Jim Sterling är inte rädd för att sätta "låga" betyg.
Tidigare har jag skrivit inlägg om att spelskribenter är till synes alldeles för snälla och generösa med sina betyg, och hur det i sin tur förvridit siffrornas betydelse i de flesta konsumenters ögon. Det här ser vi ofta exempel på när ett hypat spel får 7/10 i betyg av en lagom kontroversiell publikation som Edge eller Destructoid, och fansen fullkomligt rasar. Trots att 7/10 anses vara ett bra betyg inom film och musik. Den här skeva bilden måste även utgivare rätta sig efter, eftersom det är konsumenternas betygsuppfattning som styr.
Jag har till exempel själv varit med om negativa reaktioner från en utgivare (som självklart ska förbli onämnd), efter att jag givit dennes spel 8/10 i betyg — vilket tydligen var för lågt. Kanske var det även recensionens text i sig som skapade missnöje, men att 8/10 ansågs vara för lågt säger en hel del om den allmänna uppfattningen. Min recension och betyget jag delade ut stod såklart orört.
Så vad är själva anledningen till att betygsskalan är så skev? Förklaringen är förmodligen att man helt enkelt inte recenserar de allra sämsta titlarna, och därmed används de allra lägsta betygen. Ibland är det ett medvetet val av utgivaren att inte förse publikationer med recensionsexemplar. Och när det kommer till såna spel finns det oftast heller inte tillräckligt med intresse för att vi ska gå ut och spendera våra egna pengar på spelen. Slutresultatet blir då att de flesta inte skriver om titeln.
Det här verkar bli mer och mer vanligt allt eftersom casualspelen blir viktigare. Ta till exempel Just Dance, som Ubisoft (såvitt jag vet) inte skickade ut till några tidningar, sajter eller bloggar innan release. Varför skulle de, då deras målgrupp förmodligen inte kommer läsa recensionerna ändå. Det här är något som även Ludde stött på när han söker spel till sin Mamma Pappa Barn-serie, då har måste förklara för utgivarna att det är för ett inslag där spelen bedöms utifrån ett familjeperspektiv.
Typiskt skitspel som sällan recenseras.
Men det är inte bara utgivarna som styr. Kommersiella sajter och tidningar såväl som vanliga spelbloggar har egentligen inget intresse av att ödsla utrymme på otroligt dåliga och ointressanta titlar. Man prioriterar självklart de största, bästa och mest efterlängtade spelen först. Det är på grund av alla dessa skäl som en väldigt liten del av spelutbudet som faktiskt recenseras, och tittar man på nästa års totala releaselista kommer de flesta av oss inte se ens hälften av de titlarna recenseras. Vi kommer bara läsa om de 20% som inte är shovelware eller casualinriktade. Anledningen till varför skalan framstår som skev är alltså för att vi sällan ser spelen som är värda 1-3 i betyg.
Och då kan man ju fråga sig varför de spelen överhuvudtaget ska vara med och påverka skalan. Frågan är om vi inte borde försöka anpassa skalan endast efter spelen som uppmärksammas. Varför ska spel som väldigt sällan recenseras ändå få ta upp över halva skalan, medan de bra spelen i stort sett bara tar upp en tredjedel? På så vis skulle kanske 5/10 efter några år verkligen agera som medelpunkt, och ingen utgivare skulle bli upprörd över att deras spel bara får 8/10.
Som stressad konsument vill man ju bara ha the best of the best of the best liksom… Resten kan kvitta.
Kanske borde göra som i ”Soviet Russia” och öka betygsskalan till 11, för att visa var de absolut bästa spelen finns… 😉
Kanske är Saga i Press2play inte helt fel ute då hon har 1-50 men spel som hamnar på 50 kan hamna på 50-60 för att visa exakt hur bra de är 🙂
Jag försöker att inte skriva sifferbetyg, eftersom de i regel inte säger särskilt mycket. Om man ska sätta ett betyg så föredrar jag en skala mellan 1 och 5, eftersom dessa generellt sett inte lider av riktigt samma inflation. Men ändå: helst inget sifferbetyg.
Jag håller med om att mycket av problemet ligger i att den nedre skalan aldrig används. Frågan är väl hur man tar itu med det problemet. Jag tvivlar på att någon – varken konsument eller recensent – är särskilt intresserade av att läsa/skriva recensioner av riktiga skitspel. Det gör att problemet blir lite svårt att lösa. Här tycker jag visserligen att recensionsskalor med färre steg är att föredra, med en överstruken whatever i botten för att markera de riktiga bottenspelen som i stort sett aldrig recenseras. Det löser inte riktigt problemet, men det är ett hyfsat alternativ, och det är betydligt bättre än att ägna 1-5 på 1-10-skalan åt samma sak.
”Jag tvivlar på att någon – varken konsument eller recensent – är särskilt intresserade av att läsa/skriva recensioner av riktiga skitspel.”
Vilket får mig att plötsligt fundera över om det finns recensenter som sätter högre siffror för att göra recensionen mer intressant. Hmm.
”negativa reaktioner från en utgivare”
Vad var det för tattar-utgivare? 😛
Undrar spontant om filmbranschen fungerar likadant. ”Här får du gå på förhandspremiär – men fan ta dig om du inte ger 10/10 efteråt!”
En ”lösning” på betygsinflationen – åtminstone för bloggare och spelsajter som inte lider av begränsat utrymme – kan ju vara att lyfta fram fler ”okända” spel. Inte nödvändigtvis shovelware och grisspel som platsar hos Angry Video Game Nerd, men fler titlar som inte ”alla” går och längtar efter. Ibland hittar man lite fina pärlor – ibland tragiska bottennapp.
Du har en bra poäng, men sen finns det flertalet skribenter som sågar spel i recensionerna för att sätta ett betyg över 5/10, vilket knappast hjälper.
Ja, skribenterna är absolut delaktiga i problemet när de sätter 6/10 på otroligt negativa texter. Det är en ond cirkel.