Enligt mig är det en spelkritikers uppgift att på ett underhållande sätt försöka förse läsaren med en uppfattning av spelupplevelsen. Eftersom ett nytt spel kostar kring 500kr är det viktigt att välja rätt i spelträsket. Så om jag inte är säker på om jag vill punga ut med 500kr tittar jag först på vad andra tycker, och försöker ta reda på så mycket som möjligt om spelet innan jag köper. Men nu har en ny trend börjat ta över, och gör spelkritikernas åsikter mindre och mindre relevanta för konsumenten. En trend där spelkritiker ännu mer bara är en del av marknadsföringen, snarare än konsumentvägledare. Trenden jag talar om är ”free to play”, och ju mer den affärsmodellen etablerar sig desto mer kommer spelkritiker att befinna sig i samma situation som musikkritiker. Ingen kommer bryr sig så mycket om detaljerna i åsikten, eftersom alla kommer kunna prova själva utan kostnad.
Än så länge är det här konstigt nog ovanligt för konsolspel. Med MX Vs ATV Alive försökte THQ släppa spelet till budgetpris, och låta spelarna köpa resten av innehållet allt eftersom. Det blev såvitt jag vet ett misslyckande. Men free to play kommer komma till konsol. Kanske kommer vi betala en fast abonnemangsavgift likt Xbox Live för att få ladda hem och spela hur mycket vi vill, medan mikrotransaktioner står för utvecklarens och utgivarens primära inkomst. Det är en balansgång, och visst finns det problem med upplägget som riskerar bli pay to win. Men jag tror free to play kommer utgöra en enorm del av marknaden. Och när den dagen kommer har spelkritikerns roll förminskats. När iPhone-spel kostar 7kr och även AAA-titlar på konsol är gratis att spela kommer ingen längre behöva läsa recensioner för att veta vilka titlar som är värda den där 500-lappen. Spelrecensenten är döende, länge leve konsumenten!
Om det nu blir som du målar upp att det kommer gå över till mestadels free to play, så blir en spelkritikers åsikt inte om spelet är värt att lägga pengar på, utan om det är värt att lägga tid på. Dvs i en djungel av gratisspel blir användaren lätt förvirrad av vad man ska välja, och kanske inte väljer någonting alls. Är en upplevelse värd att lägga tid på vet förhoppningsvis spelkritikern något om det. Och vilka som kan undvikas. Från kritikerns sida, som alltid.
Tid är pengar. Pengar är tid.
Jag har svårt att se att spelare värderar ett par timmar av sin fritid lika högt som 500kr. Visst kommer de fortfarande guide oss till viss mån, men mestadels i grova drag för att skilja ettorna från femmorna. Vi kommer inte längre behöva välja mellan ett spel som får 4/5 och ett spel som får 5/5, då vi kan prova båda. Fritid är inte pengar. Vi spelar för att fördriva tid. Om det tar 15 minuter att läsa 4-5 recensioner, så spenderar nog de flesta 2 timmar på spelet i stället för att tilldela en av timmarna till läsande.
Men det är bara vad jag tror. :p
Kanske är jag extra lat och fattig med för mycket fritid.
Free-to-play kommer aldrig hota single player-spelen som levererar en kortare upplevelse jämfört med multi player-spel. Här kommer dagens demos antagligen leva kvar. Vad som däremot kan hota är OnLives modell där man likt Spotify har tillgång till ett stort utbud och det är upp till dig vad du vill spela.
Det mest skrämmande jag ser med den här utvecklingen är just att folk testar hellre än läser recensioner. Det gör att utvecklare tvingas tävla i att fånga spelaren direkt, annars kommer de byta spel. Det här kommer antagligen göra att många spel tappar i djup och likt radiopop så blir den direkt lättillgängligheten viktigast.
Jag spelar absolut inte för att fördriva tid. Tid är den största bristvaran i mitt liv och jag vill således inte slösa tid på dåliga spel. Jag tror att de flesta gamers 25+ känner igen sig i det klassiska livspusslet där alldeles för många saker ska pressas in på 16-18h per dygn. Jag har väldigt svårt att tro att spelrecensenten skulle försvinna pga den här utvecklingen, dock flyttar den nog ut mer på bloggar än anrika tidningar då alla helt plötsligt har tillgång till allt.
Speltillverkarna inte på samma sätt konkurrerar om våra pengar, kommer de konurrera om vår tid. Spelrezencenten är lika viktigt, eller viktigare!
I takt med att speldjungeln blir snårigare blir kritikerns roll som vägvisare ännu viktigare.
Tobias: Att alla inte alltid spelar för att fördriva tid har du rätt i. Ville bara illustrera varför jag inte känner att tid är pengar när jag sitter och spelar. Att spel måste fånga oss på en gång gäller ju redan idag, och kommer som du säger förmodligen gälla ännu mer för gratisspel. Jag såg en gång statistik angående hur mycket av utvecklingens budget som spenderas på ett spels inledande sekvenser, och det var en förvånansvärt stor bit.
Och som jag skriver i texten tror jag OnLives abonnemangsupplägg kommer bli standard för alla spel — multi- som singleplayer.
Pingu: Som sagt, personligen är tanken att 2-3 timmar är lika mycket värt som 500kr helt främmande för mig. Och med tanke på hur många gnäller på korta spel verkar jag inte vara ensam om det.
Jimmy: Jag vet inte om den blir snårigare. Men jag vet att den inte kräver lika stora investeringar för att utforska.
Vaddå 2 timmar 500 kr? för att testa igenom en hel genre?
Vaddå fritid är inte pengar? Fritid är mycket pengar, nästintill ovärderligt. Då vill jag inte sitta och ödsla en massa tid på att testa dåliga, halvdåliga eller halvbra spel. Då vill jag bara spela toppenbra spel!
Du har nog förmycket tid, helt enkelt.
Som många redan påpekat så investerar man ju ändå sin tid och att få tips om vad som är bra och dåligt kommer fortfarande vara viktigt. Dessutom tror jag att mängden olika spel kommer fortsätta öka iom den digitala distrubitionsformen och att testa allt blir omöjligt så spelkritiker kommer ha att göra ändå.
Men för att kommentera kommentarerna istället :
Borde inte problemet med dåligt djup i spel och bombastiska inledningsscener för att fånga en spelare bli mindre med Free-to-Play modellen?
Det är ju med (går)dagens affärsmodell som det räcker med att fånga köparen en gång.
Free-to-Play kräver ju att spelaren stannar kvar hos spelet. Det får inte bli tråkigt efter några timmar för då slutar man köpa hattar/gems/in-game coins/banor eller vad det nu är man vill tjäna genom att sälja in i efterhand.
Det är ju dessutom mycket mycket lättare för konsumenten att lämna ett spel om nästa spel är gratis att ladda hem och komma igång med.
Har jag betalat en 500kr för ett spel idag och tröttnar efter 3 timmar så är det ju inte så att man bara går ut och slänger upp en 500-ing till på nästa spel. Iaf inte med normal ekonomi.
Det är ju ännu i sin linda med free-to-play (eller free-to-pay:) så det är kanske tidigt att säga hur det kommer bli… men det känns ju som att varaktigheten i ett spel måste öka markant för att modellen ska hålla.
Ping: De flesta vet efter 2-3 timmar om de vill fortsätta spela eller gå vidare till nästa.
Holmberg: Intressant sätt att se det. Som du säger blir det ännu viktigare att spelet håller kvar oss, och får oss att köpa hattar när vi inte redan betalat 500kr för det. Viktigare, och svårare.
Tror du underskattar recensenters roll. Det finns många som bland annat vill ha tips på spel till mobilen och liknande, så speldjungeln med alldeles för mycket spel börjar redan formas. En person som jag är nästan beroende av recensenter eftersom jag inte skulle ha tid att pröva alla spel som jag blir intresserad av. Att jag bara kände igen hälften av f2p-spelen som du nämnde vittnar om just detta. :p
Tror också att du underskattar spelkritikernas roll. De som har spel som största intresse kommer att fortsätta läsa om dem för att få tips om vad man borde prova och annat om själva kulturen. Personligen läser jag gärna andras recensioner av spel jag redan spelat enbart för att ta del av andras intryck och åsikter kring titeln.
Musikkritiker har jag däremot aldrig varit särskilt intresserad av, men jag ska nog erkänna att jag läser fler texter från deras håll i dag när jag kan ta del av nästan all musik gratis, jämfört när man var liten och bara hade råd att köpa skivorna från banden man verkligen gillade, och då sket man fulltständigt i vad kritikerna sa. Att det går dåligt för musikkritikerna beror nog i och för sig mest på att musik ör svår att uttrycka i textform
Dumma iPad, for fortsätta på kommentaren här…
Att det går dåligt för musikkritikerna tror jag dels beror på att musik är något spontant som är svårt att förmedla i textform, plus att det finns så otroligt många olika musikstilar att ytterst få hittar någon kritiker med liknande smak.
Låt oss säga att större utbud (djungel) är lika med större behov av recensioner (guider) oavsett om spelen kostar 500kr eller är gratis. Varför har då spel till iPhone ungefär tio gånger färre recensioner än spel till 3DS? Om vi nu värderar tid minst lika mycket som pengar borde det väl finnas en lika stor marknad för iPhone-recensioner som det finns för 3DS-recensioner? Vad, om inte det faktum att lättsamma spelupplevelser på iPhone kostar 7kr jämte liknande upplevelser som kostar 400kr på 3DS, skiljer dem åt? Vad missar jag?
Telefoner ses inte som seriösa spelmaskiner än, därav att recensenter inte ger dess spel någon uppmärksamhet. Det finns dock en uppsjö siter som recenserar appar men de är skilda från den klassiska speljournalistiken där appar oftast nämns som en parentes i marginalen. Det här kommer antagligen inte ändras fören utvecklare börjar sälja ”riktiga” spel på Appstore, för ingen kan ju säga att Angry Birds är något Zelda. Poängen är att det är helt skilda målgrupper mellan just Angry Birds och Zelda där AB hör till en väldigt ung genre som startade när Nokia la in Snake på 5110-mobilen.
Vad gäller antal recensioner så har just Angry Birds 15771 recensioner på Appstore och 887058 på Android Market just nu.
Enligt den logiken ska lättsamma DS-spel som Rhythm Heaven ha lika få recensioner skrivna som Cut The Rope. Farmville borde ha lika många som Harvest Moon. Spel som släppts till båda formaten borde då inte ha mer fyra gånger så många recensioner av versionen som kostar 300kr.
Ett annat exempel är tv-serier. Tv-serier är gratis att konsumera, och trots att de kräver vår tid finns uppenbarligen ett väldigt begränsat intresse för recensioner. Film måste du däremot betala en 100-lapp för att gå och se på bio, och därmed finns ett mycket större utbud at filmrecensioner än tv-serierecensioner.
EDIT: Jag snackar professionella spelkritiker, inte Anton på 11 år som skriver ”JÄTTE BRA SPEL”. Jag snackar spelmedia. Jag tror inte folks tyckande kommer dö. Fast jo, visst kan man säga att alla som någonsin haft en åsikt om ett spel är en spelkritiker.
Tobbe: Var det inte 3310 som hade Snake?
Min poäng var ju att traditionella spelmedier inte ger telefoner någon uppmärksamhet för det finns inga ”bra” spel än. Enka DS-spel recenseras för att de släpps på en etablerad plattform. Telefon-casual har en annan marknad än de som läser klassiska spelrecensioner men om säg Nintendo skulle göra en kovändning och släppa ett AAA-Zelda till iPhone så lär ju värdens spelpress recensera det.
En miljon Anton 11år som tycker till om Angry Birds är för den stora massan mer värt än vad Thomas Wiborg tycker om Gears 3. Samma sak med filmer där IMDB-betyget guidar betydligt fler människor än vad filmtidningen Empire gör. För oss som söker djupare spel kommer spelrecensenten fortsätta ha en självklar plats men för gemene man kommer det räcka med vad just Anton 11år tycker.
Anders, kollade upp det och 6110 är den första telefonen med Snake, 5110 kom nån månad senare. 3310 var den första telefonen med Snake 2 🙂
Inga bra spel? Oetablerad plattform? Inte ens jag är så sträng mot iphone.
Angående Anton 11 år säger jag ingenting, för texten handlar som sagt inte om honom.
Nu känns det ju som att du misstolkar mig med flit. Vad jag skriver är ju att det inte finns några spel på iPhone som på riktigt kan konkurrera med de större spelen på DS eller PSP, därav att jag satte bra inom citattecken. Det är istället en helt annan typ av målgrupp som läsare av traditionell spelmedia inte är intresserad av.
Anton 11år är visst relevant i den här diskussionen för det är han som kommer agera spelkritiker åt folk som försöker hitta rätt i 7-kronorsdjungeln.
Nu kommer jag bara behöva upprepa mina exempel på alla dessa likvärdigt lättsamma spel (och i många fall exakt samma spel) som släppts på båda plattformarna men bara blir recenserade på en av dem. Jag kommer även behöva upprepa vad jag menar när jag säger spelkritiker. Så jag släpper här, för jag gillar inte att upprepa mig.
Äh, du fattar ju inte 😉
Att recensenten är utdöende är lika sant som att detaljhandlaren försvinner; vilket är falskt. Ja, Elgiganten har diktafoner, men de har inte en Zoom H4N, vilket är vad jag söker; för att få tag i den måste jag vända mig till en specialist och de kommer finnas så länge det finns folk som inte nöjer sig med vad de stora massorna gör. Hur många recensioner och stjärnor Angry Birds har så kommer jag inte att uppskatta det mer än jag gör, vilket är oerhört lite. För att hitta bättre spel, spel som passar mig, måste jag vända mig till specialister. Nu var kanske Angry Birds var ett dåligt exempel då det är ett mobilspel och som Tobbe säger så ”gills” de inte riktigt. Samma sak gäller även PSP och DS, spel som släpps på dessa station, oavsett hur canon de är, kommer alltid att vara spel-lite; en avstickare som endast riktiga connoisseurer kommer att ge mer tid än nödvändigt åt idag. Och näh, det spelar ingen roll hur mycket man vill snacka om Metal Gear, Mario, Kratos eller någon annan handhållen titel, de kommer att vara en biprodukt tills vi får riktiga A3-titlar.
Tommy, du själv som spelbloggare borde vara medveten om hur mycket energi du lägger på att läsa recensioner av mobilspel; så nej, jag hänvisar till min artikel om mobilspelens plats här på Svampriket.
Jag vet inte vem som var först, men free-to-play modellen är grundligt bevisad i MMORPG-världen, så att många följer den är inte så konstigt. När det däremot dras upp Team Fortress 2 som exempel undrar jag vad du sysslar med? När Orange Bos kom till världen hade Valve press på sig som aldrig förr, och det vi fick var i princip en ursäkt för att de inte skött sig; in disguise. På samma sätt om Sony ”bad om ursäkt” för sitt PSN-fuffens genom att erbjuda gratis nedladdning av spel som inte längre säljer och har uppföljare nyligen etablerade på marknaden var en genialt lågt drag. Man förklädde en reklamkampanj som en gåva och världen svalde det. Valve gjorde samma sak, men vi fick betala för det. Majoriteten av de som väntade på Episode 2 satt redan med både HL2 och Ep.1, så det fanns ingen anledning för dem att skaffa dem igen. Men Orange Box blev hyllad, fastän den kostade det dubbla av vad en expansion bör kosta, för den innehöll två titlar som inte längre sålde, vilket gjorde att det kändes som ett mervärde, och en titel som ingen längre brydde sig om, samt en prototyp som man testade marknaden med. Hela detta paketet för endast 400kr och jag får även skriva upp mig på en tjänst som gör att Valve nästan har direkt tillgång till min dator för att erbjuda reklam för andra titlar? Sign me up, eller hur var det? När TF2 sedan etablerade sig som en stor spelare inom PC FPS Online-genren, och återfått den uppmärksamheten som det hade för cirka 10 år sedan, så lyckades man även sälja det spelet separat. Go Valve. Men även den försäljningen avtog ju så småningom, så man stjäl nästa steg from Free-to-play modellen, man erbjuder lull-lull i utbyte mot kreditkortsinformation. När det fungerar på även FPS-folk så finns det bara ett sätt att gå vidare; spelet säljer inte längre, så det är bara att öppna portarna och dela ut det gratis. Utbytet blir att man boostar kundbasen bland lull-lull konsumenter något oerhört.
OnLive ligger i samma position som Valve gjorde med Steam när Orange Box var på gång; man behövde bredda sin kundbas. Att ”dela ut” DX:HR till är exakt samma sak som Valve gjorde, fast man gör det med ett aktuellt spel.
Men när ALLA spel har gått över till free-to-play, vem skall man då vända sig till? Skall man pröva alla spel, det kommer ju ta år. Näh, det kommer fortfarande finnas de som sitter och recenserar alla dessa spel. De som analyserar och ger sin tolkning av vad som är värt att investera tid i, vad som är simpelt och vad om är svårt. Jag vill inte gå till Elgiganten, för de har inte vad jag är ute efter, jag måste vända mig till någon som vet vad de snackar om och inte bara levererar åt massorna. Jag går till spelkritiker som vet vad de pratar om. Bland dessa så får jag sålla ut vilka som jag anser vara vettiga och vilka som bara snackar skit och slickar på annonsörernas klubba.
Om jag är ensam om att vara fullt medveten om att recensenter och detaljhandlare inte kommer att försvinna så är världen dummare än jag anat.
På tal om inget annat så var detta det trolligaste inlägget på Svampriket hittills. Enligt mig så handlar posten om att Tommy inte känner att han får tillräckligt med uppmärksamhet som recensent och krönikör på en spelblogg och ville visa att han är ledsen i ögat för att fiska komplimanger och lovord om att ”allting kommer att bli bra, ni kommer fortfarande existera”. Så, jag har gjort mig, jag har förklarat hur recensenter inte kommer att försvinna så Tommy kan sluta gråta.
Så för att spel blir billigare och/eller gratis och/eller går att hyra via streamingtjänster så behövs det ingen som recenserar eller guidar folk rätt?
Så alla konsumenter har plötsligt oändligt med tid och kan själva prova allt, och läser allt om alla spel så de vet vilka spel som finns ute? Seriöst? =D
Jag följer spelsajter, bloggar och annat fanskap ganska så noga men hade inte hört talas om mer än (drygt) hälften än dina free-to-play exempel, så… Negatory on that statement.
I en värld där fler och fler spel går mot free to play-modellen så behövs det väl snarare än mer guider som pekar folk åt rätt riktning, och vilka spel som bara är honeytraps i mikrotransaktionsträsket.
”På tal om inget annat så var detta det trolligaste inlägget på Svampriket hittills. Enligt mig så handlar posten om att Tommy inte känner att han får tillräckligt med uppmärksamhet som recensent och krönikör på en spelblogg och ville visa att han är ledsen i ögat för att fiska komplimanger och lovord om att ”allting kommer att bli bra, ni kommer fortfarande existera”. Så, jag har gjort mig, jag har förklarat hur recensenter inte kommer att försvinna så Tommy kan sluta gråta.”
Ja Nidde, jag tycker att du slår huvudet på spiken här. Bra rutet.
Tommy, jag tycker att du rycker efter halmstrån här. Tydligen verkar det inte finnas folk som håller med dig heller, vilket i sig är ett problem för dig om vi ska se tillbaka i historien.
Att väcka debatt är ju en sak, men här tycker jag att det gått över gränsen till att bara sitta och självömka. Och sådant kanske passar bättre på din privata blogg, om du vill att skribenter ska ha ett fortsatt gott rykte och tas seriöst, eller?
Nidde: Du tog trolligheten med dig.
Kanske ska man passa på att säga grattis också, då du lyckas med prestationen att locka till dig en mängd kommenterar, baserat på ett i övrigt ganska tomt inlägg.
@Lania: Jag trodde det var uppenbart vid det här laget att jag inte bryr mig så mycket om vad folk tycker om mig eller mina åsikter. Jag vet att mycket jag skriver stryker många mothårs, så ett tips är väl att sluta läsa mina inlägg och mina tweets. 🙂 Eller fortsätt, vad ni nu vill.
Ibland behöver man ett hagelgevär. (visslar på ”The Farmer in the Dell”)
Det är väl snarare tvärtom – när utbudet ökar exponentiellt behöver man mer än någonsin guidas genom djungeln. Och redan nu gnäller ju folk som fan när ett spel på Iphone kostar 15 spänn istället för 7, så låga priser innebär definitivt inte att folk provar fler spel.