Efter 8 års arbete kunde fansen bakom Streets of Rage Remake visa upp sitt skötebarn för världen. Bara två veckor senare krossade SEGA dem, och beordrade personerna bakom den uppmärksammade gratishyllningen att ta ner alla länkar.
Jag har under en längre tid haft intrycket att japanska företag har en lite annorlunda syn på sånt här jämfört med västerländska företag. Det verkar vila en annan form av hierarkikultur över Japan, som ofta trycker ner nykomlingarna med de kreativa rösterna. Jag läste en artikel om fenomenet för en sådär två år sedan, om hur de etablerade namnen helt och hållet bestämmer allt medan nykomlingarna lyder. Och även om jag inte är någon kännare av indiespel så kommer jag bara på en enda riktigt känd japansk indieutvecklare – Cave Storys Daisuke Amaya. Å andra sidan kan jag genast lista ett helt gäng västerländska indiekändisar som Marcus Persson, 2D Boy (Ron Carmel & Kyle Gabler), Team Meat (Edmund McMillen & Tommy Refenes) och Jonathan Blow. Jag är som sagt inte insatt i indiescenen. Men om man måste vara speciellt insatt för att ha kunskap kring alla de japanska indieutvecklarna, så kanske bara det säger något.
Japans ovillighet gentemot indieutvecklare och garageprojekt som just Streets of Rage Remake blev dessutom allt tydligare när Nintendos Satoru Iwata började angripa små produktioner och indiespel under årets Game Developers Conference. Man kan säga att han egentligen kritiserade marknadsmodellen med vilken de flesta av dessa titlar når ut, men samtidigt är det på sätt och vis en väldigt viktig del av hela indiekonceptet och dess kultur. Är det verkligen kvalitén som skrämmer Nintendo, eller är det priserna? Kanske var det den obefintliga prislappen som skrämde SEGA med Streets of Rage Remake. Kanske är man rädd att konsumenterna ska ifrågasätta varför de ska betala 400 poäng för Streets of Rage på WiiWare, när de kan få mycket mer (300 banor!) för absolut inga pengar alls.
Att japanska företag krossar indieproduktioner och remakes är inget nytt. Tillsammans med SEGA och Nintendo står till exempel Square Enix, som för ett par år sedan satte käppar i hjulet för en hyllning till Chrono Trigger. Ibland kommer dock indieutvecklarna undan med sina projekt utan att något företag fäller krokben för dem. Men japanska spelföretags fientlighet mot indiehyllningar är något jag inte ser lika ofta från deras västerländska kollegor. Kanske beror det bara på att det oftast är japanska spel som hyllas på det här sättet, eftersom det mestadels är just japanska spel som tillhör retrobiblioteket. Men medan japanska spelföretaget SEGA skickar advokaterna på skaparna av Streets of Rage Remake, så hade Gabe Newell i stället anställt dem om det var västerländska Valve som ägde varumärket.
Att SEGA agerar mot killarna bakom en Streets of Rage remake och att Square-Enix säger åt några andra att lägga ner ett projekt om en hyllning till Chrono Trigger är egentligen inte så konstigt, de vill ju skydda sina IPs om de själva (som så ofta japanska företag gör idag) vill göra en remake eller uppföljare en vacker dag.
Ganska ofta innehåller den typen ”hyllningar” dessutom t.ex. musik och/eller sprites från originalspelen vilket bryter mot upphovsrätten.
Indie-spel finns absolut i Japan, dock så är kulturen väldigt annorlunda – de flesta drömmer om att landa ett jobb hos något stort företag som Square-Enix eller Nintendo istället för att lyckas på egen hand.
Annars är det största problemet för de små japanska utvecklarna att få sina spel översatta, de har helt enkelt inte resurser till det. Och marknaden för japanska spel på japanska är som bekant ytterst liten utanför japan, Notch & CO kan med enkelhet utveckla ett spel på engelska och på det viset finnas tillgängligt globalt på väldigt kort tid och billigt.
”Att SEGA agerar mot killarna bakom en Streets of Rage remake och att Square-Enix säger åt några andra att lägga ner ett projekt om en hyllning till Chrono Trigger är egentligen inte så konstigt”
Absolut inte. Hoppas det inte framstår i texten som att jag inte förstår varför de gör det, eller att jag på något sätt ifrågasätter deras rätt att göra det. Jag tycker bara det är en onödigt tråkig attityd de har mot sina fans.
”de vill ju skydda sina IPs”
Mot vad? Inga pengar kommer tjänas på projektet. Det skulle väl vara om de, som jag skrev i texten, känner press på sig nu när fansen gjort ett så bra jobb. Att fanspelet skulle vara bättre än deras egna framtida remake. I så fall är det väl bättre att de anställer dessa uppenbara jättetalanger, tycker du inte?
”Ganska ofta innehåller den typen ’hyllningar’ dessutom t.ex. musik och/eller sprites från originalspelen vilket bryter mot upphovsrätten.”
Det har du nog rätt i, och det är säkert därför man inte kunde skjuta ner till exempel den senaste Sonic-hyllningen. Tydligen räcker det inte med att Sonic är med i spelet, det måste vara samma sprites. Jag är inte säker, men jag gissar att det är skälet. Och än en gång: jag ifrågasätter inte deras rätt att göra det. Jag ifrågasätter attityden mot och behandlingen av sina fans som spenderat 8 obetalda år åt att skapa en hyllning som skänks bort gratis. Det är inte som att SEGA är tvingade att ta till laglig aktion.
”Annars är det största problemet för de små japanska utvecklarna att få sina spel översatta, de har helt enkelt inte resurser till det.”
Det vet du säkert mycket bättre än jag, för jag har väldigt lite koll. Så jag litar på dig när du säger att det är japanska indieutvecklares största problem. Men jag måste säga att det låter lite konstigt eftersom indiespel inte direkt brukar ha en hel massa text och dialog. Som du själv säger så har ju tydligen västerländska indieutvecklare resurser att översätta sina spel, så varför har inte japaner det? Nu är ju japaner (enligt min uppfattning) inte lika bra på engelska som till exempel svenskar är, men med tanke på i vilken rasande takt som tusentals animeserier fansubbas gratis av hängivna eldsjälar varje vecka kan det inte vara några större problem att översätta några rader text i ett indiespel. Cave Story är ju ett av de allra texttätaste indiespelen, och Pixel lyckades fint. Så jag vet inte vad jag ska tro om det. Det verkar helt enkelt finnas massvis av villiga gratisöversättare där ute.
Jag håller helt med dig att det känns dumt att de måste skydda sina IPs på det här sättet, uppehovsmännen till Sonic tycker säkert att det är toppenkul att fans vill göra sina egna tolkningar av t.ex. Sonic – men SEGA som har spenderat enorma resurser under åren på att utveckla och marknadsföra varumärket vill inte riskera att förlora det de har jobbet med (det sköter de ju tillräckligt bra själva att släppa all den skit som har namnet Sonic på sig nu för tiden…).
Jag sade aldrig heller att västerländska utvecklare har mer resurser att översätta spel. Men om man kan tala engelska, och skriva ett spel på engelska så underlättar det både på det viset att den engelskspråkiga marknaden kan förstå spelet – och sedan så kan man ju mycket enklare marknadsföra det om man kan engelska.
Håller med mycket om vad du säger – men ibland så får man spela djävulens advokat för att förstå hur den andra sidan tänker.
Vilket fall som helst hoppas jag vi får se mer indiespel från Japan i framtiden. Jag tror det finns oändligt potential där. Västerländsk speltradition i all ära, men jag vill nog påstå att Japan rent almänt känns mer gameplayfokuserat — vilket är det absolut viktigaste i små produktioner.
Vi ska inte hårddra det här nu. Men oftast rör det sig nog om att skapa hyllningar och bygga på existerande varumärken från anime och manga, läs: http://en.wikipedia.org/wiki/D%C5%8Djin_game
Det kallas trots allt dōjin där, inte indie. Och där har vi ZUN som absolut kan räknas till kändisarna du nämner. Tyvärr är det ju bara så att vi har alldeles för lite koll på vad som händer därborta, precis som du pekar på.
Något jag kan komma på på rakt arm som motexempel för din tes är väl Metroid 2 Remaken (http://metroid2remake.blogspot.com/), fast han är i och för sig inte från Japan.
Sen kan det förstås vara så att dessa som det tillåts släppas remakes av inte kommer släppas i något annat format. Nintendo orkar inte göra ett nytt Metroid 2, eller en ordentlig översättning till Mother 1 och 3. Men det är nog lite annorlunda med fanöversättningar ändå.