Det här var ett inlägg som jag skrev innan Spelkriget publicerade sin text om samma ämne, och jag tycker de två texterna kompletterar varandra bra. Så innan eller efter ni läser den här texten borde ni även ska läsa Jockes, om ni inte redan har det. Sen är det bara att hoppas på att jag inte är så sen in i debatten att alla redan tröttnat och gått vidare.

Det uppstod en liten debatt på Twitter angående recensioner som skrivs utan att skribenten spelat ut hela storyläget. Eftersom jag recenserat spel sedan 2008 känner jag att jag börjar få lite koll på hur det ligger till med utgivare, promotional copies och hela proceduren där omkring. Eftersom jag också skriver för Bonniers speltidning Laser känner jag att jag även börjar ana skillnaderna mellan att skriva som en hobby för en sajt eller blogg, och skriva professionellt. Men jag ser mig själv som spelbloggare i första hand. Och för oss som faktiskt skriver gratis med begränsad fritid för en mindre plattform finns det något som är sant för alla som vill få ut en recension kring spelets release, och det är att deadline ger dig två val:

1) Kör en speedrun genom spelet och gör bara det som behövs göras för att så fort som möjligt susa från start till mål utan att se dig omkring eller utforska sidospår.

2) Ta god tid på dig för att spela grundligt, lugnt, metodiskt, utforska omgivningar, insupa stämningen, vandra in på sidospår, reflektera och spela spelet som de flesta kommer uppleva det.

Grundlig genomspelning av Skyrim kan ta över en månad för en fritidsrecensent.

Fråga dig själv om du känner mer tillit för åsikten tillhörande den som spelat 75% av spelets story synande och grundligt i sansat tempo, eller om du känner mer tillit för åsikten tillhörande den som spelat 100% av spelets story i stressigt tempo och tunnelseende. Det här är självklart en smaksak som många kommer svara olika på. Jag tror båda recensionsteknikerna missar ungefär lika mycket i längden, beroende på om det handlar om Uncharted 3 eller The Elder Scrolls V: Skyrim – ett av dem funkar att stressa sig igenom från början till slut, medan det andra spelet tjänar mer på det grundliga spelandet även om man inte når eftertexterna. Men det är viktigt att veta när man läser obetalda spelbloggares recensioner, att det sällan eller aldrig är av samma kvalitet som de professionella skribenterna på de stora plattformarna. Det beror inte bara på kunskap kring mediet samt förmågan att uttrycka sig i skrift, utan även det faktum att profesionella skribenter så gott som alltid har mycket mer tid på sig att spela, reflektera och skriva.

”Det har hänt att jag ångrat en recension en vecka efter jag skrivit den, när jag hunnit reflektera och fått lite perspektiv på spelupplevelsen.”
Tidningar som Gamereactor och sajter som IGN får recensionsexemplaren långt före oss spelbloggar. Det kan handla om veckor före release, och att man då spelar spelen på sina debugkonsoler innan retailkopiorna ens har skickats ut. Eller att man får spela hela spelet på ett besök hos utvecklaren. Vi spelbloggar får vara glada om vi får spelen två dagar innan release, eller ett par dagar efter. Om vi kämpar hårt kan vi få ut en text medan titeln fortfarande är relevant, men för att åtstadkomma det måste vi alltså välja mellan de två ovan nämnda spelstilarna. Personligen väljer jag spelstil beroende på hur pass högprofilerat spelet är, samt vilken genre det tillhör. Det innebär att jag gjort mig skyldig både till att stressa igenom spel på lättaste svårighetsgraden, såväl som inte spelat dem ända till slutet. Men även om jag skulle ha tid att spela ett spel grundligt, hela vägen till slutet, och sedan skriva en recension om det hade det ändå inte givit mig tid att reflektera. Det har hänt att jag ångrat en recension en vecka efter jag skrivit den, när jag hunnit reflektera och fått lite perspektiv på spelupplevelsen. Men det är lika vanligt att åsikten jag hade 80% in i spelet är densamma som åsikten jag har två månader senare.

Summer of Arcade-titlar är del av undantagen då vi får spelen i god tid.

Det här är problem vi inte kan komma ifrån såvida vi inte skriver recensionerna flera veckor efter spelets release, eller utgivarna blir bättre på att skicka ut spelen i tid. Jag önskar att jag kunde recensera alla spel på samma sätt som jag recenserar för Laser – även om den processen som sagt inte heller är idealisk – men som det är nu försöker jag göra det bästa av situationen. Ibland spelar jag ett spel tills jag känner att oavsett vad som händer de två sista timmarna kommer det inte nämnvärt att påverka mitt helhetsintryck från de åtta timmar jag redan spelat. Speciellt inte om det fram tills dess varit ett helt igenom uselt eller fantastiskt spel. Det tror jag alla spelbloggare som får en viss mängd spel kan skriva under på, då många om inte alla ibland lämnar ett utlåtande utan att antingen ha spelat hela äventyret eller ha skyndat igenom det för att klara deadline. Bara en sådan sak som att tvinga sig själv att spela trots att man egentligen inte är på humör är självklart något som påverkar intrycket. Den amatörspelbloggare som påstår sig att aldrig någonsin recenserat ett spel utan att antingen stressat sig igenom eller inte spelat ut hela äventyret har förmodligen bara recenserat två eller tre spel. Eller har massvis av fritid.

”Bara en sådan sak som att tvinga sig själv att spela trots att man egentligen inte är på humör är självklart något som påverkar intrycket.”
Så hur löser vi problemet? Antingen får spelbloggar helt enkelt leva med att ligga en, två eller tre veckor efter och aldrig på riktigt kunna konkurrera om läsarna. Eller så kan utgivarna prioritera oss högre, och bli bättre på att skicka ut spelen i god tid. Tills dess kanske det är en bra idé att informera läsarna om man spelat, eller bara spelat ungefär 85-90%. Som när jag kände mig tvungen att berätta när jag inte kunde komma vidare i Bangai-O HD. Men då tycker jag även att skribenter som spelade klart spelet på två dagar ska berätta hur pass ingående de spelade, och hur länge de reflekterade över upplevelsen innan skrivandet började. Det är som sagt viktigt att du som läsare vet vilka kompromisser som är oundvikliga, och komma ihåg att det här är en (väldigt stressig) hobby för oss – inget mer, inget mindre.

Så tro mig när jag säger att många av spelbloggarnas recensioner tyvärr inte alltid står på lika fasta grunder, och ni ska inte ta för givet att vi spelat spelen som de ska spelas. Inte ens om vi spelat till sluttexterna. För det är inte så lätt som att säga att så länge man spelat till slutet har man upplevt spelet. Att spela ett spel som det ska spelas är väldigt svårt med resurserna som erbjuds oss småttingar, såvida vi inte väljer att ligga flera veckor efter (och då kommer vi aldrig konkurrera med storsajterna och aldrig få spelen tidigare) eller spenderar all vår fritid till att spela. Det kanske skaver i öronen på några, men faktum är att vi arbetar med långt sämre förutsättningar än de stora plattformarnas skribenter. Än så länge. Och man får tills vidare räkna med att resultatet realistiskt sett påverkas av det, hur vi än gör.