Anders ligger tyvärr och pratar med Gud genom den vita porslinstelefonen (han har kräksjuka) så istället bjöd Samson in Ludde Lundblad från Svampriket för att snacka lite om retrospelandets plats i kulturhistorian. Vi pratar om hur det är att vara pappa och försöka lära ungarna om spelvärldens vagga, om tv-spel som ett eventuellt skolämne och om att rita snoppar.
Musik
Satt och spelade Tetris medan jag lyssnade på detta och insåg att ni inte nämnde det inom spelhistoria. Måste ju vara ett av de mest givna spelen på en sån lektion. Det här var riktigt intressant att lyssna på. Ludde gör ett bra jobb som bonusmedlem av Retroresan. Ni är lite som 2 and a half men. (PS, jag gör ingen jämförelse med Charlie Sheen här!)
Dags att kommentera igen!
Krya på dig Anders! Vill ha tillbaka vår gode Norrlänning och speciellt sagostunden som jag tror kan bli mycket intressant framöver. Har precis börjat på Planescape Torment och vad jag kan säga så här långt är att det är en väldigt häftig start som spelet erbjuder.
Angående hur man skall börja lyssna på retroresan (eller vad man ska kalla ämnet) så började jag från starten och jag gillade det redan då. Jag hörde inte ens det dåvarande nyaste avsnittet först utan ville höra hur ni var från starten. Sedan tyckte jag att ni bara blev bättre och bättre tills ni hittade er topp och höll den ett bra tag. Sedan dess har det varit lite svajigt med något avsnitt här och där som var mindre njutbart än de andra men för det mesta så är de väldigt älskvärda. Så jag tycker att det är helt okej att lyssna från första avsnitten men det kanske kan kännas väldigt fel om man lyssnar på era avsnitt idag först.
Jag har kört lite E.V.O Search for Eden och gillar presentationen skarpt. Känns som ett Spore före sin tid. Dock märkte jag väldigt fort att om man skulle vilja ta sig vidare på ett bekvämt sätt så skulle man behöva göra en del grinding. Det var mycket trist men till sist hade jag gjort mig så avancerad som möjligt inför min första boss strid. Och här gjorde jag bort mig gång på gång och tröttnade till slut. Även om jag kör på emulator föredrar jag att inte använda savestates om det finns ett in-game sätt att spara, men jag har inte förstått hur man ska spara än…
Nu ska jag köra från början igen och se om jag kan komma lite längre =)
Underhållande och intressant avsnitt. Gillar när ni spårar ur.
Kom att tänka på en sak jag vill tipsa om, om ni nu inte hört den, Mind.in.a.boxs senaste, retrohyllnande skiva R.E.T.R.O. Mycket retro, som det ska vara.
Jag tycker det var lamt.
Om det är några spel vi skall komma ihåg in i framtiden.
Så här är det:
Super Mario Bros <- Starten på plattforms spelen och man märkte att SEGA kände sig hotad och skapade Sonic .
Quake <- Hade nästan allt ett FPS har idag. Sedan var det starten på spelturneringar med pengar i potten.
Pokémon <- För att det är den spelserie som har penetrerat utanför spelet och skapat kortspel, filmer och Nippon airlines har målat pokemon på sina flygplan.
Trevligt att Ludde gör ett litet återintåg i podcasten, möjligtvis kan han återvända i ett Skitsnacksavsnitt? Känner att ni har en del att prata av er om (läs: Anders och Ludde ska göra upp om Mega Man).
Förutom det skulle jag vilja tipsa om ett spel, som jag inte vet om ni har spelat eller ej, hur som helst! Spelet jag pratar om är Jazz Jackrabbit, utvecklat av Epic MegaGames, eller närmare bestämt utav Cliff Bleszinski. Jazz var en av Epic Games första maskotar och kan väl närmast beskrivas som ett ”Sonic with guns”. De flesta må ha sina första snabba plattformsminnen med Sonic, men jag har mina med Jazz! 🙂
På återseende!
Mycket trevligt avsnitt trotts (eller tack vare!?) bristen på Anders och trotts att jag tycker att era diskussioner i slutet (om spel som skolämne) ofta var lite för tydligt vinklade ifrån människor med eran uppväxt och populärkulturella bakgrund. Men det är ju svårt att undvika och det störde ju egentligen inte det väsentliga i det ni ville få fram. Ludde verkar förövrigt vara en oerhört sympatisk människa.
Jazz Jackrabbit är (ännu mer) förövrigt något som jag personligen minns som helt ok och inte så mycket mer. Men det är ju upp till er om ni vågar ta råd från Kletet eller inte. 😛
Ska man hitta ett substitut för mysfarbrorn Anders finns det bra mycket sämre val än Ludde. 🙂 Jag kan inte annat än hålla med Samson rekommendationer om Super Metroid. Måste lite skamset erkänna att jag spelade genom det för första gången så sent som i helgen, men vilken resa! Spelet har verkligen åldrats med värdighet.
Ser fram emot Anders Planescape Torment sagostunder framöver. Hälsade på en polare i Norrland i helgen och vi spelade inledningen tillsammans. Spelet börjar riktigt bra, och redan efter några rader dialog märks det hur fantastiskt välskrivet spelet är. Med alla patchar och mods som dedikerade spelare har tagit fram går det dessutom att avnjuta spelet i hög upplösning med massor av buggfixar och balansering.
Jag och min polare spelade även Megaman 10, då hans nioåriga lillebror kom och började titta på. Han tyckte det verkade riktigt häftigt. Jag tror inte kidsen nuförtiden bryr sig lika mycket om flashig och avancerad grafik som vi gjorde under 90-talet, eftersom de växer upp med lika mycket mobil- och flashspel som konsolspel. Däremot tyckte han Batman till NES såg tråkigt ut.
Oj Samson, är du också Kindergardenbarn?
”den musiken som va innan nirvana etc.. var ju ren skit”
Jo, jag tror kurtan snackade sig varm om diverse new wave-band och gjorde leadbelly- och bowie-covers mest för att vara ironisk. Han var ju grym på det.
Underhållande avsnitt!
Årets spelpodcast 2010
1. Radiogamer
2. Spelradion
3. Retroresan
Nu är det slut på det där ”vi är bara två vanliga killar…” Ni är bland the big ones nu! 😀