Jag tror inte någon spelgenre har fått så många spel filmatiserade som fightinggenren. Vilket är konstigt, då det oftast är just fightingspelen som har den allra svagaste storygrunden att bygga en vettig berättelse på. Man skulle kunna tro att det är rollspelen som får massa filmer, men där är det bara Final Fantasy som vågat försöka (rätta mig i kommentarerna, för jag vet att ni vill). Det har i sin tur resulterat att filmer baserade på fightingspel står för några av de allra trasigaste stolpskotten. Men fightingspelen har ändå något som talar för en bra övergång till film, och det är deras karaktärsgalleri. Fightingspel har oftast ett helt fantastiskt karaktärsgalleri, men många färgstarka nyllen att välja mellan. Så då kan man ju inte annat än undra över varför i hela världen manusförfattarna gång på gång väljer de absolut tråkigaste och mjäkigaste personerna för att axla huvudrollerna.
De två mest kända filmerna baserade på fightingspel är förmodligen Mortal Kombat och Street Fighter. Båda spelen har massor av intressanta karaktärer, alla med mer eller mindre bakgrundshistoria att bygga på. Om jag skulle välja ut en huvudkaraktär i Mortal Kombat måste jag säga att det är Liu Kang. Vi har alltså coola isninjor, månglemmade monster, åskgudar, samt rakbladshattbärare, med mera. Men filmskaparna väljer att sätta den absolut tråkigaste minst intressanta karaktären Liu Kang i huvudrollen, tillsammans med de andra helt vanliga karaktärerna Sonya Blade och Johnny Cage (som åtminstone är lite töntcool). Samma sak med Street Fighter, där man väljer helt normala Guile, Ken och Ryu framför stentuffa figurer som Blanka, Dhalsim och Zangief. Vem hade hellre sett en hel film och Blankas livsöde? Jag! I stället fick vi den pinsamt urpissiga filmen om Chun Li. Tack.
Så varför väljer man alltid de tråkigaste karaktärerna? Det här är ett mönster vi ser i så gott som alla filmer baserade på fightingspel. Tekken har sin Jin. Fatal Fury har sin Terry Bogart. Dead or Alive har… uurrgghh… Är det för att publiken lättare ska kunna identifiera sig med huvudkaraktären? Eller tar man de populäraste karaktärerna, som alltid råkar vara de tråkigaste? Eller är det för att det är dyrt med massa smink, dräkter och CGI? Nej, om Soul Calibur blir film vill jag se Voldo i huvudrollen. Jag menar, vem står i centrum på Street Fighter II-omslaget? Just det, Blanka! Varför? För att han är ett helgrymt grönt muskelmonster med rött hår! Jag är i alla fall trött på att de coolaste karaktärerna hela tiden får spela biroller när spelen blir till film.
Luke Skywalker, Batman, Bella (Twilight), Harry Potter, Frodo, m fl..
Filmvärlden är full av rätt trista protagonister. Det gör dock inte automatiskt filmerna sämre.
Just sayin’…
Likt Samson säger krävs det ju inte en bra huvudkaraktär för att man ska kunna utforska intressanta karaktärer. Men förstör ju inte din poäng om att filmer baserade på fightingspel (eller spel överlag) är dåliga på det. Jag tror att valet av huvudkaraktär har och göra med dels att Ryu, Jin etc har en central roll i spelens story och får därför mer utrymme. Dels att filmer har en större och därför bredare publik som måste vara okej med att filmen handlar om en stor grön best.
Man skulle kunna tro att det är rollspelen som får massa filmer, men där är det bara Final Fantasy som vågat försöka (rätta mig i kommentarerna, för jag vet att ni vill).
Bara för att du säger det så…
Har inte sett någon av dem.
Dungeons and Dragons
http://www.imdb.com/title/tt0190374/
In the name of the king: A dungeon Siege tale
http://www.imdb.com/title/tt0460780/
Sen är det här visserligen signerat Uwe Boll så det kanske inte kan räknas som film. Men det är rätt fascinerande hur han lyckades skrapa ihop ett relativt intressant skådespelargalleri här.
@Samson lite intressant att du pekar på att filmvärlden har trista protagonister när fyra av dem du räknar upp kommer från böcker/serier från början.
Tror det handlar mycket om att folk ska kunna identifiera sig med huvudrollsinnehavaren, samt att folk är rädda för förändring. Det känns tryggt med en huvudperson som man känner igen från i stort sett alla filmer som någonsin gjorts inom genren, så kan man lägga krut på att göra fräcka karaktärer runtomkring istället.
Man skulle kunna likna det med en rad olika tevespel, där det oftast är de fantastiska bossarna (eller partymedlemmarna i rollspel) som ger huvudpersonen sin identitet.
Jag tror att det är så att de helt enkelt inte vågar.
Att göra en film baserad på ett RPG är rätt lätt att misslyckas med, vem bryr sig om de råkar ge Chun Lee fel färg på tröjan?
RPG’s är oftast redan tillräckligt långa, djua och avancerade för att stå på egna ben utan att behöva någon film, det är nog så jag hade resonerat i alla fall.
Men är det verkligen dom tråkiga karaktärernas fel att Street Fighter och Mortal Kombat-filmerna inte håller? Det ju inte direkt så att någon av filmerna behandlar deras bakgrundshistorier speciellt mycket. Man skulle ju t.ex. kunna göra samma Mortal Kombat-film (med några små ändringar) fast med Baraka som huvudperson, hade det blivit bättre då?
Inser ni att van damme filmen är den bästa sf filmen? 😀
Det är en mening man aldrig trodde man skulle få höra!
@Samson: Det gör filmerna mycket sämre!
@Quid: Det skulle göra filmen mycket bättre!
Det går att göra coola saker även med Ryu och Ken!
http://www.youtube.com/watch?v=h2ZXSzaUIBQ
Det samma gäller även Mortal Kombat och Johnny Cage!
Well.
Det finns ju animerade filmer av en del fightinglir. Art of Fighting, Street Fighter, Mortal Kombat, Toshinden, Fatal Fury, Tekken och Virtua Fighter är de jag kommer på.
Där det fokuseras på olika teman. SF2 The Animated Movie följer vänskapen mellan Ryu & Ken, deras bakgrunder och så.
Art of Fighting är bara ploj med karaktärerna.
Mortal Kombat har jag bara sett 3d första delen där Shang Tsung och Goro fick litet fokus.
Toshinden var bara ploj.
Fatal Fury försöker göra intressanta berättelser men misslyckas rätt rejällt.
Tekken fokuserar på Kazuya och Jun och hur de träffades under den andra turneringen.
Virtua Fighter är Akira, Pai och Jacky och deras resa runt världen och litet andra saker.
Av de filmerna så gillar jag SF2: The Animated Movie bäst. Virtua Fighter är en serie på tror det var 24 delar som också är klart godkänd.
Jag tycker inte riktigt att en film med verkliga skådespelare gör bra versioner av spel. Mortal Kombat och Street Fighter visar bara exempel på hur dåligt det blir då man försöker!
Bättre att animera det då. Så att alla karaktärer får sitt riktiga utseende. Sedan måste storyn förbättras.
Öppen dörr, möt fot. 🙂