I veckans Retroresan tar vi oss an Sega Mega Drive-äventyret Michael jacksons Moonwalker. Vi pratar om vinsterna och förlusterna med en sådan licens, om att dansa med NPC:s och framförallt om artisten Michael Jackson och hans märkliga liv.
Länkar
21 Kommentarer
Lämna ett svar
stötta riket
@Anders – Vaddå DIN idé???!!
Skitbra avsnitt grabbar, passade hur väl som helst för en långpromenad under en av årets sista varma soldagar, men hörni… två saker jag måste inflika. Ni undrade vad Space Channel 5 Part 2 var för pizza, jag hade faktikst väntat mig att iallafall en av er kände till att Michael Jackson faktiskt finns i just det spelet och att MJ själv förmodligen hade större input under utvecklingen av det än för Moonwalker. Nu har ni ju uppenbarligen missat nåt, det måste ni faktiskt kolla in nån gång! Det är ju precis den pizzan jag ville ha från början! 😀
Den andra saken då. David Bowie hade passat i ett spel. Ni menar som i Omikron: The Nomad Soul? Också till Dreamcast. Bowie står inte bara för soundtracket och har bidragit till storyn utan dyker också upp i spelet, två gånger dessutom! Nu har ni fått ett par Dreamcast-tips att kolla in! 🙂
Anders! We’ve been schooled, son!
Oj! Kul att ni (eller iaf du, Samson) gillar mina alster eller vad man ska kalla dem. Har ju menat att göra någon form av Retroresan fanart, men jag har ju inte haft nöjet att träffa er IRL så jag har inte riktigt känt att jag kan porträttera er ordentligt. Allt jag riktigt vet är att Samson har skägg och glasögon och att Anders är lång… Men jag knåpar gärna ihop ett tröj-tryck åt er, absolut! 😀
BG är så pass tråkigt som en förkortning av mitt efternamn Berggren, men gillar att hitta på ord som det skulle kunna vara en förkortning på som Brutish Gamer, Burning Godlike, eller Bastardly Guardian.
När det gäller Asterix-spel finns det få riktigt bottennapp, men väldigt många medelmåttiga. De två bästa spelen baserade på licensen är Segas ”Asterix” och ”Asterix and the Secret Mission” till Master System som faktiskt är förvånansvärt bra (men undvik ”Asterix and the Great Rescue” som pesten). Ett lysande tillfälle att introducera Master System i Retroresan, om ni frågar mig.
Ännu ett riktigt härligt avsnitt. Ni borde nästan ha en MJ låt i varje avsnitt hädanäfter. Ska spela mycket X-Men i helgen så jag får ut mina åsikter i tid.
Just ja! Det finns ett Asterix spel över alla andra, även om det inte är ett retrospel. Det har den simpla titeln Asterix & Obelix XXL 2: Mission: Las Vegum. Helt okej 3D plattformare till PS2 men den gör en sak som få spel gör i övrigt. Den närmar sig parodin som spelgenre. I spelet framställs exempelvis Lara Croft som en fet transa och Sonic har hängts livlös från en tvättlina. Det måste liksom bara vara en kommentar. Framsidan säger allt…
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/7/7e/Asterix-XXL2_PC.jpg
Nej..Nej.. NEJ!
Om ni ska kalla mig Trazh jämnt, så gör det rätt åtminstonde!
Tänk att Z’at är egentligen ett bakvänt S. Ja, typ som Kiss.
Det blir då Trash och ska uttalas Trasch.
Så var det med det! (så allvarligt är det inte, gillar eran tolkning)
Det där med limited edition t-shirts gillar jag! Blir lätt ett köp.
Blir förmodligen värdefulla en dag, så man får liksom passa på att köpa nu och leva gott på det som pensionär sen!
KramkalaZzzZzZzZzzzZzZhhh
Bra avsnitt! Minns att vi brukade spela något Asterix-spel på datorn på fritids då jag var liten. Minns dock knappt något av det, skulle mycket väl ha kunnat vara något som man fick med ett flingpaket eller något sådant…
Angående Michael Jackson så har jag väl aldrig varit ett direkt stort fan av honom, har har emellertid gjort en del bra låtar (Dock är ju Weird Al Yankovics parodi på ”Bad” bäst: http://www.youtube.com/watch?v=t2mU6USTBRE :D).
Jag blir så glad när jag hör avsnitt som detta där ni utöver att prata om spel agerar som något slags allmänbildande kultur/samhällesprogram för det gör lyssningen så mycket mer mångfasetterad och därmed mer bred och intressant att lyssna på (dessutom slipper jag då lyssna eller se på annat allmänbildanden och sparar tid >:). Jag skulle gärna hellre höra er berätta om dagens nyheter än tv4 eller något annat 😛 Skämt åsido och tidseffektivitetsfaktorn åsido av att lyssna på er så får ni gärna fortsätta att dimpa mot denna typ av inriktning där ni kopplar spelen till samhället/övrigt (yyy).
Jag är född -83 (fin årgång), och gick SEGA-vägen under mina två första konsollgenerationer. Därför är mina tidiga spelminnen förknippade med Master System och Mega Drive, och såklart vissa klassiska NES-titlar, eftersom det gick att hyra Nintendos 8-bitarskonsoll på den lokala videobutiken. Snes gick mig dock helt förbi, men trots detta lyssnar jag med stor entusiasm på era dissekeringar av den gamla skolans tvspel, oavsett om jag själv upplevt dessa tidigare eller ej.
Och mestadels har det varit ”ej”, faktiskt. Trots att jag spelat mer eller mindre konstant sen Tomten kom med ett sprillans nytt Master System på julafton 1988, så märker jag nu hur många spel jag helt har missat. Har dock tagit mig i kragen och införskaffat ett Snes och PSone (klart den snyggaste spelkonsollen!) för att kunna plöja genom några av alla otaliga klassiker. Det är ju ett jävla tjat om Zelda 3 och Final Fantasy 7, så man får väl ge dom en chans 😉
Men nu äntligen! Moonwalker! Mitt absoluta favoritspel när det begav sig, som perfekt blandade min besatthet av Michael Jackson och tvspel. Hade faktiskt spelet redan till Master System, och blev mäkta imponerad av 16-bitarsversionen när den kom! Vilket ljud, vilka färger, vilka animationer!!
Men det är ju ett jävla skitspel egentligen. Tar man bort musiken och Kungen från spelet är det ju helt ospelbart. Det som slår mig starkast är dock hur ofantligt mycket jag måste ha spelat detta när jag var liten, för mitt muskelminne när jag testar det nu är helt sjukt! Jag minns vilka dörrar barnet är i, vilka bakluckor som kastar ut bomber med 3-sekunderstimers så man måste ducka.. Lite läskigt nästan.
Att älska Michael Jacksons musik och spela Moonwalker är som att kliva in på en supermysig, Italien-inspirerad resturang med sin flick-/pojkvän, och slå sig ner vid ett litet bord i en tyst hörna av lokalen, med tända ljud och varsitt glas rött vin. Pizzan du beställer in smakar såklart riktigt, riktigt gott de första tuggorna. Ni småpratar lite, den lugna bakgrundsmusiken smeker dina öron. Efter ett tag märker du dock att själva pizzan inte alls är speciellt god. Dina övriga sinnen verkar helt ha blockerat detta faktum. Vid en annan plats, med annat sällskap, hade du säkert inte ens ätit upp hela pizzan. Men ikväll, ikväll gör det absolut ingenting. Ni äter upp, beställer in en flaska vin till, njuter, dricksar bra, och tar sen en underbar promenad hem i månskenet, baklänges…
Tackar så hjärtligt för ett utomordentligt avsnitt. Och får även så här i efterhand tacka Herr. Brunlöv för FF5-sagostunden som pushade mig att en gång för alla ta itu med denna trogna hyllnötare, har haft ps1-samlingen liggandes i en heeeeerrans massa år. Men sent ska syndaren vakna, är nu 20 timmar in och det doftar kärlek bannimig. Det är något visst med den gamla skolans rpg:n som de nya ofta helt saknar, kan det vara pixlarna?
För övrigt vore retroresan-ölhävarstop ett trevligt tillskott till shopen, så fixa å det snaraste… 😉
Hej. Jag har länge lyssnat i mörkret men har nu bestämt mig för att träda fram!
Gillar T-shirt idén, kan tänka mig en variant när Anders springer in mot en bossfight med händerna frammåt och skrikandes likt unix-bruden från Jurassic park (:
På tal om bra Final Fantasy spel, när spelar vi 9:an?
Tack för en riktigt grym podcast(:
Hade varit ballt med ett spel där artister är med. Hade varit ett sådant brütalt spel. Legendariskt t.o.m… Oh… Wait.
😀
För övrigt. Efter att jag såg den här bilden så vill jag ha Gaga i ett fighting-spel;
http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcQNTFuW3TYAPQVIkzcaZTvRZKX0Zkg8hpO3TvRaPJ-P1ija0hHr
Ja hej hej.
Störtskönt avsnitt, bra att ni lät bli med de tydliga skämten om MJ, han är som ni sa en legend och förtjänar all respekt han kan få.
Vad gäller min fadäs att inte hitta till optionmenyn för att byta kontrollmetod är väl för att man nu för tiden får välja allt sånt när man börjar spela, eller att jag bara är för lat :P.
Ska försöka spela med er så mycket som möjligt denna sista säsong, denna veckan skippar jag dock, hinner inte, ska med fotbollslaget till Serbien och titta på Serbien-Italien EM-kval :).
Nästa veckas avsnitt ser så här på förhand spännande ut, ska någon möjligtvis besöka den andra? Isf hade det varit roligare att få reda på det i nästa avsnitt.
Tack som fan grabbarna och på återhörende!
Hej på er grabbar, har varit lite dålig på att lyssna på avsnitten i tid för kommentarer men nu börjar jag komma ikapp.
Har inte spelat Moonwalker men har diggat en hel del till musiken nu senaste veckan. Vill inte kritisera Mega Drivens ljudchip lika hårt som ni gör, jag älskar t.ex. soundet i Sonic 3, men det här är helt klart bland det bästa jag hört från den hittills.
Eftersom jag är hemma och sjuk i influensa har jag mycket tid att slå ihjäl, så jag har passat på att bädda ner mig tillsammans med laptopen och spela MG2: Solid Snake. Det har blivit en hel del ståpäls och INTE på grund av någon feberfrossa; Det här är den bästa 8-bitarsmusiken jag hört! Visst hjälper det att man nostalgiskt minns många av melodierna från Solid-serien, men på det här ljudchippet blir det helt mindblowing. [insert gif here] Introt är också vääldigt episkt, speciellt för sin tid.
Har ni förresten spelat Game Boy Color-spelet, även känt som Ghost Babel? Jag spelade det när det begav sig, strax efter jag klarat MGS för första gången. Ett riktigt bra spel, även om storyn inte riktigt är canon. Om jag tycker MG2 är bättre återstår att se.
Tänkte egentligen spara min första kommentar tills jag varit med och spelat veckans spel inför avsnitten. Men då jag hängt med sedan Mega Man-specialen och fortfarande inte fått tid över att delta i era fantastiska resor förrän det varit för sent lägger jag ner den idén, och blir av med min kommentarsoskuld denna vecka istället.
Vad ska jag säga då? Ni gör ett grymt bra jobb och förgyller mina cykelturer till jobbet, långpromenader i skogen, städning av huset och bilturer mellan Halmstad och Orust. Tack för det!
Om ni börjar sälja en t-shirt med trycket ”Kan man säga så?” lovar jag att köpa två exemplar direkt.
Räcker det som första kommentar, eller fumlade jag bort min debut helt och hållet nu?
Har lirat lite X-men och tycker att spelet är fullkomligt värdelöst. Hur det här kunde få en uppföljare är en gåta, men jag antar att det sålde bra tack vare licensen. Kom aldrig särskilt långt, men känns som om spelet inte har någonting mer att erbjuda.
-=Grafik=-
Närbilden på Magneto i inledningen ser jävligt nice ut, men bättre än så blir det fan inte. Helt ok animationer, men jag tycker inte att de passar in. Varför lunka framåt och ta det chill när man slåss i en virtuell värld på liv och död? Lite snabbare hade Kryss-pojkarna gärna fått röra sig. Grafiken i sin helhet är väl helt ok, men inte mer än så.
-=Musik=-
Jag älskar Mega Drives ljudkort, men här låter det förjävligt. Det är möjligt att emulatorn (förlåt) på min Xbox (förlåt igen) förvärrar ljuden en aning (MDs ljudkort är ju tydligen väldigt svårt att emulera korrekt), men dinosauriernas vrål är det hemskaste jag någonsin hört i ett MD-spel. Musiken känns jävligt oinspirerad och tjatig efter ett tag. Speciellt eftersom man får börja om hela långa banan om man dör.
-=Gameplay=-
Gambit och i synnerhet Cyclops kändes mest användbara eftersom de hade projektilattacker, men Wolverine kändes lite smidigare att kontrollera. Nightcrawler fick jag inget grepp om alls, men skulle inte förvåna mig om han är bäst om man kan honom. Backup-attackerna kändes lagom meningslösa, eftersom de ersätter ens special-attacker när man har dem redo. Fick mig ett gott skratt när jag upptäckte att Jean kom och fiskade upp en om man föll ner för ett stup.
-=Övrigt=-
Hatar de små insekterna på första banan. Ser dem inte förrän det är för sent. De fick in så många fula träffar på mig. Förresten, gick striden mot Juggernaut på första banan ut på någonting? Lyckades aldrig skada honom, och han enda sättet att komma vidare verkade vara att ta skada tills man är en träff ifrån att dö, och då sticker han. Helt värdelöst moment.
-=Pizza=-
Den här är en billig pizza med köttfärssås och lök på. Det ska noteras att den är köpt på någon dassig pizzeria som främst agerar lunch-hak åt byggjobbare. Köttfärssåsen kommer direkt ifrån en konservburk som är importerad ifrån gud vet var. Löken smakar plast, och till råga på allt så är pizzadegen otroligt seg. Haket har iaf rejäla bestick som du får ta i och såga ordentligt med, men när du väl är igenom så gnisslar de något fruktansvärt mot tallriken. Hit gör man inga återbesök.
Grymt avsnitt och en träffsäker analys av Moonwalker. Här hemma står det kvar i spelhyllan sedan länge och samlar damm (och värde gissar jag).
Har klarat första X-Men (på emulator, oh yeah) och plitat ner mina intryck. Tvåan äger jag faktiskt, men tid att spela är det brist på.
Kontroll
Ett plus här är att varje karaktär spelas annorlunda. Vilket direkt för mig till det stora minuset, att spelet inte är designat så att alla är lika användbara.
Tog mig ungefär en bana eller två att inse att Wolverine inte var mycket att ha – Hans energi försvinner så snabbt när man använder klorna att man mest får dras med standardrörelserna, och då är han rätt underlägsen de andra karaktärerna.
Jag höll mig istället till Cyclops, fördelarna med att ta ut fiender på håll i åtta riktningar blev helt enkelt för stora och han har heller ingen riktig svaghet. Därefter kom Nightcrawler, som jag inte lärde mig använda förrän mot slutet. Lite skumt att han inte har någon vanlig hoppspark. Gambit är nästan lika bra, men jag föredrar att ha exakt kontroll över mina attacker och hans sprite är av någon anledning större när man duckar.
Gemensamt för alla karaktärer är att de likt Contra-gubbarna hoppar bra mycket bättre i höjdled än i sidled. Gör ett dubbeltryck och de flyger fem meter upp i luften.
Det funkar i delar av spelet där bandesignen är mer öppen, men på näst sista banan dunkar man i taket typ hela tiden och missar plattformar som följd.
Kontrollen duger, men jag som spelat tvåan innan detta saknar både det ena och det andra.
Musik
Sacre Bleu! Spelet använder den sunkiga ljudmotorn GEMS (http://gdri.smspower.org/wiki/index.php/Mega_Drive/Genesis_Sound_Engine_List) och den misshandlar mina öron.
Dovt och metalliskt plonkande och dunkande ackompanjeras av pruttaktig bas och öronskärande ”distade gitarrer” som säkerställer att ingen som helst njutning kan komma av fortsatt lyssning.
Om det var någon som inte mutade spelet efter ett par banor får de skylla sig själva.
Så grabbar, efter ett antal välljudande spel är det äntligen fritt fram att pissa på Mega Drivens ljudchip igen. Låt höra!
Grafik
Bättre än ljudet är det absolut, men spelet släpptes 1993. Ser det bra ut för sin tid? En snabb sökning visar att samma år kom bl.a. Aladdin, Gunstar Heroes, Mega Man X, R-Type 3, Rocket Knight Adventures och Secret of Mana.
I jämförelse har inte första X-Men mycket att komma med; Bakgrunderna är onödigt mörka, gryniga, och saknar de lager på lager av parallax-scrollning som man associerar med Mega Drive. Karaktärerna, som visserligen är hyfsat ritade och klart igenkännbara är undermåligt animerade och spelet saknar nästan helt effekter som sticker ut.
Jag brukar ha överseende med dålig grafik, har haft kul med betydligt fulare spel än X-Men, men ibland är den dålig på ett sätt som går ut över gameplay.
Redan på andra banan får jag problem då det inte precis är uppenbart att delar av bakgrunden i själva verket är switchar och paneler som öppnar dörrar, och det tog mig en stund att inse att vissa av ”kamrarna” i bakgrunden faktiskt ledde till gångar bakom väggen och inte bara var extra plattformar.
Är nyfiken på hur ni reagerade på sekvensen där man resettar konsolen för att komma vidare? Att det föregår MGS med den typen av grepp är såklart fett, men var det inte lite väl vagt med info där?
Gameplay
X-Mens gameplay dras med en del problem och jag tycker den här meningen summerar dem ganska bra:
”The professor had a good idea testing my skills without warning” – Cyclops, mellan bana ett och två
Snyggt trollat, X-men!
Spelet är så svårt och på fel sätt att jag aldrig hade orkat med det om jag inte spelat på emulator med savestates (oh yeah). Det är fullt av blind jumps (så lätt att lösa genom att låta mig titta uppåt/neråt), fiender som skjuter dig från utanför skärmen, och bossar med så specifika mönster att man ofta dör första gången man möter dem utan att förstå varför.
Ändå kom jag efter en stund på mig själv med att ha rätt kul med det. Det har rätt hög badass-faktor när man som Cyclops kan skjuta huvudet av stora robotar eller göra en snygg dodge med Nightcrawler, och det känns hyfsat belönande att komma på hur man kommer åt den där power upen som är inom synhåll/strax utom räckhåll.
Jag gillar också att det är fiendernas attacker som gör skada och inte att man går in i dem som varenda spel innan det envisas med. När respawn-rate är så hög är det smidigt att kunna välja sina strider.
I slutändan är det ett högst mediokert spel, uppföljaren är klart bättre (dock inte topp 20-material), men det finns unika idéer här som gör det värt att uppleva bägge spel. Om man är ett ÄKTA X-MEN FAN så ser man till att göra det.
Som med Moonwalker ligger mycket av behållningen i att man får uppleva X-Men universumet på det sätt som ett spel tillåter, och för sin tid tycker jag spelet gör ett godkänt jobb på den punkten. Här känns det också som att man haft något högre ambitioner sett till bandesign och spelmekanik, men att utvecklarnas brist på erfarenhet och/eller tid satt krokben för dem.
*Ska förstås stå att Gambits sprite är högre än de andras när han duckar, my bad.
Mycket bra avsnitt. Har varit tvungen att strecklyssna eftersom jag har hamnat lite efter. Jag älskar MJ och jag är så arg på mig själv att jag inte kunde spela igenom Moonwalker med er.
Ni tröstade mig lite efter Steven Jobs död.
Ja nu kommer en ordspya till!
Us Gold gjorde PC versionena av Moonwalker som MJ inte var med på, men det följer filmen slavings så check ut det om min vill ha lite mindfuck, men bara får youtube.
Men MJ var med på arkaden, kolla eftertexten.
Och det stod något i morgon tidningen om han doctor samma dag som avsnittet kom.
Well thats something!
For the record så vill jag ha lååååånga avsnitt att lyssna på medan jag spelar online spel.
Lycka till med att hitta på nya ord Samson, här får du två:
Ordspya, det som blir efter man spyr ord ur sej.(Och ja, jag fick iden från en penny arcade strip.)
Och Kukfitta(eller Snoppsnippa om man är fisförnäm eller nåt), det som tvekönta anime brudar har mellan bena. (Kan inte fatta att jag var den först att komma på den, uppenbara in hindsight likesom. Kom igen internet Sweden, det finns massor konstiga grejer på internet utan svenska namn. Just saying.)
Var mer var det…
Just det! X-men, under om dom någonsin haft en tvekönad karatär på sitt team?
Nej focus! Spelen var det ja. Clone wars var faktist det aldra första spelet jag emulerade till megadrive, (ja ja gnäll om ni bara, jag spelar som jag vill) blev litte tagen på sängen av att det bara starar, bang på liksom. Men det är inte min typ av spel liksom. Platform visst, Beat em up, visst, laburint barnor, nej tack.
Nu Tv-serien rockared FETT!(efterföljarn/restövlarna lika så) Sånt jävla intro like som. Men kan nog göra en hel podcast om bara den.
Är de det ni ska göra efter Retroresan? RetroTVresan, där ni kollar på ett nytt program varje vecka?
Om inte, så kan någon annan sno den idén. (HINT HINT!)
The comic, meh its okay, det finns storys som jag gillar(som när Beast var ond i framtiden och hade en army av modiferade Nightcrawler kloner) som jag skiter i, som med allting I värden.
För att va ärling så är min favorit Marvle serie “What If” för dom kan va så jävla spacede ibland liksom!
Som What if the X-men stayed in Valhalla eller What if the X-men died on deras first misson.
Funstuff like that.
Och i veckans ”T4 tipsar”(om ni inte behöver läst up, det är mer till in som läser) har vi first förra veckans music tips som jag dels inte han med och dels kändes inte helt rätt att med när det MJ temat i full gång.
Anyway, för några avsnitt sen hade ni en tecno låt med unicorns på nått hörn.
Vill ni ha mer av samma vara så tipsar jag och Super Pony Beat som finns att hitta på youtube bland annat.
Awesome sound med en ”unorthodox” källa.
Sedan har jag lackt märke till Anders subplot om att hittan in ny japan röst och då bara måste jag tipsa om den mest over the top pajsare jag sätt på länge.
För att qvota Christoffer Walking: ”this guy is un-fucking-believable.”
Kosei ”cake boss” Kogami. Den Half Bond skurk VD, Half galen tårtbakaren från Kamen Rider OOO (uttalas KAmen och ouz respectively.)
Ja ni läste rätt.
Som i klädd sidenkostym och förkläde håller bombastiska tal om GIRIGHET och MÄNISKANS NATUR fulla av plot points(I think?) medan han bakar fetta tårtor i sitt flådiga kontor samtid som värsta god of war kören bröllar på i backgrunden.
Im not making this up guys! You must see it to believe it.
Men det bli litte av ett problem nu när alla youtube kilpp tagits ner. But ni är resurfulla killar så ni kan nog hitta några fansubade avsnitt(dom 2 först räcker nog…) själva. (Jag föredrar TV-nihon för special effecterna på undertexten, även om man måste vänta en vecka på nya avsnitt…)
Och jag vet fortfarande inte vad hans “deal” var trots att jag har sett alla avsnitten.
Bara att han älskar att ropa:SUBARASHI!(WOUNDERFULL/UNDERBART! på japanska.) och sjunga Happy birthday to you.
Bra avsnitt som ever, hejhey!
P.S jag har skrivit på det här i några dar, märks det?
Ninjor! Som bär knallrött! I snölandskap! Och Exploderar när de dör! Vilket härligt sätt att börja ett spel! Hann inte spela så mycket av X-Men 2, men det verkar ju vara allt som en uppföljare ska vara och mer därtill. Snyggare grafik, klart bättre ljud och musik, smidigare gameplay och fler spelbara karaktärer. På tal om karaktärer, vem var bruden med svärd, och vad var funktionen med hennes A-attack? Tycker nog att Rogue eller Storm hade varit ett bättre alternativ.
Antingen är spelet toksvårt, eller så är det bara jag som suger på det. Däremot känns det svårt på rätt sätt, för kontrollen sitter som den ska. Hann som sagt inte spela så mycket, men känner att det här är ett spel jag gärna plockar upp och spelar mer i framtiden.
Den här pizzan är en likadan som första spelet, fast den här gången gjord på rätt sätt. Riktig köttfärs, färsk lök, och en härligt mör deg. Den är lite väl starkt kryddad, men det gör inte så mycket för drickan ingår i priset.