Hur spel ser ut är mer än grafikmotorer, teknisk elegans och välgjort ljus. Det börjar någonstans med en stil, en grafisk regi – i kort: art direction.
Som en visuell viktigpetter på Svampriket känns det således självklart att jag vill lyfta fram de spel jag tycker bjuder på mest spännande Art direction.
6. Super Mario Galaxy
Nintendo jobbar med en betydligt vekare hårdvara än konkurenterna, men lyckas, med smarta och praktiska lösningar inte bara dölja skarvarna utan också får oss att tro att det är Mario på en helt ny plattformsgeneration. Med snyggt anpassade former, välvalda texturer och smidiga ljussättningar lyckades jag bli bländad av vad som egentligen är att kalla 10 år gammal grafik.
5. Okami
Japansk Sumi-e kommer till liv framför mina ögon! När jag såg Okami första gången kunde jag inte förstå att det var ett tv-spel. Det var som att titta på fantastiskt vacker tecknad konstfilm gjord på akvarellpapper med grov struktur. Capcoms klöverklubb förvandlade pixlar och polygoner till gamla skolans finkonst.
4. Another World
Revolutionär vektorgrafik drog sitt strå till stacken. Fasansfullt följsam rotoskopanimering bidrog men framförallt var det den dystopiska visionen signerad Eric Chahi som skapade det unika visuella uttrycket i Infogrames fantastiska äventyrssspel. Avskalade rena former och en blåtonad svärta som hette duga satte stämningen redan vid första bildrutan.
3. Limbo
Redan Shakespear visste att det var något som låg dött och ruttnade i danmark och orden är lika sanna idag. Det bevisade PlayDead med sin dödshistoria. ”Svart är en färg och tystnaden är ett ljud” som världens bästa Angelica sa. Spel som kulturform har växt. Åtminstonde till samma nivå som hårdrocken. De har sin dödsmetall, vi har numera våra dödsspel.
2. Mirrors edge
I de blindas land är den enögde kung sägs det. Samma sak borde kunna sägas om Unreal Engines färgväl. Efter horder av brunt och militärgrönt levererade våra landsmän plötlsigt något så läckert som ett ljust spel med vitt och blått, grönt rött och orange. Faith och hennes värld trollband med sin läckra stil och även luttrade gameplaygubbar som jag köpte det med hull och hår. Att spelet sedan visade sig vara halvbra gjorde inte så mycket när det var så friskt och ljust. Som en trendkänslig arkitekturtidning.
1. The Adventures of Lomax
Världens bästa pixelkonst signeras Henk Nieborg. Så levande och så utsökt lummiga miljöer och karaktärer så jag storknar. Det var en fröjd att spela genom plattformsspelet. Den största belöningen var hela tiden att få se vad som väntade runt hörnet. Vilken värld skulle nu magiskt målas upp på min skärm? En fröjd för ögat från början till slut.
Fin lista! Känns ganska igen från retroresan. :>
Saknar, precis som när ni pratade i Retroresan, Braid, som med sitt makalösa utseende och underbara musik får mig att storkna varje gång det spelas.
Jag anser att Team Fortress 2 bör lyftas fram för sin AD. Jag har svårt att placera det över något av spelen på den här listan, men jag slutar aldrig att imponeras över hur fantastiskt snygg och samtidigt simpel den är.
Jag håller fan med dig där! Något med den stilen som jag finner sjukt tilltalande.
@Nidde, Anders: Japp, ni har båda helt rätt – om jag får gå på vad jag sett i videos. Jag har faktiskt knappt spelat TF2 (har ingen bra spel-PC). Hade jag det misstänker jag att jag skulle haft med det här. Jag tycker det ser spännande och genomtänkt ut.
Nu är jag sådär hemsk och kommenterar ett gammalt inlägg, men jag stötte på det som oläst i min RSS-läsare så jag bara måste kommentera det.
Med det sagt vill jag lyfta fram ett av mina favoritspel den här generationen, ett spel som är bra både tekniskt och estetiskt (och personligen gillar jag själva spelandet också, även om endel inte är lika positiva). Det är såklart Prince of Persia från 2008. Varken förr eller senare har jag spelat ett spel som fångade mig så visuellt. Det är vid sina stunder nästan fulländat i relation till hur min hjärna uppskattar visuell stimuli.
Dumma kunder som inte köper saker jag vill ha uppföljare till.