En sak som jag anser är en stor orsak till om ett spel blir bra eller inte, är upplevelsen du får av spelet. Vissa spel kanske är rent ut sagt usla, men ändå, på grund av olika omständighter, blir spelet ändå minnesvärt, på ett positivt sätt. Alltså, upplevelsen spelar minst lika stor roll som manus, gameplay, musik och grafik!
Därför tänker jag här och nu, presentera min topp 3 över spel/spelupplevelser. Tre tillfällen i mitt liv då TV-spel har spelat huvudrollen och som jag aldrig kommer att glömma!
#3. Ice Climber, Super Mario 64, Wii Sports
1987 fyllde jag tio år. På morgonen fick jag ett stort paket i mitt knä. Det visade sig innehålla ett NES tillsammans med spelet Ice Climber. Jag minns att detta var en skoldag och som vanligt hade vi bråttom på morgonen för att hinna i tid, men mamma och pappa hade faktiskt varit smart nog att väcka mig en timme tidigare, så det fanns tid för mig att hoppa och försöka få tag i en releativt ful fågel
1997 fyllde jag tjugo år. Under min födelsedag låg jag i ett tält någonstans i Dalarna tillsammans med min AK-5:a. När jag äntligen fick komma hem till mor och far, efter två veckor i fält så väntade en överraskning. De hade nämligen ordnat med ett surprise-party. Alla mina vänner var där, men när jag fick syn på vad som stod under TV-apparaten, önskade jag (nästan) att de inte skulle ha varit där. Där under stod nämligen ett Nintendo 64 med Super Mario 64 kassetten laddad.
2007 fyllde jag trettio år. I november året innan släpptes Nintendo Wii. Under denna period var mitt TV-spelande vilande. Spelande i stort sett ingenting, men blev lite små intresserad av Nintendos nya maskin. Eftersom jag fått Nintendokonsoler av mamma och pappa när jag fyllt jämt tidigare, önskade jag således mig ett Wii. Till slut fick jag det. Jag fyller år i mars, men som ni säkert kommer ihåg var det inte speciellt stor tillgång på dessa maskiner vid denna tidpunkt, så det dröjde ända tills maj innan jag fick min. Men det var värt att vänta. Tack vare mitt Wii, fick jag spelsuget tillbaka och resten är historia. Utan mitt Wii, hade jag förmodigen inte suttit här idag och skrivet för en awesome spelblogg 😉
#2. The Legend Of Zelda – A Link To The Past
Om jag någon gång skulle göra en topplista över mina bästa spel någonsin skulle detta spel hamna överst på den. Utan tvekan! Tror helt ärligt att jag skulle säga samma sak om 10-20 år också! I mina ögon är TLOZ-ALTTP det perfekta spelet! Spelade faktiskt igenom det förra sommaren och det var minst lika bra, om inte bättre, än den gången jag klarade av det för allra första gången.
Det är för det tillfället som A Link To The Past hamnar på denna lista. Jag har aldrig någonsin blivit lika glad över att ha klarat av ett spel. Det värsta var att jag hade ingen att dela detta ögonblick med. Förutom min mor. Jag sprang ut ur mitt rum och ropade: ”Mamma, mamma! Jag gjorde det! Hon tittade på mig, med en lite orolig blick och sade: ”Vad har du gjort nu?” ”Jag har dödat Ganon! Jag klarade av Zelda!” skrek jag till svar!
Och? svarade hon!
#1. Braid
För två somrar sedan var jag och min nuvarande flickvän, tillika mor åt mina barn på en fest. Under kvällen föll hon och slog i huvudet. Det gick så illa att hon fick en spricka i skallbenet och hjärnblödning.
Men hon hade tur. Det blev inga komplikationer och vi har fortfarande varandra. I sådana här stunder är det svårt att hitta fokus och försöka tänka postitivt. En sak som hjälper för mig är att spela TV-spel.
Under hela första veckan, när det var som mest akut och ingen riktigt kunde säga hur det skulle gå var det till mitt 360 jag vände mig för att få tröst. Till mitt 360 och till spelet Braid.
Än idag, när jag ser någon av sönerna spela Braid, blir jag påmind om denna tid. Det gör att jag får perspektiv på saker och ting. Det gör att jag ser det vackra med att spela TV-spel.
Braid var mitt ljus i mörkret och jag kommer aldrig glömma detta underbara lilla konstverk!
Man kan ju undra vad som händer 2017.
Och jag har fortfarande inte spelat Braid. xD
Braid ska vara bra, har jag hört!
TV-spel och dataspel är bra verklighetsflykt!
Vad flyr du ifrån just idag?
Appropå listor, är inte detta ett konstigt ”Världsrekord”?
Stämmer lista btw?
http://www.ps3sverige.se/?p=10468#more-10468
Tycker att Duke Nukem på plats 27 borde ligga mellan PAC-man och Lara Croft. Lara Croft kunde ligga runt 20 placeringar längre ner.
@Tug – Braid är genealiskt!
Idag flyr jag från ”papparollen” 😉
Finns inget bättre än att sätta sig med ett spel, efter att ha kämpat med att få barnen att förstå att det är bra med sömn 🙂
Tug:
Listan är ju inte så mycket en lista över karaktärer som det är en lista över hur framgångsrika och populära spelen de medverkar i blivit. Då får man en massa tvådimensionella avatarer som Mario, Pacman och Master Chief där uppe.
Också en av mina största spelupplevelser är med Braid. Slutet är antagligen det bästa någonsin.
Och Super Mario 64, vilka minnen.
Och A Link to the Past, fantastiskt.
Kärast och mest betydande vad gäller spelminnena är dock när jag introducerades till mediet med Super Mario Bros. hos farmor och farfar.
@Ludde: …. och sedan spelar man till klockan 02.00 på morgonen, går upp 06.00 till jobbet och blir sådär härligt, empiriskt, påmind om hur bra det är med sömn…
Mario 64!
Minns när jag spelade det spelet för första gången utanför en leksaksaffär och tänkte: ”Nu går det inte att göra spelen snyggare”
Slutty and ugly!
Jag tycker ni behöver ta upp detta problemet på Svampriket.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spela/article8554035.ab
och http://fatuglyorslutty.com/
ska det verkligen behöva vara så här?! Skandalöst.
Tug:
Grejen är väl den att 12-åringar på Xbox Live säger åt mig att suga deras kukar också, trots att jag är en 26-årig kille. Så jag tror inte det har så mycket med kön att göra.
@Tug – Jag har lärt mig, så jag försöker att gå till sängs senast 24 😉
Sen angående artikeln i Aftonbladet, så lyftes den sidan upp redan förra veckan i spelsveriges twittersfär och Radiogamer har snackat en hel del om det. Som vanligt är Aftonbladets spelavdelning inte snabbast i världen 🙂
Både Tommy och jag har skrivit om ”tjejer och spel”
https://svampriket.se/08/var-ar-brudarna-2/
https://svampriket.se/07/jag-gillar-tjejer-och-killar-och-tv-spel/
Min egen lista:
Resident Evil, Playstation 1.
Ps1 var relativt nytt, det var inte länge sedan jag hade varit hemma hos en kompis och dregglat över det toksnygga fightingspelet Toshinden 3D (tror det hette så) och jag hade sparat mina pengar länge. Väldigt länge. När jag köpte det hade jag inte ens råd med ett spel till. Det dröjde några månader, då jag spenderade min tid med att slå mina egna tider på Wipeout-demot som följt med, tills jag hade råd med: Resident Evil.
Fy fan. Det var det enda spelet jag ägde till min PS1:a hela första året. När jag hör Playstations ”uppstartsljud” förknippar jag det med RE1 och får rysningar.
Rikigt jävla hemskt, riktigt jävla underbart.
Super Mario 64.
Samma visa där. Hade sparat, snålat och köpt ett N64. Mario följde med. Tog alla 120 stjärnor och njöt varje sekund. Enda spelet jag ägde till konsolen.
Final Fantasy VII och VIII.
Sålde mitt N64, gick tillbaka till playstation. Lånade FFVII av en kompis. Och 100+ timmare senare så var det dags att börja med åttan. Helt underbara spel, och FFVII är det bästa spelet jag någonsin spelat. Har försökt spela om det, men det går inte. Just nu platsar det bättre i minnet än i verkligheten.
@Ludde: Jag vet inte, men tror inte du förstod mig alls. Ska vi behöva hängas ut med gamernick och allt?!
Ska det inte finnas något forum alls där man får skända och häva ur sig en massa perversioner!?
@Tug – Öhh…nej! Jag anser att ska man bete sig som ett svin då ska man våga stå för det också och inte gömma sig bakom ett alter ego!
@Ludde – Hur skulle det se ut? Då skulle ju folk verkligen få se mitt sanna jag, som mig själv.
Otänkbart.
Kommentaren ”Hoppas det finns ett kök där du kampar!” tyckte jag var rätt kul, men andra kommentarer var rätt duktigt på gränsen, den gränsen som det är så härligt att vara på!
När jag som kille spelar med/mot killkompisar, överöser vi varandra med skändningar av det värre slaget, som en del av att få ut frustrationen över en förlust, eller när man blir knivad bakifrån. Snyggt spel belönas dock med komplimanger.Det var nog än värre när man var yngre. Varför det är så kan man undra, analyserar inte det i detta inlägg.
Skändningarna går hursomhelst ofta ut på att göra löje av/kränka personen på motsidan.
Det är dock ingen som känner sig kränkt! Det förhöjer spelupplevelsen!
Om Kalle K skriker okvädsord till mig efter att jag köttat upp hans ryggrad med ett avloppsrör, är segern så mycket bättre!
Men så kommer då dessa lallande, SIMs-3 spelande,farmville grindande löjlpottor(jag generaliserar inte alls) till tjejer in på arenan och tror att de kommit till någon syjunta med kakor och saft!? och dessutom ställer krav på att alla ska ändra sig!! pfff.. vilket högmod säger jag!
Jag vill bara döda och skända, det är därför jag sätter mig framför datorn/tv-spelet.