Så har vi spenderat en vecka i Silent Hill. En annorlunda upplevelse för Retroresan då vi inte varit i genren tidigare. Vi återger vår dekonstruktion av hur viktig en ljudbild är för stämningen. Hur gamla texturer rostar med åren och hur klumpfötter på något sätt kanske ska vara där. Vågar du följa med på vår första skräckresa?
Musik
Länkar
Nu har inte jag lyssnat på denna veckans show ännu (ja, jag kallar den show för ni är så bra) men tänkte ändå lämna en kommentar innan jag glömmer det.
Nu har ni ju lanserat er shop (jättesnygga grejer verkligen). Och ni sa för ett par avsnitt sedan att det kunde tänkas tillkomma fler designer till shopen.
Jag kom då på tanken att det kanske vore kul om ni kunde ha en tävling här på bloggen om att lyssnarna skulle kunna få skapa egna loggor och motiv och den bästa av dem kunde ni välja ut och sedan börja sälja.
Jag tror det finns massor av kreativa människor som har lust att knåpa ihop snygga motiv.
Vad sägs?
Mycket bra avsnitt. Faktiskt ert bästa hittills. Beror nog mest på att ni spelade ett av mina absoluta favoritspel, Silent Hill. Jag har kört igenom det spelet sju gånger! Fått alla möjliga slut. Det är lika fantastiskt idag. Däremot att spela det på en HDTV är ingen rolig upplevelse. De senaste gångerna spelade jag det på PSP. Köpte det på Playstation Store innan det togs bort.
Angående vad som kan kallas för retro. Det här med att Gameboy Advance är retro för att 3DS kommit. Om Nintendo hade bestämt sig för att aldrig mer tillverka bärbara konsoler, skulle då GBA-spel aldrig någonsin bli retro? Däremot håller jag med Samson om att 3DS är nästa generations bärbart.
De spel jag tycker ni ska spela, gärna som sagostund är Golden Sun och Kingdom Hearts: Chain of memories. Andra spel jag tycker ni kan testa är Castlevania-spelen, och då främst Aria of sorrow som är det bästa till formatet.
Fler förslag är Sonic Advance, Advance Wars, Donald Duck Advance, Jurassic Park 3(valfri undertitel, det finns flera) och Mario & Luigi: Superstar.
Hej killar!
Har nog aldrig skrivit någon kommentar men har lyssnat ett bra tag. Jag har dock inte backtrackat alla era sämre program, ja ni var inte lika förr som nu. Det känns som om det är läge att skriva en kommentar nu när ni har gått upp på första plats på min top-poddar-lista. Ni låg ett bra tag direkt under Speltorsk och skeptikerpodden men någon gång runt Kid Icarusavsnitten, eller -showen(!) gick gick ni förbi dem.
Jag tror att jag ska börja slänga in en kommentar efter varje program, med lite mer avsnittsrelaterat innehåll.
Sedan ett extra litet tack till Wiklund som var det bästa i hela P3spel!
Men som sagt; Fy fan vad ni är bra. Ni kompletterar varandra på ett fantastiskt sätt.
Ni ville veta hur era lyssnare fick reda på er. Jag var inne och läste på level7.nu nästan varje dag och det var så jag försökte hålla mig lite uppdaterad inom spelvärlden. De började göra små avsnitt de kallade för ”podcasts” men jag fick de inte att fungera på min dator (och de gör de fortfarande inte). Men när de laddade upp ett nytt avsnitt så nämndes Radio speltorsk någonstans på sidan och då tänkte jag ”varför inte?”.
Jag minns inte hur hoppet från Radio speltorsk till Retroresan gick till men antagligen nämndes ni och länkades i det första avsnittet jag lyssnade på och eftersom det här med ”podcast” verkade rätt coolt så klickade jag mig vidare till er.
När jag kom till sidan så insåg jag att ni hade hållit på ett ganska bra tag och kände att jag skulle vilja veta hur ni var från starten och sen lyssnade jag igenom allt över sommaren 2010. Blev mellan 2-4 avsnitt om dagen och det var helt underbart från början till slut. Det som var märkligt med denna podcast var kommunikationen mellan er och era fans och jag kunde inte bärga mig inför att ni skulle starta igen.
Sedan dess har jag varit en ganska trogen följare som spelat med i Chrono Trigger, Alladin, Kid Icarus, Gunstar Heroes, E.V.O. Search for Eden och Super Castlevania IV. Började spela Planescape Torment men nu har jag inte rört det på 4-5 veckor, känner inte att det är riktigt min grej. Kanske en annan gång.
Sen så har jag spelat en del spel i efterhand tack vare er. Dessa är Castlevania SotN, Ninja Gaiden, Chrono Cross och Mega Man X.
Jag skulle vilja tacka för det här smått läskiga avsnitt och så vill jag också tacka så mycket för förra avsnittet om Rollergames. Brydde mig inte om spelet men all off topic var riktigt trevligt. Precis lagom mycket av allt tyckte jag.
Nu ska jag se om jag kan få tag på The Adventures of Lomax, få det att fungera och lämna en till kommentar om det spelet.
P.S
Jag gillar sagostunden som den är nu =)
Hello boys!
Än en gång, tack så mycket för Super Metroid, ser så jävla myckte fram emot att sätta mig ner med det. Funderar på att avvakta till ett tillfälle då jag verkligen kan grotta ner mig och kanske ta det i en sittning!
Som jag anade blev det ett episkt avsnitt. Snacka om att det var ett spel som verkligen fångade er. Ni har väl aldrig varit så lite off-topic någon gång. Allt ni pratade om var relevant för den underbara spelupplevelse som Silent Hill är och ändå blev det inte tråkigt, för ni vet ju hur mycket jag älskar när ni ballar ur.
Men nu till en sak ni pratade om, nämligen det här med spoilervarningar! Jag säger: Fuck It! Det är gamla spel ni spelar, spoila på! Är skillnad om ni skulle sitta och diskuttera ett sprillans nytt spel, men nu när ni går igenom gamla pärlor tycker jag det är fritt fram att spoila. Blir en bättre upplevelse för oss som lyssnar anser jag. Jag vill veta vad som har hänt i spelen. Tänk vad dåligt senaste avsnittet skulle ha blivit om ni hade vägrat spoila. Vi som lyssnade skulle inte allas ha förstått vilket djup och vilken resa det är att vandra i Silent Hill.
Så spoila på!
Det är alltid kul att höra människor diskutera Silent Hill. Det är antagligen min favoritserie alltime, i synnerhet de två första spelen.
Perspektiven från helt nya spelare till serien är intressanta – och ni tog upp ett par saker jag inte tänkt på. Främst hur spelet faktiskt fortfarande håller måttet. Jag köpte även det till PSN medan det fanns ute, och har vid ett par tillfällen försökt gå tillbaks till det. Men allting har fallit pga föråldrad kontrollmekanik och grafik. Att den numera föråldrade grafiken är en del av upplevelsen hade jag faktiskt inte tänkt på, men det är ju en solklar reflektion. Att stämningen och musiken fortfarande håller är jag ganska säker på.
Och som jag skrev över twitter – så snart jag är klar med Xenogears vet jag vad jag kommer spela. Väldigt tråkigt att Playstation 2 / Xbox inte klassas som retro än – hade sett fram emot era intryck av Silent Hill 2 och 3.
Har inte lyssnat på hela avsnittet än, men ville ändå svara på er fråga om hur jag hittat Retroresan. I mitt fall var det via Tove Bengtssons blog My Life as a Nerd. Likt Tove är jag en inbiten FF7-fan och hennes lovord över sagostunden fick mig att provlyssna ett par avsnitt. Nu gillar jag övriga inslag podcasten minst lika mycket som sagostunden (som jag tycker blivit lite styvmoderligt behandlad på senare tid).
Eftersom ni tog upp min iTunes-recension i förra avsnittet (skriven under pseudonymen ”Mikael Lindberg”) tänkte jag utveckla vad jag menar med att de stundtals blir för långa. Egentligen handlar det inte så mycket som avsnittens faktiska längd som dess spelsnackskoncentration. Då ration spelsnack/sidspår blir för låg kan jag tappa tråden i analysen av spelet. Missförstå mig inte, jag tycker ni är goa killar och det är inte smärtsamt att lyssna på er snacka skit, men det är roligare att höra er prata om spel. 🙂
Jag upptäckte Retroresan genom er tråd på Loading. Hade nyss greppat vad en ”podcast” innebar genom Spelradion. Mitt spelintresse hade varit ganska ljummet ett rätt långt tag men började sakta komma tillbaka genom bland annat retrospel. Blev grymt glad när jag upptäckte er podcast runt julen 2009 när ni höll på att lista era hundra bästa spel. Retroresan har definitivt varit en bidragande orsak till att jag idag fått tillbaka spelintresset.
Sen dess har jag lyssnat på er varje vecka och jag tycker ni varit riktigt på hugget under de senaste avsnitten ni gjort. Det är just nu ni varit som bäst. Fan, vad smör det låter men så är det iallafall.
Jag tycker det verkar enormt fantastiskt om ni hade ett enkom sagostunds avsnitt bara det är sådär 2 timmar så att det inte blir mindre saga för det.
Jag gillade att ni gjorde en lista i förra avsnittet.
Om Samson vill vara mindre bollplank kunde han varje månad ha en ”Samson tar ton” där Samson sjunger och sedan en ”singalong” del kanske t.o.m. ”live”.
Shadowrun på SNES vs MegaDrive är då ett perfekt ”vs” spel eftersom SNES versionen utvecklades av Beam Software ett Australiensiskt företag och Mega Drive versionen utvecklades av Amerikanskt företag kallat BlueSky Software. Så det blir Australien vs Amerika. Sedan så har Group SNE gjort en japansk Mega CD version som skall vara ytterligare variant. Dock tror jag inte Mega CD versionen är översatt och skall tydligen vara det allra sista spelet som släpptes till Mega CD. SNES spelet är en av de få spelen som finns översatt till Svenska.
Jag har glömt att säga att jag har sett stora debatter om vilken version som är bäst så det vore kul att veta vad ni tycker.
Jag håller med: Street Fighter Alpha och Bomberman var dåliga exempel. Men Shadowrun är ett mycket bra exempel.
”Samson: Du får inte göra ett HALO hopp.”
Jag försökte med lite omvänd psykologi eftersom du sa att du i princip påverkades av det.(kan inte hitta exakta citatet)
HALO = High Altitude Low Opening = ca 2 minuter fritt fall.
Jag hittade er via Savepunkt podcasten men jag stannade för Retroresan. Hmmmm… Jag minns inte hur jag hittade savepunkt kan hända att Spelradion nämnde er någon gång.
”Det är ett rätt bra spel!!!!!” Vilket underbart citat!
Nä! Rollergames är inte ett bra spel.
Det är skönt att höra att det finns fler som inte tycker om att bli rädd.
Jag brukar säga att förutom dussin/skräp spel så spelar jag inte skräck, FPS och sport simulatorer.
Jag gillar inte ”jack in a box” skräck där ”hundar hoppar in igenom fönstret” för att det är den läskigaste skräcken. Många säger att psykologisk skräck är det värsta och det kan jag förstå men det känns som att min hjärna vill skydda mig ifrån det så att jag inte har några begränsningar för vad jag kan göra det kan inte min hjärna göra för ”jack in a box” skräcken.
Oj! The Ark gud vad jag älskar den gruppen och det är mycket tråkigt att de slutade.
Jag har nämnt att ni har kunnat spela GBA spel för typ jätte länge sedan.
Adventure of Lomax(PSX)
1.Grafiken: Väldigt lummigt och detaljrikt även fast de hade lite 3d inslag så gjorde det inte någonting även fast man kunde se dem. Castlevania: SotN kör med samma stil också. Jag tyckte det förstörde lite med sedlar i bakgrunden på bonusbanorna. Alla animationer är enormt vackra och mjuka skeletten var väldigt tillfredsställande att döda eftersom det sprutade ben men det fanns också fiender som bara blinkade när man snurrade på dem. Det märktes att de hade återanvänt en massa sprites men det gjorde inget för att de var så detaljerade att man kunde se dem igen.
2.Ljud: Lite hårdare musik på bossarna hade nog passat. Men annars kan jag inte komma på något annat jag stör mig på i musik och ljud eftersom det passar ihop så bra med det övriga i spelet.
3.Kontroll: Väldigt standard kontroll och det funkade bra att växla mellan hattarna jag gillar verkligen cirkel menyer t.ex. SoM. Lite svårt att se hoppkanten som i t.ex. DKC
4.Gameplay: Tråkiga bossar jag vill ha en riktig boss så att jag visa vem som bestämmer och den enda bossen som fanns var slutbossen. Intressant att man kunde använda en massa olika egenskaper som plattor och hattar. Det enda lite tråkiga är att det var lite
5.Utmaning: Bästa utmaningskurvan i ett spel någonsin. Spelet var lite för långt och man kände att vissa banor var bara utfyllnad. Eller så kunde de ha lagt in fler världar men behållit antalet banor.
6.Slutsats: När jag började spela spelet så hade jag förhoppning om hur de olika världarna skulle se ut t.ex. vattenvärlden där det är snygga vatten partikel effekter, is där det snöade eller eld där det regnar pimpsten. Problemet är att jag fick inte det och det gjorde mig lite besviken. Men samtidigt så fick jag ett par underbara världar men det var inte alls tillräckligt.
Mina favoriter till GBA : Wario Ware Twisted, Wario land 4, Advance Wars 1 & 2(riktiga favoritspel), Sonic Advance 1 & 2 & 3 , Fire Emblem, Metroid Zero Missions, Metroid Fusion, Astro Boy Omega Factor, Golden Sun 1 & 2, Gunstar Super Heroes, Boktai: The sun is in your hands(måste spelas på sommaren), Boktai 2: Solar boy django, Riviera The promised land, Drill Dozer(det enda spelet jag är sugen på att spela som jag inte har spelat på listan). Bit.Trip serien till GBA. Mother 3(fan översatt som jag inte heller har spelat).
Härligt avsnitt kommer ihåg hur jag och min kompis spelade silent hill i hans mörka källare, har nog aldrig blivit så skrämd av nått spel….
Jag började lyssna på er i juni förra året, skulle åka iväg till min frus syster i wales och behövde ha nått att lyssna på under tågresan och flyget.
Gick in på nån spelsite tror det kan ha varit loading och klickade på nånpodcastflik och drog ner ett avsnitt av radio speltorsk och spelradion och rocket knight adventures avsnittet.
Fastnade direkt för ert snackande och eftersom jag spelade mycket när jag var mindre så började jag kolla upp mer vad ni hade spelat i tidigare program. Drog ner de avsnitt där jag kände igen spelen ni spelat först men sen efter att jag fastnat totalt så backtrackade jag helt från början.
Lyssnade igenom alla avsnitt under sommaren så när ni drog igång igen till hösten så var jag ifatt.
Apropå det inledande tipset om Soleil: http://radiospeltorsk.se/2009/10/20/retrotipset-soleil/
Det bör ni definitivt testa. Som alltid är det svårt att säga om det håller idag men det är ju det som är ert jobb! 😉
Vet ni en sak! Nu är jag väldigt nyfiken på hur Anders kommer ställa sig till spelpodcasten vid namn RadioGamer, nu när allas vår favorit Tove Bengtsson ska bli ny programledare?
Kommer han att lyssna nu, eller fortsätta hata?
DET ÄR …RÄTT.. BRA! LOL!
Hur jag hittade RR? 1. Många år sedan när mitt spelintresse vaknade till liv i vuxen ålder så kollade jag trailers på gametrailers, vilket ledde till Invisible Walls och därmed började mitt podcastintresse. Detta ledde till EpicBattleCry, Giant Bombcast och Joystiq’s podcast. Sen så tänkte jag en dag: ”Hm, finns det kanske svenska spelpodcasts?”. Jag i princip GOOGLADE på svensk spelpodcasts och hittade till slut Radio Speltorsk som jag fastnade för. I ett sommaravsnitt hörde jag någon nämna Retroresan. Då kollade jag upp det och BAM! så hade jag hittat min absoluta favorit! Började som el kebabo med att lyssna på de avsnitten som innehöll spelen jag hade spelat – det första avsnittet någonsin var faktiskt Castlevania 4! Häromdan kom jag även ikapp 100%, iom Gunsmokeavsnittet. Nu har jag alltså hört ALLA avsnitt!
Jag diggar listor som i förra avsnittet. Det bästa upplägget IMO är när ni kör schemat så här:
1. intro 2. lyssnarsäcken 3. spelet 4. musikpaus 5. sagostund 6. någon topp10-listapryl. 7. nästa veckas spel och hej då. Som när ni hade Samsons topp100spelEVÖH. Det var riktigt trevligt! Lite MER efter sagostunden liksom. Jag förstår att det lätt blir mycket jobb för er och att det tar upp ännu mer av eran privata tid. Men jag skulle gilla det asmycket iaf!
På tal om Street-Fighter-filmen-avsnittet – jag tyckte det var skitkul! Förstår inte varför ni har fått sån hemsk kritik för det. Jag uppskattade det massor – och då tittade jag inte ens på filmen tillsammans med er!
OMFG vad rädd jag blev när jag hörde Silent Hill-gitarren i början av spelsegmentet förra veckan. Jag spelade spelet när jag var yngre och har många underbara(och därmed hemska) minnen/trauman från det. När den musiksnutten kom igång så fick jag verkligen rysningar över hela ryggen. Creepy.
Men Samson, du är inte något bollplank! Jag ser er som EXAKT lika mycket värdar över showen och lika delaktiga, vilket är väldigt ovanligt. I alla andra podcaster (speltorsk borträknad) så känns det alltid som att det är en LEDARE, en enväldig diktator som bestämmer allt och ska prata liiiiite lite mer än alla andra. Men inte i RR. Det är verkligen 50/50. Bara ni och torskarna som lyckas med det(Ja, självklart gör ni det ett uns bättre än speltorsk.)
PussheJ!
Åh, jag glömde nämna att jag gilladeatt ni valde Rollergames. Det var ett intressant spel och det var härligt att ni körde en NES-klassiker och inget konstigt brokensword-tråk. Ville mest nämna det för det kändes som att Anders blev så ledsen över att ingen verkade gilla spelvalet.
Haha ! DET ÄR ETT ”rätt bra” SPEL
Mycket skönt avsnitt…och jaa Samson..du är inte överflödig, utan dig skulle vi inte få höra all rolig kuriosa och bra att veta saker. Inte heller få en tokdjup inblick i hur spelet är skapat mm.
Streetfighter film avsnittet var ju sjukt underhållande, så det håller ja inte med er om.
Hur jag fick reda på Podden: En god vän tjatade de rätt upp i ansiktet på mig tills jag tvingade mig själv att lyssna på första avsnittet. Brände sedan av alla i en följd under dom 8timmar jag sitter i bil varje dag. Nu sitter man ivrigt att vänta på nästa veckas avsnitt.
Kul ni ska börja med Advance. Finns mycket roligt på den enheten. Där kan jag även hänga med då jag äger en sån enhet.
Och så en sak till som jag HELST vill ha bekräftelse på. Kan ni lägga till NEVERHOOD till er oändligt omöjligt att spela alla spel lista. Detta spel är ett måste och finns vad ja vet endast på PC.
Allt för mig för nu. Spel i frid !
Mvh Robin G
Var sjukt sugen på att spela Lomax till nästa avsnitt, tyvärr trängde sig verkligheten på som den ofta gör numera och jag har inte kommit mycket längre än någon bana efter första bossen 🙁 Här har ni i alla fall mina tankar kring spelet såhär långt:
På det visuella planet är det mumma. Är ett fan av Henk Nieborgs stil sedan jag spelade Misadventures of Flink på Mega CD, mannen har en otrolig känsla för detaljer och hans karaktärer är alltid väldigt uttrycksfulla. Jag gillar också att han kör på en mer naturlig färgskala, plattformsspel har ju en tendens att ha rätt skrikiga färger.
Det märks att man har 16-bitseran bakom sig då estetiken byggd kring fyrkantiga och repetitiva tiles knappt går att se skymten av utan man bygger snarare vidare på stilen i spel som Earthworm Jim. Finns också inslag av polygoner och även om de kanske inte är speciellt imponerande om man stannar upp och synar dem så används de sparsamt och utan att det ser alltför skevt ut.
Till grafikens nackdel måste nämnas att den inte alltid är helt funktionell, karaktärer och bakgrunder smälter ibland ihop och sättet plattformarna är ritade på gör det svårare att se exakt vart jag har fotfästet. Ibland blir det rätt plottrigt på skärmen, tänker främst på partiet där fienderna bombar dig i luftskepp och det flyger partiklar hit och dit samtidigt som krukorna du öppnar här också bråkar om din uppmärksamhet med sina detaljerade animationer. Hade nog hjälpt med mer kontrast mellan sprites och bakgrunder eller varför inte genomskinliga sprites?
Jag har inte heller sett något, utöver polygonerna och antalet färger som känns som att det inte gjorts tidigare, spelet är på ungefär samma tekniska nivå som ett senare SNES/Mega CD-spel med skalade och roterade sprites. Kan tänka mig att man påbörjade utvecklingen till typ Amiga CD32 för att sedan gå över till PS1 när den förstnämnda floppade.
Vidare till gameplay – Det är inte mycket som känns eget med Lomax, faktiskt så kan nästan varenda del av spelmekaniken härledas till något spel från 8- och 16-bitseran. Själv har jag inget större problem med det, spelmakare får gärna stjäla rakt av så länge de gör det bra. Som att låna en gimmick, men sedan utforska vad man kan göra med den på djupet så att den känns fräsh på nytt. Tänk hoppmekaniken i VVVVVV (som jag tror är inspirerad av Metal Storm till NES) för att ta ett lite nyare exempel. Men här fick Lomax-teamet problem, och det känns som man bara slängt in ett gäng olika features man tyckte såg coola/roliga ut, utan att faktiskt försöka applicera dem på spelets bandesign på något intressant sätt. Med tanke på att spelet baseras på Lemmings, som är en guldgruva i spelmekanik, så blev jag rätt besviken på hur ytligt det är. Bomberna används för att spränga artificellt utplacerade ”bautastenar”, grävhandskarna (?) används på ett lika intetsägande sätt och hjälmen man kan attackera med glömde jag nästan bort då snurrattacken var minst lika effektiv. En annan förmåga med potential var ju att kunna lägga plattformar i luften, hoppades på att kunna göra avstickare och hitta hemliga utgångar, skatter, fiender, ja NÅNTING utöver det vanliga. Och nu har jag ju inte kommit så långt, men spelet verkar helt sakna den här typen av gameplay?
Kontrollen får godkänt av mig, den är visserligen inte så tajt som jag vill ha den och jag förstår inte varför bägge attackerna får Lomax att hoppa, men färdigheterna verkar fungera som det var tänkt, spelet flyter på bra och plattformandet har inte blivit speciellt frustrerande än. Kanske mer pga spelets generösa checkpoint-system än att kontrollen är bra, har inte riktigt bestämt mig.
En fin sak med kontrollen är att man med lite timing kan studsa upp ur vattnet när man missar ett hopp. Kan tänka mig att man kan ta genvägar såhär, men fick aldrig riktigt till studsen efter det första så jag har inte kunnat pröva.
Måste nämna också att i PC-versionen som jag spelade så gick det att hoppa rakt igenom vissa delar av förgrunden, vilket gav ett lite slarvigt intryck. Någon gång hände det t.om. att jag föll rakt igenom de där stockarna man balanserar på. Inte bra.
Jag tar och stoppar där då inlägget börjar nå tl:dr-proportioner, ser fram emot eran djupdykning och kanske tar jag tag i resten av Lomax i helgen istället.
Over and out!