Jag har inget emot att beskriva mig själv som Nintendofanboy, och jag har inget emot när andra beskriver mig som en fanboy. Jag vet vad de flesta har för uppsåt när de slänger det ordet på mig i diskussioner som berör Nintendo, men min tolkning av ordet och sättet jag vill att det används skiljer sig från den vanliga definitionen. När någon hör mig beskriva mig själv som Nintendofanboy utgår jag från att de förväntar sig att jag är en person som försvarar Nintendo oavsett vad.
Samtidigt förvånar det mig inte om den som läser mina inlägg inte riktigt förstår varför jag är så villig att stämpla titeln i pannan på mig själv. Om man tittar på min historik här på Svampriket ser man ganska snart att jag kritiserar Nintendo mest av alla, medan jag mer sällan delar ut kängor till Sony och Microsoft. Jag har dessutom försvarat Nintendos konkurrenter fler gånger än jag försvarat Nintendo själva.
Jag utmanar vem som helst att hitta en utvecklare jag kritiserar så mycket som jag kritiserar Nintendo. Några exempel:
- Jag kritiserar 3DS.
- Jag kritiserar WiiU.
- Jag hånar Nintendo.
- Jag kritiserar Zelda.
- Jag kritiserar 3DS spelutbud.
- Jag kritiserar Nintendos kundrelationer.
Som jag ser på saken är det vi fanboys som ska kritisera spelutvecklarna vi föredrar allra hårdast, eftersom det är vi som bryr oss mest. Jag kritiserar inte Sony eller Microsoft nämnvärt mycket jämfört med hur jag kritiserar Nintendo, eftersom jag inte bryr mig om deras spel nämnvärt mycket jämfört med hur jag bryr mig om Nintendos spel.
Därför kallar jag mig Nintendofanboy. För jag bryr mig mer och är hårdare på Nintendo än de flesta andra, eftersom jag älskar spelen mer än de flesta andra.
..i så fall är inte jag en riktig fanboy. För Sony har ju inte gjort något fel alls 😀
Jag håller med helt, och känner igen mig. Jag skulle kanske inte klassa mig som en Microsoft-fanboy, men det är det enda systemet som jag kör på vilket gör att det är där jag har bäst insyn gällande både positiva och negativa saker. Det känns således naturligt att kritisera Microsoft mer än Sony eller Nintendo. Jag skulle nog ha svårt för någon som spelade uteslutande på ett system, men kritiserade de andra mer än sitt egna.
Jo. Fast fanboys är ju ofta kritiska mot ”fel” saker. Man idisslar hellre samma kaka en gång till än accepterar förändringar och nytänk (inget som är unikt för fanboys, dock).
Bra, vettig och hård kritik är alltid välkommet. Men många stannar vid att vara gnälliga, konservativa och högljudda douchebags (ta till exempel knäppgökarna till Fallout-fans på No Mutants Allowed).
Nu tycker jag att du hör till den vettiga skolan, som kommer med rationell och tänkvärd kritik (oavsett om man håller med alla gånger eller inte). Men tyvärr är den skolan i minoritet på internet.
Vi har olika definitioner av vad fanboy betyder. Personligen tycker jag:
”A person who is completely loyal to a game or company reguardless of if they suck or not.”
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=fanboy
@Anders: Nej, Sony har ju inte alls haft någon form av PR-kris i år. 😉
@Sebastian: Ja, det känns nästan mer vanligt att fanboys attackerar saker de inte gillar som ett sätt att försvara det de älskar.
@Herrkilman: Haha, ja. Nästan enda sättet att få sina mest trogna fanboys att vända sig mot en är att ändra något i serien de älskar.
Samson: Brukar vara så. Det är den allmänna definitionen, som jag skrev i textens första stycke.
Jag skulle vilja belysa skillnaden mellan att vara ett fan av ett ”ting” eller en person du känner. Jag är ett fanboy av min fru och mina närmaste vänner, jag skulle försvara dem i vått och torrt oavsett om de gjort något fel. Jag kan däremot inte se varför man skulle försvara ett företag eller en artist på samma sätt; de skulle ju aldrig göra detsamma för dig.
En känsla av tillhörighet som grundar i självförtroendeproblem är ju ofta grunden till fanboyism av ting och det är ju också anledningen till att det oftast är 14-åringar (fysiskt eller mentalt) som skriker högst.
@Tobias: Då är du en bättre vän/partner än jag. Jag skulle aldrig försvara någon oavsett vad denne gjort, beroende på situationen såklart. Däremot håller jag helt med dig om att det är irrationellt att villkorslöst försvara företag, produkter och artister. Jag trillade baklänges över hur många av Chris Browns fans som försvarade honom efter att han bankat skiten ur Rhianna.
Om fanboyism av ting grundar sig i brist på självförtroende törs jag inte säga något om, men det låter rimligt. Oavsett om det handlar om att göra ett företag, en produkt eller en sportklubb till en del av sin identitet.