Under årets upplaga av GDC höll Satoru Iwata ett tal som hördes över hela spelindustrin. Han attackerade bland andra Apple och alla dessa simpla lågbudgetspel som just nu svämmar över marknaden för bara 10kr styck, och menade att det i längden kommer skada mediet. Vissa tyckte han hade en poäng, medan andra tyckte det osade svartsjuka och nästan kände sig förnärmade. Själv tror jag inte att jag sa ett enda ord om det. Anledningen till det är att jag helst velat fundera över det innan jag yttrar mig. Nu, en sådär sex veckor efter att Iwata höll talet, tror jag att jag har min ståndpunkt i frågan klar för mig. Och om du vill veta vilken den är och hur jag kommit fram till den är det bara att läsa vidare. Det finns absolut skäl till Iwatas oro, och kanske är jag lite förvånad över att ingen påpekat det tidigare. Den som inte tycker att en stadig ström av mer eller mindre kassa lågbudgetspel som svämmar över marknaden är ett hot borde ta en titt bakåt i historien. Närmare bestämt år 1983, då hela spelindustrin totalkraschade bland annat på grund av att ”kvantitet över kvalitet” gjorde det oerhört svårt för kunden att navigera i urvalet som mestadels bestod av skit. Det var med andra ord under liknande omständigheter. Även om de båda fallen inte är totalt parallella med varandra tycker jag det finns tillräckligt med likheter för att uppmärksamma det. Historien upprepar sig, brukar man säga.
Se det som två känsliga vågskålar, med kvalitet i den ena och kvantitet i den andra. När vågskålen för kvantitet börjar väga tyngre än kvalitet har vi alltså sett att saker kan sluta illa, även om jag absolut inte tror att spelindustrin kommer kunna krascha 2013 som den gjorde 1983. Men det är inte riktigt det här som Iwata menar när han kritiserar marknadsformatet. Han menar i stället att folk kommer bli bortskämda med små ytliga spel för 10kr, och inte vilja spendera 400kr på dyrare produktioner. Men det är som att säga att folk inte köper stek på restaurang för att det finns McDonald’s, eller att ingen kommer köpa lyxiga BMW för att det finns billiga Saab. Då tror jag min oro kring kvantitet kontra kvalitet är mer realistisk. Men i slutändan tror jag ändå inte att de små spelen för 10kr är mycket av ett hot för industrins välmående. Jag tror det finns plats för både små och stora produktioner. Kanske kommer det ske några små ändringar från båda sidorna. Som jag skrev i Laser tror jag iPhone-spelen kommer få högre produktionskostnader och prislappar medan konsolspelen lär bli aningen billigare. Sen har vi ju något som vi inte hade 1983, nämligen internet. Aldrig förr har det varit lika lätt för konsumenten att sålla bort skiten och vaska fram guldkornen tack vare forum, recensioner, bloggar och word to mouth. Så vi klarar oss nog bra. Men en sak är då säker: ju fler skitspel som svämmar över marknaden, desto lättare för de bra spelen att drunkna.
Jag hoppas och tror att priserna går upp på app store. Det som skrämmer mig mer egentligen är mängden nyutgåvor på gamla spel. Antingen av Nintendo eller Sony som ska HDfiera och sälja dyrt igen.
Sen tror jag som du säger, idag är det lättare att solla bort skiten än det var 1983 då man kanske gick på ett häftigt omslag, typ.
Oavsett en riktigt intressant text!
Jag håller med dig om att priserna säkert kommer stiga lite pga ökade produktionskostnader på mobilmarknaderna. Och jag tror inte dessa billiga dussinspel utgör något hos för spelindustrin i stort.
Men jag tror inte att Konsoltillverkarna kommer kunna fortsätta med sin nuvarande marknadsform när det gäller specifikt den bärbara marknaden. En extra enhet som kostar 2-3000kr och spel som kostar 400kr st kommer kanske passa några få entusiaster men föräldrar som ska köpa något till sina barn och ungdomar (och säkert många andra gamers med) kommer välja den kombinerade Mobil/spelmaskinen med spel för runt 20-30kr istället.
Även på den ”fasta” marknaden så har vi ju redan en billig indie-marknaden och även om långt från allt är bra så tror jag inte några billiga 100kr-spel får konsumenter att skita i AAA-spelen när de kommer ändå.
Så slutsatsen blir ju att visst.. jag tror Iphonespelen är ett hot mot 3DS och PSP osv.. men för spelindustrin i stort tror jag inte det.
Ang att bra spel drunknar i skräp så är det ju vårt ansvar som konsumenter att ta reda på vad vi köper.. generellt är vi dåliga på det och då får vi skylla oss själva 🙂
Helt klart är iPhone en konkurrent till DS (mer än PSP, då den riktar sig mer mot entusiaster specifikt). Och helt klart kommer Nintendo (och även Sony, ändå) behöva sänka sina priser. När det kommer till priserna på spel, i alla fall. Men man får ju tänka på att en iPhone kostar dubbelt så mycket, och är kanske inte något man vill köpa till varenda familjemedlem. Jag vet inte riktigt.
Och ja, den billiga indiemarknaden är ett bra exempel på hur båda kan samexistera. I slutändan blir det vi som är vinnarna, med större utbud samt billigare priser. AAA-titlarna kommer inte försvinna, och kanske skulle industrin må bra om produktionskostnaderna sjönk och utvecklare vågade chansa lite mer.