Vi har alla platser vi hatar att besöka. Det kan vara tandläkaren, matematiklektionen, svärmor eller veterinären. Men det är även ibland platser i spel. Det är vissa banor, vissa tempel, vissa grottor, vissa områden som vi hatar och avskyr så otroligt intensivt. Även om vi älskar spelet så blir vi fortfarande hemsökta av alla dessa platser som Gud glömde. Det kan vara The Flood i Halo, en bana från Lost Levels eller en extra dryg eskortsekvens i Resident Evil 4. Egentligen handlar det mer om dålig och orättvis bandesign snarare än hög svårighetsnivå, så det är inte många äldre spel som platsar. Men här är fem av mina mest traumatiska minnen.
#5 – Ravenholm (Half-Life 2)
”We don’t go to Ravenholm anymore.” Kanske är Ravenholm lite kontroversiellt att ha med på en sån här lista. Jag vet att många verkligen älskade den delen av spelet. Men för mig var det bland det mest psykiskt och fysiskt påfrestande jag varit med om i spel. Ja, även fysiskt. Jag kände mig helt utmattad i kroppen efter att ha tagit mig igenom denna riktigt obehagliga plats. Egentligen är det ett bevis på att utvecklarna gjort ett väldigt bra jobb, men samtidigt är det just Ravenholm som håller mig borta från att någonsin spela om Half-Life 2 igen. Jag orkar helt enkelt inte genomlida den pärsen igen. För er som inte vet är Ravenholm en spökstad som Gordon Freeman måste ta sig igenom. Staden är full av obehagliga krabbzombies, du har oftast ingen ammunition och måste skjuta skrot med Gravity Gun medan monster som ser ut som Lickers från Resident Evil hoppar omkring på taken och förföljer dig som lejon förföljer en skadad zebra. Egentligen handlar det inte om dålig design, vilket listans övriga placeringar lider av. Men jag personligen kunde bara spela korta stunder åt gången, och led varenda minut. Åh, och ni har väl hört krabbzombiernas stönande baklänges? >_<
#4 – Ocean King’s Temple (Zelda: Phantom Hourglass)
Egentligen är det inget fel på templet i sig. Det är upplägget som förstör. Konceptet ligger i att du ska göra anteckningar om templets alla pussel och problemlösningar så att du kommer ihåg dem under kommande besök. Och fler besök blir det verkligen. Du måste nämligen klara en ny nivå i Ocean King’s Temple efter att du klarat ett av spelets vanliga tempel. Det blir alltså till att besöka Ocean King’s Temple en sådär 6-8 gånger under spelets gång. Och varje gång du besöker det måste du göra om allt som du gjorde tidigare, men den här gången med hjälp av anteckningarna som det var meningen att du skulle kluddra ner. Jag gav upp under mitt fjärde eller femte besök. Ett tempel som tar Majora’s Masks koncept och komprimerar ner det till ett litet superkoncentrerat jävulskap är bara för mycket för mig. Lägg sedan till att hela templet är fullt av enorma riddare som Link av någon anledning inte har en chans att besegra. Han har slagits mot otaliga jättemonster samt Ganon, men två meter långa rustningar är ett problem. Smygelementen är så otroligt påfrestande, och det är otroligt jobbigt att behöva börja om när man blir upptäckt. Åh! Åh! Åh! Och nämnde jag att DET GÅR PÅ TID?!
#3 – Victory Road (Pokémon Pearl/Diamond)
Jag avskyr random encounters. Ett spel kan vara riktigt bra trots att det har slumpmässiga strider som dyker upp då och då, men alla spel som har random encounters skulle vara bättre utan dem. Det är fakta! Pokémon har åtminstone bara framslumpade strider i gräset, så man har någon form av makt över när de poppar upp. ELLER?! Nej, fickmonster som lever i grottor behöver tydligen inget gräs. Där finns de överallt, och kan dyka upp när som helst. Vanligtvis går det att hantera, men Victory Road i Pokémon Pearl fick det att brista för mig.
Det gick så långt att jag började misstänka att spelet var trasigt, när jag verkligen inte kunde ta mer än fem steg innan en strid bröt ut. Det skulle va… BATTLE … vara som om ja… BATTLE … jag skulle förs… BATTLE … försöka skriva en te… BATTLE … text om Word had… BATTLE … hade ran… BATTLE … rando… BATTLE … random encou… BATTLE … encount… BATTLE … enouters. Lägg sedan till det faktum att grottan är enformig och skapad att vara så förvirrande som möjligt. Den enkla grafiken tillåter inte mycket till vägmärken, och hela strukturen är en enda stor labyrint. Victory Road fick mig att ge upp efter säkert 25-30 timmar spelade. I guess I lost.
#2 – Water Temple (Zelda: Ocarina of Time)
Ja, den här listan har två Zelda-tempel. Men de enda som påstår att det inte är något fel på vattentemplet i Ocarina of Time, är de som antingen råkade klara det med tur eller de som helt enkelt ljuger för att framstå som riktiga powergamers. Alla ärliga människor som verkligen upplevt vattentemplet kommer hata det. Det gäller att ändra vattennivåer medan du täppper igen vissa slussar och öppnar andra. Jag har spelat igenom det ett antal gånger och kan fortfarande inte berätta hur det går till. Varenda gång som jag spelat det har jag bara strosat omkring och utfört saker helt slumpmässigt tills jag av tur råkar lösa det. Templet är trasigt, och jag vet inte ens exakt vad problemet är. Något med ett undangömt rum och en svåråtkomlig kristall, jag vet inte riktigt. Det finns ingen logik, ingen rim och reson. Det är bara en serie av slumpmässiga och omständliga procedurer som känns helt orelaterade även när man äntligen klarat det av olyckshändelse. Ett bevis på att vattentemplet är trasigt är att den kommande 3DS-utgåvan av spelet ska ha en modifierad version av det. Nintendo kände sig alltså tvungna att LAGA vattentemplet! Och det är bra. För då slipper kanske barn som spelar det för första gången att traumatiseras så som jag traumatiserades när jag var 13 år.
#1 – Fort Fermata (Eternal Sonata)
Fort Fermata. Fort Motherfucking Fermata. Vad finns det att säga? Jag har bara upplevt en enda plats mer djävulsk än Ocarina of Times vattentempel, och det är Eternal Sonatas helt sjukt jobbiga Fort Fermata. Precis som vattentemplet handlar det om att trycka på switchar och ändra nivåer. Men till skillnad från vattentemplet är det här en regelrätt labyrint där alla nivåer ser likadana ut, och där du hela tiden distraheras av strider. Visst, de är inte slumpmässiga, men du kommer hamna i dem ändå.
Fort Fermata hamnar på #1 över vattentemplet eftersom det fick mig och min flickvän att ge upp. Hade vi inte hittat en videoguide skulle det varit hopplöst. En textguide räcker helt enkelt inte. Vattentemplet klarade jag dock helt själv, innan det fanns videoguider. Därför är Fort Fermata det drygaste, mest djävulska, ondskefulla, kvinnomisshandlande, sadistiska stället jag någonsin besökt i ett spel. Ord räcker inte till för att förklara för dem som aldrig upplevt det själva, men den här bilden (som du INTE har till hjälp som karta i spelet) kanske åtminstone hjälper att skapa en svag uppfattning av hur hopplöst det känns.
Usch ja. Vattentemplet i OOT. Vet inte hur många gånger jag stängt av konsolen i ren frustration för att sedan samla mig själv och försöka igen.. för att bara ett litet tag senare skrika rakt ut om vilken skit det är.
Skrek utav lycka när jag fick reda på att Nintendo skulle fixa templet.
Water Temple tror jag att jag bara klarat en enda gång och vetat hur jag gjorde. Andra gånger (spelade om spelet många gånger under 64 och GC-tiden) så klarade jag den utan att riktigt veta om hur.
Random Encounters är så underbart ju.
Att man inte kan vänja för fiender, i och med att du inte vet när de kommer dyka upp.
Det är genialt. Enligt mig.
Jag har klarat vattentemplet tre gånger, och inte haft några större problem under något av dem. Fann faktiskt vattentemplet i Twilight Princess mer frustrerande. Jag vet inte om jag bara haft en sannolik tur, eller om jag helt enkelt är SMARTARE ÄN DIG. 😀
Men Fort Fermata… herregud. Jag skulle vilja ställa den ansvarige mot väggen och ställa några befogade frågor:
1. Tycker du det här området var roligt?
2. Tycker du att det tillförde något positivt till spelet, alls?
3. Hatar du människor?
Jag gjorde till och med en tråd på Loading om eländet när jag spelade igenom Eternal Sonata:
http://loading.se/forum.php?thread_id=32669&page=1&words=fremata#1149202
Ett mirakel att jag faktiskt kom vidare.
Ah Water Temple. Den legendariska platsen som inte lämnar någon oberörd.
Benny:
Om du tycker det söta lilla vattenexperimentet från Hjärnkontoret var jobbigare i Twilight Princess, då var det nog bara tur. 😉
Hm, jag hade tur i Water temple. Gick typ rätt hela tiden och sedan var det över, utan att jag riktigt förstått hur det gick till. Ibland kändes det fel, då vände jag. Vet inte om jag egentligen gjorde fel eller om jag var tvungen att göra så. Fast jag kom igenom det snabbt.
Jag håller verkligen med om Ravenholm, sjukt frustrerande och den lägsta punkten i Half Life 2 (inräknat de två episoderna!), men sen gillar jag egentligen inte någon del med Zombies och shizzle i spelet/spelen. Samt Fort Fermata, fyfan.
Intressant lista. Din lilla text om Ravenholm fick mig galet pepp på Half-Life 2 😀
Ocean King’s Temple var så ofantligt trist och menlöst och tråkigt att jag slutade spela och gav tillbaka skitspelet till min lillebror. Han får behålla sina Zeldaspel i fortsättningen, jag har gett upp om dem 😛
Victory Road är alltid störig. Jag har självklart alltid bunkrat upp med extrema mängder Max/Super Repels innan jag går in (som alla bra Pokémontränare vet att man ska ;D) så jag har inga problem med Random Encounters. Däremot är hela labyrint-grejen en riktigt turn-off så jag tar alltid en guide till hjälp under den delen av spelet.
Fort Fermata ja. Jag hade nästan glömt det stället! Det fick mig faktiskt att helt lägga ner spelet ett tag. Jag började om och var lite mera förberedd gången efter, med walkthrough helt enkelt. Då gick det ju prima förstås. Vill spela igenom spelet en gång till (skaffade PS3-versionen efter att jag klarat det till 360) och kommer nog inte ha några problem med den platsen nu 🙂
Ina:
Säg inte att det finns ett lika jobbigt Victory Road i Pokémon White/Black också. 🙁
Men i så fall gör jag nog som du säger, och bunkrar upp med repels.
Fort Motherfucking Fermata! Skönt att höra att det inte bara jag som var dum.
Eternal Sonata var ett av dom 1:a spelen jag köpte till min 360, när jag kom till Fort Motherfucking Fermata så gav jag upp. Jag köpte Oblivioin istället. ^^
Och det spelet har en plats som platsar på min hatlista. Dom där jävla röda portalerna som man skulle in i i huvudquesten…. >,< Var bara copy/paste på den första. Har lagt ner över 80 timmar i Oblivion men endast tråkat mig igenom 3 av dom röda portalerna....
Jag som har klarat Eternal Sonata, men inte fan minns jag det där stället! 😀 Vilket jag borde göra om jag också tyckte det var svårt… :/ Jag minns annat från spelet, men det där är som bortblåst. Huh. :O
Water Temple ja… Fan vad jag slet med det, men jag tog mig igenom det till slut. Vilken lycka det var. 🙂 Man var lite envisare då vill jag tänka, innan man kände till GameFAQs. 🙂
Inget slår Episka bossfighter i World of warcraft.
Många av dem har varit storslagna, men vissa är övermäktigt grymma i sin storhet.
Jag tänker på ”Lady Vashj”, sista bossen av 8-9 st i ”Serpentshrine Caverns”.
Vi var 25 personer som under 3 veckor spenderade närmare 75 timmar med att försöka döda henne. Vi pratar runt 60 försök.
Den beska kryddan i onlinespelande, när man är 25 som ska göra något tillsammans, är att din egen fläckfria prestation inte spelar så stor roll, om inte de andra 24 andra inte klarar av en 99%-100%igt utförande av en fight som pågår i över 10 minuter.
åhh.. dessa fantastiskt negativa känslor man faktiskt kan uppleva under dessa 75 timmar, Frustrationen, känslan av att vilja fysiskt misshandla sina medspelare, men eftersom man har alla på chat och vida röst-kommunikation så kan man misshandla dem psykiskt.
Den samlade ångest, illska, frustration, uppgivenhet och mycket, mycket mer, är så utomjordiskt stor, när samma 3 personer gör om samma fel gång på gång, med liten variaton.
Verkligen Episk illska och vanmakt!
Priceless!
Jag mår illa bara när jag tänker på det, och det har gått nästan 3 år nu, sedan det begav sig.
Fort Fermata fick mig att lägga ner spelet och aldrig återvända. Hade helt förträngt det stället.
Kanske ger spelet ett nytt försök med kartan till hands 🙂
Lustigt att alla hackar så på Fort Fermata, Tror faktiskt jag inte hade några större problem där.
En bana som däremot platsar här är ju Quick man’s bana från Mega Man 2, måtte djävulen ta alla laserstrålar!
Eller varför inte Top Gun. På bana 2 när man skall tanka planet, finns det verkligen någon i hela världen som har klarat det!?!
För att inte tala om att landa planet. :'(
För egen del så är i princip alla vattentempel efter A Link to the Past i Zelda serien rena djävulstyg. Så alla 3d Zelda hittils som haft vattentempel med sig är de jobbigaste platserna att besöka. OoT och Majora´s Mask som lätt etta och tvåa.