycket om att skrämma motståndaren som att fokusera andningen. Det finns även vissa kampsporter – som till exempel kendo och naginata – där du under attacken måste ropa ut namnet på kroppsdelen du har för avsikt att attackera. Annars får du inga poäng för slaget.
Men om vi ska gå till kärnan av fenomenet måste vi nämna den kinesiske kampsportslegenden Wong Fei-hung. Han föddes 1847 och är något av en kinesisk folkhjälte som stått modell för många filmer och tv-serier. Fei-hung utvecklade en hel del egna tekniker, och döpte sina attacker som han sedan blev känd för att ropa ut högt när han utförde dem. Kanske bars det vidare i alla otaliga tv-serier och filmer baserade på honom, och kanske är det därifrån fenomenet kommer. Det är åtminstone så långt bak jag kan spåra det.
Det är som sagt inte lätt att reda ut det här mysteriet. Kanske fick det fäste i manga. Jag kan tänka mig att det hjälper läsaren att identifirera attacker när karaktärerna utannonserar dem, utan att tecknaren behöver illustrera dem i detalj varje gång. Sedan har det bara burits vidare till tv-spel och anime. Dela gärna med er om ni läst eller hört någon annan förklaring till varför karaktärerna i anime och tv-spel ropar ut namnet på sin attacker när de utför dem.
Tidigare delar i serien:
Varför har allt i Mario-världen ögon?
Varför får en hammare Mario att krympa?
Ännu ett intressant inlägg, jag bara älskar dessa faktainläggen det är så ”ahaaa”, på ett tillfredsställande sätt.
Grymt inlägg, aldrig riktigt tänkt på varför dom förvarnar sin motståndare, helt idiotiskt egentligen 😀 Men tänk så tråkigt det hade varit om alla var tysta när dom slogs!
Det mest klassiska STRIDS-SKRIET strax efter ”Hadoouuken” måste nästan vara ”GET OOOOVER HEEEERE”. Signerat Scorpion från MK 🙂
Allt det här får mig att tänka på en scen ur Night at the Museum 2. Den amerikanska kaptenen som vaknat upp vill att alla ska anfalla när han säger ”CHARGE!”, och får höra just din synpunkt, att det kanske inte är så bra att utannonsera sina planer i förväg. Det hela leder till att alla attackerar på kommandot ”We will not CHARGE!” (eller något i den stilen). 😀
Jag har ingen riktigt koll på anledningen till att attackerna utannonseras, men jag kan tänka mig att det är för att knyta de specifika attackerna till just de personerna. Det blir mycket tydligare, speciellt för utomstående. Jag skulle själv inte ha en susning om vad Ruys attack hette om det inte vore för ”Hadouken!”. Jag vet knappt vilket spel han kommer ifrån – fightingspel är verkligen inte min starka sida – men jag vet att han och hadouken är ett, och jag tror att det kan vara anledningen till varför han skriker det. Det är i alla fall så som det har påverkat mig.
I animen One Piece brukade karaktären Usopp ropa fel namn på attackerna i något avsnitt, så det är en ganska bra taktik. ^^,
I modern tid sjunger vi nationalsång, våra lagsportsutövare ryter i ring för att skapa samhörighet och när vi senast krigade kunde det skanderas ”Sverigeeee!!” och ”För kung och fosterland!”
Det här med kampvrål har alltid fyllt en viktig funktion.
Precis som Tommy skriver har frigörandet av energi och skrämsel-effekten varit primär, men det handlar också om att trigga sig själv mentalt.
Jag har själv tränat flertalet kampsporter i åratal och har ett genuint intresse för dess historia och ursprung.
Jag tycker det är kul att Tommy tar upp kampsportslegenden Wong Fei Hung.
Han är verkligen stor och hedras än idag på en mängd olika sätt.
Exempelvis har Fei Fong Wong, huvudpersonen i Xenogears, fått sitt namn efter honom.
I kampsportens värld har det alltid funnits en rivalitet bland kampstilar där man velat lyfta fram sin egen som den bästa.
Ett av kännetecknen för kung fu är de olika djuren som imiteras.
Då flertalet valt att fokusera på ett fåtal djur för balans och harmoni finns det de som valt att bygga hela sitt system kring ett djur.
Utövare av White Crane-Style har den blygsamma inställningen att de är oslagbara och överlägsna alla andra. Detta hamras in i alla dess adepter och har förstås sina fördelar. Utövarna är aldrig nervösa eller spända i kroppen inför en kamp och har ett psykologiskt övertag i att de verkligen tror på sig själva och sin kapacitet.
Vikten av att ha ”special moves”/”secret techniques” (som helst ska omgärdas av mystik) vilka inte lärs ut till vem som helst ska därför inte underskattas.
När denna teknik tas fram är det för att signalera till alla (och sig själv) början på slutet och att nu är det allvar.
Med detta i bakhuvudet är förstås den optimala förnedringen att ropa ut sin överlägsna tekniks namn då den förstås är omöjlig att stoppa eller försvara sig mot.
”Exempelvis har Fei Fong Wong, huvudpersonen i Xenogears, fått sitt namn efter honom.”
Holy crap! Det hade jag inte ens tänkt på. Synd att jag missade det då! Hade ju varit en riktig guldbit. Men det är därför man ska ha kunniga läsare som gör kommentarerna minst lika intressanta som själva inlägget. ^^,
Har också tyckt att detta fenomen är lite underligt och gränsande till töntigt.
Alltid lika skönt att få inse att någon annan har tänkt samma tanke..
UUUUuuundine! 😀
Falcon… PUUUNCH!!!
Har också tänkt på det här förut. Du och Retro-Kim fick fram mycket intressanta saker jag inte visste om. Trevlig läsning.
Kul research! 🙂 Håller på att kolla fatt 200 miljoner Naruto-avsnitt, så jag har också funderat på detta rätt nyligen. Det jobbiga är ju att när man väl börjar tänka på att det händer så låter det så urbota löjligt. Speciellt när två karaktärer som slåss gör någon attack samtidigt, som clashar. Det blir ju liksom bäst när man ”inte tänker på det”, eller hur man ska säga. 😛
Kudos!
Detta kommer nog nämnas till polarna när man spelar fightingspel någon dag.
Gillar verkligen den här artikelserien, Tommy! Hoppas det kommer fler inlägg, oftare, i framtiden ^_^
Tack! 🙂
Varje gång jag skriver ett sånt här inlägg tror jag det är mitt sista. Det är svårt att komma på nya saker. Jag måste liksom snubbla över dem av misstag, eller bara komma att tänka på dessa små fenomen av en slump. Kanske är det dags att blicka bortom japanska spel, och se till västerländska också.
Varför stönar 90% av alla kvinliga tennisspelare för?