”The first nineteen years of my life, nothing happened. Nothing at all, not ever. And then I met a man called the Doctor. A man who could change his face. And he took me away from home in his magical machine. He showed me the whole of time and space. I thought it would never end.”
– Rose Tyler
– Rose Tyler
”Jag mĂ€rkte att jag hade vissa vĂ€nner som sedan flera Ă„r tillbaka hade varit Whovians i smyg”
I november förra Ă„ret började jag titta pĂ„ en science fiction-serie som jag hade hört mycket gott om. Den hette Doctor Who och handlade om en tidsresande utomjording (en Time Lord) som kallades The Doctor. Det var kĂ€rlek vid första ögonkastet. Christopher Ecclestons nionde Doktor var underbar och jag föll Ă€ven pladdask för hans följeslagare Rose Tyler*. Men nĂ€r Eccleston lĂ€mnade över facklan till David Tennant blev jag helt förĂ€lskad. VĂ€ldigt snabbt övergick min förĂ€lskelse i frĂ€lsning och ren dyrkan. Jag kunde inte prata om nĂ„got annat Ă€n Doctor Who. Vilken lycka det var att sedan hitta nĂ„gon annan som sett serien. Begreppet âWhovianâ dök upp. Jag mĂ€rkte att jag hade vissa vĂ€nner som sedan flera Ă„r tillbaka hade varit Whovians i smyg. Tydligen var det lite töntigt att gilla Doctor Who. Men det var ett tankesĂ€tt som jag inte alls kunde förstĂ„. Serien tilltalade romantikern i mig.Nu nĂ€r jag ser tillbaka pĂ„ hela hĂ€ndelseförloppet kĂ€nns det inte sĂ€rskilt konstigt att det gick som det gick.
Som fans av nĂ„gonting vill man gĂ€rna gotta ned sig i sitt omrĂ„de. Det finns mer eller mindre galna sĂ€tt att göra det pĂ„. Det mest lĂ€ttsmĂ€lta jag har gjort Ă€r förstĂ„s att lĂ€sa lore och införskaffa Doctor Who-prylar: actionfigurer, en liten TARDIS (Doktorns blĂ„ polislĂ„da som ocksĂ„ Ă€r en tidsmaskin och dessutom större pĂ„ insidan), en Dalek-klocka (Doktorns nemesis), en mĂ„lad tavla av David Tennant och sĂ„ fortsatte det.Men min fangirlism kunde inte mĂ€ttas ens av fanfiction. SĂ„, jag startade en Doctor Who-klubb: Timey Wimey Club, efter att tvĂ„ vĂ€nner till mig uttryckte ett intresse av att se serien. Jag hade precis sett klart de dĂ„ fem sĂ€songerna och sentimental som jag Ă€r ville jag se om alltihop. Vi började ses tvĂ„ gĂ„nger i veckan och kollade pĂ„ fyra avsnitt i strĂ€ck. Snart utökades gruppen med andra Whovians. Nu har gruppen 22 medlemmar pĂ„ Facebook. Under tiden bedrev jag en relativt hĂ„rd kampanj för att fĂ„ fler att gilla serien. Att omvĂ€nda dem till Whovians. Först ganska aggressivt âĂ€r du dum i huvudet som inte gillar Doctor Who?!â, sedan mer övertalande âse serien! Den Ă€r otroligt bra skrivet!â och sedan manipulativt snĂ€llt âDet Ă€r det bĂ€sta som har hĂ€nt mig. Ditt liv kommer att bli sĂ„ mycket rikare om du ser den.â
Nu försöker jag smyga mer med mitt missionerande. Det lyckas sÄdÀr. Jag hetsar kanske inte icke-whovians. Men jag Àr för alltid förÀndrad.
Det gör mig ingenting. TvĂ€rtom, Whovians Ă€r den bĂ€sta fandom jag vet. Ăverallt pĂ„ internet, om det sĂ„ gĂ€ller twitter eller tumblr, ser jag samma tendenser. En sektliknande kultur. Whovianismen Ă€r ett faktum. I Timey Wimey Club verkar vi ha tagit det hĂ€r extra lĂ„ngt. Jag skriver âviâ eftersom det inte bara Ă€r jag som Ă€r helt tokig. Svamprikets egna Malin Söderberg och Samson Wiklund Ă€r bĂ„da inbitna Whovians.
NÀr jag tÀnkte efter insÄg jag hur mÄnga kriterier vi faktiskt uppfyller för att fÄ kallas en sekt;
Doktorn Àr vÄr gud.- Doktorns följeslagare Àr lÀrjungar.
- Vi missionerar (och ser det som vÄr plikt).
- Vi erbjuder en mening med livet.
- Vi har apostlar med egna Time Lord-namn. Malin heter till exempel âThe Jesterâ och jag kallas âThe Wordsmithâ.
- Vi har en dresscode. För sÀrskilda tillfÀllen klÀr vi oss som karaktÀrerna frÄn serien. Jag paxar alltid David Tennant.
- Vi har DVD-boxar istÀllet för heliga skrifter.
- VÄr heliga symbol Àr TARDIS.
- Vi citerar och/eller refererar ofta Doktorn för att pĂ„visa hans storhet: âTime is like a big ball of wibbly-wobbly timey-wimey stuffâ eller âItâs bigger on the inside.â
- Vi tillÄter inga hÀdare (dvs. icke-troende whovians som klagar pÄ serien), dÀremot potentiella Whovians, under vÄra möten.
- Vin och bröd (mer specifikt salta pinnar) konsumeras under ceremonierna.
Jag borde kanske tycka att det hÀr Àr obehagligt. Men lÄngt ifrÄn. Jag kÀnner en stolthet över att fÄ vara en del av vÀrldens bÀsta fandom. Talat som en riktig fangirl. Eller en sektmedlem. Jag bryr mig inte. Jag har mött min frÀlsare och han heter The Doctor.
* Rollen har spelats av Ă„tta mĂ€n sedan seriens start 1963. För att kunna byta ut skĂ„despelaren skrevs det in i manuset att Doktorn kan âregenereraâ, det vill sĂ€ga, byta ut alla celler i sin kropp och fĂ„ ett nytt utseende (och delvis ny personlighet). 2005 gjordes en reboot med Christopher Eccleston som nionde Doktorn. Totalt finns det elva Doktorer i kanon.
Text av Tove Bengtsson
 |
Tove Bengtsson Àr spelskribent pÄ Svenska Dagbladet, men vad hennes arbetsgivare inte vet (men kanske anar) Àr att hon Àr en helhjÀrtad Whovian. Förutom att skriva fantastiska recensioner i SvD, stÄr hon Àven för den intelligenta tredjedelen av RadioGamers programledartrio. Förra Äret blev hon framröstad till Sveriges bÀsta spelskribent. Harry Potter och Final Fantasy Àr tvÄ andra personliga favoriter. Hon har Àven en lite för stor samling Barbiedockor.
|
Trevlig text. Kan kĂ€nna igen mig i besattheten Ă€ven om min tar form pĂ„ andra sĂ€tt. Sitter stĂ€ndigt pĂ„ forum för att analysera och spekulera över vad som komma skall. Citerar Doktorn ofta och det har hĂ€nt att jag i vissa situationer tĂ€nkt ”Vad skulle Doktorn göra?”.
”stĂ„r hon Ă€ven för den intelligenta tredjedelen av RadioGamers programledartrio”. Dom Ă€r fyra stycken.
Har varit sugen pĂ„ att kolla in serien ett bra tag nu. Kan ha att göra med att vissa man följer pĂ„ twitter knappt skriver om nĂ„got annat…
MEN! Var börjar man? Jag kÀnner att jag varken har tid eller lust att gÄ tillbaka 300 Är och kolla igenom 965 sÀsonger med 140345 avsnitt. KÀra Bullen, hur gör jag?
@Animated Series – Nej! Kjellin Ă€r en stĂ€ndigt Ă„terkommande gĂ€st!
@Henrik Du lÄter ocksÄ som en sann Whovian!
@Niklas Jag har nĂ€stan inte sett nĂ„got av gamla Who. Det behöver du inte alls göra. Börja frĂ„n rebooted, sĂ€song 1 frĂ„n 2005 med Christopher Eccleston och Billie Piper. Det blir ganska drastiskt bĂ€ttre efter piloten đ
http://www.imdb.com/title/tt0562992/
Fint skrivet.
Min vÀg till Whovian började hemma hos ett par anglofiler i Falun. Efter att jag blivit tvingad att titta pÄ ett par avsnitt Äkte jag hem och började ett Who-maraton som inte Àr av denna vÀrld.
Att skratta sig genom en sÀsong för att sedan storböla i slutet. IgÄng med nÀsta sÀsong, upprepa.
Bra jÀvla skit helt enkelt.
@Tobias Exakt. Jag har inte sett nÄgon annan serie som lyckats med konststycket att förmedla sÄ mÄnga kÀnslor sÄ bra.
Som en del av Timey Wimey Club Àr jag oroad över hur vÀl sektkriterierna faktiskt stÀmmer in pÄ hur vi beter oss. Fast det kunde ju vart vÀrre. Vi kunde ha varit fotbollshuliganer.
@Niklas: KĂ€nner pecis som du. Det Ă€r ju nĂ„got man hört om sĂ„ lĂ€nge i populĂ€rkulturella referenser. Det konstiga Ă€r att jag följer recaps av seriens avsnitt pĂ„ ThatGuyWithTheGlasses.com, men skulle nog inte kĂ€nna mig bekvĂ€m med att börja titta frĂ„n 2005. Jag skulle till exempel aldrig kunna börja kolla pĂ„ Naruto Shippuden, utan att ha sett alla 200+ avsnitt innan Shippuden. Jag skulle kĂ€nna samma sak med Doctor Who Ă€ven om det inte Ă€r lika sammanhĂ€ngande pĂ„ samma sĂ€tt, och det blir för jobbigt. đ
Kul lĂ€sning. Det verkar som om Doctor Who blir större och större. Jag började nyligen kolla pĂ„ serien sjĂ€lv och blev fort biten. Ănnu sĂ„ lĂ€nge har jag bara sett de första tvĂ„ sĂ€songerna, men det Ă€r ingen tvekan om att jag ska se resten med och förmodligen inhandla DVD boxarna nĂ€r jag fĂ„r rĂ„d. Jag fĂ„r vĂ€l erkĂ€nna att jag inte hade sĂ„ stora förhoppningar till en början men jag behövde nĂ„got helt nytt att titta pĂ„ dĂ„ USA inte kommit med nĂ„gon bra sci-fi sedan Firefly och Japan reproducerar samma smörja om och om igen i genren. Sen har ju Brittisk TV har alltid hĂ„llit hög klass, Ă€ven det inte Ă€r sci-fi man först tĂ€nker pĂ„ direkt. (OK, vi har den helt fantastiska serien Red Dwarf, men den Ă€r en komedi i första hand).
Vad jag gillar med Dr. Who Àr frÀmst dom fantastiska skÄdespelarna och att den har en egen stil utan att lÄna för mycket frÄn konkurrenterna i genren. Doktorn har fort blivit en av mina favorit karaktÀrer och det Àr smÄtt briljant hur dom fortsÀtter att anvÀnda koncept och karaktÀrer frÄn seriens rötter och fÄr dom att funka Àven idag. Visst, vissa avsnitt Àr bÀttre, vissa sÀmre, men jag behövde verkligen en sÄdan hÀr TV-serie just nu. Bra skÄdisar i intressanta roller och vÀlskriven och spÀnnande.
@Tommy Jag tror inte jag skulle ha gillat serien om jag hade börjat frÄn början. För gammalt. Under tiden för den första doktorn körde de en tagning (typ som tv-teater) och resultatet kan nog inte rÀknas som sÄ bra idag. Men vad vet jag, har bara sett enstaka avsnitt av den Àldre serien. Det blir sÄ övervÀldigande att se alltihop.
@Lance Jag tycker du satte huvudet pÄ spiken! Första sÀsongen Àr lite ojÀmn och effekterna Àr ju pÄ sin höjd medelmÄttiga. Men som sagt, bra skÄdisar och utmÀrkt skrivet. Jag kan bara sÀga att det blir bÀttre. BÄde tredje och fjÀrde sÀsongen Àr grymt starka (och Tennant blir bara bÀttre).
Tove, jag Àr nyfiken pÄ vad du tycker om spinn-offen Torchwood?
(Du Àr ocksÄ ett dragon Age fan vad jag har förstÄtt? Eve Myles som spelar karaktÀren Gwen Cooper i Torchwood gör rösten till Merril i DA2. WIN!)
@Frances Jag gillar konceptet med Torchwood och jag gillar karaktÀrerna. Men seriens första sÀsong tog jag mig verkligen igenom bara för att det tillhör samma lore som DW. Men den blir bÀttre. DÀremot tyckte jag att miniserien (och s. 3) Children of earth var grym, och Àven den följande sÀsongen Miracle day var sevÀrd.
Ălskar Eve Myles! Hon gjorde hela Merril för mig. Mer walesisk dialekt i spel, tack đ
@Tove: Miracle Day blev till slut bara jobbig tycker jag. Jag satt och skrek ”Jag fattar! SjukvĂ„rden Ă€r fucked up. Point taken. GĂ„ vidare nu!”
@Samson Jo, jag hĂ„ller med. Det var för mycket fokus pĂ„ det och för lite pĂ„ ”riktig” sci-fi. Och för lite Jack.
Hej, hÀr Àr ytterligare en nytillkommen Whovian med en bekÀnnelse. Jag hörde av brittiska bekanta, jag Àr egentligen Tolkienfantast och förstÄs anglofil sedan barnsben, att David Tennant skulle vara briljant som doktorn, sjÀlv hade jag bara sett delar av sÀsongen med Eccleston nÀr den gick pÄ svensk TV för nÄgra Är sedan och tyckte det var rÀtt underhÄllande, men CE gav mig dÄliga vibbar för att jag sett honom i en del obehagliga roller tidigare. I alla fall bestÀmde jag mig för att undersöka saken, hade knappt sett David Tennant i nÄgot sÄ jag undrade varför alla britter var sÄ galna i honom och hade utnÀmnt honom till universums sexigaste man. Nu vet jag, hihi, det mÀrks att han inte bara Àr en utmÀrkt och mycket karismatisk skÄdespelare utan Àven brinner för Àmnet sÄsom livslÄngt fan av DW. Jag började alltsÄ med att bestÀlla boxen med specialarna frÄn 2009 i september, blev fast efter ett avsnitt, förÀlskad Àr nog faktiskt en bra beskrivning, sÄ jag bestÀllde direkt boxen med de första fyra sÀsongerna av nya DW och sedan kollade jag var ledig stund, tom pÄ tÄget. Det blev som en kÀnslomÀssig berg-och-dalbana, jag identifierade mig sÄ med karaktÀrerna, eftersom det var sÄ bra skrivet och skÄdespelarna kÀndes Àkta. Det blev en hel del snörvlande framförallt i sÀsongsavslutningarna och jag som sÄ ytterst sÀllan blir berörd av film och TV, jag föredrar böcker. Jag blev helt besatt och nÀr jag var sjuk i feber tyckte jag att det hördes ett svischande som av en TARDIS utanför fönstret. Jag hoppades men nej, det var bara den eviga skÄnska blÄsten. HÄhÄjaja, pinsamt. Jag sitter med min stora fyrkantiga temugg av TARDIS-modell hemma och njuter, sÀrskilt nÀr det torra teet i silen utvidgas i blötan och lÄter som en viss tidsmaskin eller kanske det bara Àr som jag inbillar mig. SÀsong fem med Matt Smith tog mig lite lÀngre tid, dels för att viss mÀttnad infunnit sig, dels för att den genomgripande storyn i Moffats serie lÄser berÀttelsen sÄ att man inte fÄr se sÄ mÄnga galna infall och varierade miljöer som i sÀsong 1-4 dÄ Russell T Davies chefade. Moffat mÄ vara en bÀttre författare men DW har blivit litet trÄkigare. Jag har lite ont om pengar just nu, sÄ jag har inte bestÀllt sÀsong sex Àn, men jag skall snart, fÄ se om jag Àndrar uppfattning om Moffats version. Har fuskat och lÀst vad avsnitten handlar om, samt sett delar av det sista pÄ Youtube. Matt Smith Àr visserligen en underbar doktor, definitivt mer utomjordisk och excentrisk Àn Tennant, förmodligen nÀrmre doktoridealet, men jag mÄste erkÀnna att jag gillade Tennant bÀttre ÀndÄ. NÀrmast manodepressiv i rollen, oerhört mÀnsklig, charmig och vÀnlig samtidigt som han ibland var allt annat Àn barntillÄten. Man kunde bara inte vÀnda blicken frÄn honom, det hÀnde alltid nÄgot. Jag har en kÀnsla av att Moffat et al med Matt Smith försökt fÄ tillbaka doktorn till den fryntliga lekfarbrorn, förvirrade professorn, utmÀrkt i ett barnprogram, samtidigt som den intellektuella nivÄn pÄ historien möjligen har höjts, vissa klagar pÄ att historien har blivit för krÄnglig och avancerad,men vad jag kan förstÄ Àr DW populÀrare Àn nÄgonsin, publiken hÀnger med och det Àr ju kul. Som svensk tycker jag det Àr underbart att fÄ se lite sci-fi, sÄdant Àr man ju inte bortskÀmd med och BBC borgar ju för kvalitet. Förresten, jag har Ànnu inte gett mig pÄ gamla DW, men har lite grann hemma jag skall studera vid tillfÀlle. Just det, tips för nytillkomna fans, köp boxar pÄ brittiska sajter, ex. Play.com eller Amazon UK, mycket billigare Àn att försöka hitta nÄgot i Sverige. SÀsong 1-4 kostar c:a 500 kr, fri frakt, utmÀrkt köp.