I och med att intrycken kring The Legend of Zelda: Skyward Sword började rulla in blev ett faktum allt mer tydligt: Om det någonsin funnits spel som inte riktar sig till män så är det Zelda-serien. Det är naturligtvis något som den får lida för, då majoriteten av branschens proffstyckare fortfarande är män. Visst finns det en och annan kvinna som drar iväg en egen Zelda-bashing, men de kan i det här fallet klassas som undantaget som bekräftar regeln.
Zelda-serien, speciellt de senare delarna, är helt enkelt inte till för killar. Det blir plågsamt uppenbart bara man tar sig tid att analysera spelen. Man behöver inte ens gå in på detaljer. I den här texten har jag valt att utgå från Skyward Sword, men teorin kan i stort sett appliceras på hela serien sedan 1998. De mest uppenbara exemplen är spelseriens ständiga huvudpersoner Link och Zelda, samt deras relation till varandra. Link är urtypen för en bishie, en manlig karaktär skapad för att tilltala kvinnor med androgyn gullighet och oförarligt sätt. Zelda å sin sida må agera som berättelsens katalysator och målsättning (dvs. det klassiska ”rädda prinsessan”) men är oerhört befriad både från sexualisering och handlingsförlamning. Tänk hur anmärkningsvärt det är egentligen att i en tid då till och med Prinsessan Peach klämts in i en tenniskjol har Zelda klarat sig från all typ av officiell sexualisering. Inte minsta antydan till kort-kort eller sideboobs har givits, för det finns inget skamlöst flörtande med en manlig publik att ta hänsyn till. Nintendo behöver inte infoga någon form av baddräktsmode, för tjejerna spelet riktar sig till är mer intresserade av en topless Link (Hej, Twilight Princess!) än en minikjolszelda (för flatorna har Impa att ty sig till). Deras relation är också försiktig och subtil, en geniun hövisk romans utan sexuella undertoner, som kan liknas med kärleken mellan Tristan och Isolde.
Sedan har Zeldaserien det där spelupplägget som alla (män) så högaktligen föraktar, där fokus ligger mer på pussel än högupplöst våld. Berättelsen är även den mer känslomässig bas, istället för att skriva spelaren på näsan med dialoger.
…ser ni vad det är jag gör här?
Hela. Jävla. Tiden.
Det är därför vi ibland exploderar i någon form av kommentarsfält på en till synes oskyldigt menad ”skämtsam” kommentar om exempelvis att vuxna kvinnor inte skulle veta vad Skyrim är för något, eftersom digitalt drakdödande är något som hör männens underhållningsvärld till. Det här är bara ett inlägg, eller ett halvt om vi ska vara noga, men tänkt dig att läsa en eller två rader ur den här texten någon gång per dag. Eller se reklamkampanjer för spel där den citeras. Lite dag för dag, tills du antingen blir allt för avtrubbad för att bry dig eller blir helt jävla galen och skriker ut din vrede i capslock på någon stackars intet ont anande sajt. Som ju ”bara skojade”.
Sedan kommer följdkommenraterna om att du är överkänslig, inte har någon humor samt inte förstår sarkasm. Låt mig tydliggöra något: Om DU (manlig spelskribent) skämtar om MIG (kvinns i allmänhet) och JAG (spelande tjejer som grupp) sedan tar illa vid mig, har du ingen rätt att säga att jag är överkänslig.
Och du har ingen rätt att säga att spel, film, serier, böcker, grafiska noveller eller vadsatansomhelst nog inte är passande kultur för kvinns. Vi kan avgöra det själva. Precis som att du, alldeles fri från ditt kön, kan avgöra om du gillar Zelda eller inte.
Jag tycker du slår huvudet på spiken! Tack Malin.
Jag står fast vid att du måste vinna Årets spelbloggare med dina träffsäkra texter och humoristiska och kreativa lösningar tagningar på den klassiska recensionen.
Snyggt! Jag har inte sett någon som för den här debatten på ett stiligare sätt.
http://bit.ly/tirrC1
Kommenterarna ovan tog orden ur mun på mig, så jag instämmer helt enkelt med dessa!
Snyggt! Malou von Sivers la ju en sådan klassiker nyligen när hon i TV4 undrade om spel som rekommenderas till tjejer. Kan inte kärringarna gå i pension snart så ni åtminstone slipper tjatat från era äldre systrar.
First I was like: Hur menar hon nu?
Then I was like: Kan inte säga emot där.
And then: Hoppsan, var vi inte lite för stereotypiska nu?
Lastly: OOOOooooooooooohhh, det där var fyndigt. Lura in oss i en sorts falsk säkerhet men ett ämne och sen ”BAM!” visa upp det riktiga syftet.
Mycket stiligt gjort =)
Reagerade inte överhuvudtaget på artikeln tills du påstod att jag borde vara upprörd. Det var jag inte. Någon som håller på att generalisera om varför visa människor spelar ett visst sorts spel? Sånt här man väl van vid? Att bli satt i ett fack som spelare dvs. Oavsett om det e kön, vad man äger för konsol eller vad man tycker om för genre? Kanske har avtrubbats helt av all dålig speljournalistik och vant mig vid att läsa sådant som första paragraferna visade här helt enkelt.
Det är lite upp till en själv om man lyssnar eller tar åt sig tycker jag. Medier suger allround i generaliseringar och att sätta stämplar på folk, inte bara ur genusperspektiv. Hoppas det här fick någon att reagera i alla fall.
Fiffigt upplägg!
Dock skulle jag vilja nämna att Skyrim-killen faktiskt har gjort något så ovanligt som att faktiskt be om ursäkt. http://kotaku.com/5864134/to-whom-i-have-offended-an-open-letter-from-tom-bissell
Dock är det inte direkt det enda, eller ens det värsta exempel på slentrian-sexism i texter om dataspel.
Än en gång, bra skrivet!
I det inledande stycket reagerade jag inte i egenskap av man, men däremot kände jag att någon form av poäng stundade i och med att texten var formulerad just på det där tröga sättet som jag är så infernaliskt trött på. Och det gjorde det, med råge. Jättebra poäng och jättebra inlägg!
Daniel Platt: det finns en viss skillnad mellan att sättas i ett fack som gamer och att osynliggöras som konsument av en viss typ av (spel)kultur, skulle jag vilja påstå.
@Ingenjören: yes, det ska han ha kudos för, men fenomenet består (och man kan.uppbåda een hel del rage genom att ex läsa kommentarerna till ursäkten)
Klockrent. Du är riktigt bra på att hitta bra, nya infallsvinklar när du skriver sådana här inlägg. Sådant för verkligen diskussionen framåt (antar jag), eftersom (jag tror att) de öppnar folks ögon inför problemen som existerar mer än de lite mer standardmässiga inlägg som många av oss andra skriver. Bra jobbat!
Det kändes som att någon våldsamt ruffsade till mitt hår för att sedan kamma det fint medhårs. Ååh, kammen kliade så skönt!
Herrejösses. Denna diskussionen är en av de tråkigaste som finns. Suckar varje gång den kommer upp.
Men du lyckades göra det till väldigt intressant läsning. En fröjd att läsa och jag kan inte hålla med dig mer än jag gör.
Sedan tycker jag att det är anmärkningsvärt, att i min kompiskrets finns det betydligt mer tv-spelande tjejer än killar. Fast jag vet inte, det kanske säger mer om folket jag umgås med än något annat.
Trollolololo. Skitbra! Men jag blev lite besviken på mig själv då jag inte hunnit bli förbannad när jag fattade vad det handlade om… Eller det kanske är ett bra tecken? Fint iaf!
Trevlig helg!
🙂 Like-y!
Diskussionen bör för övrigt tas upp och ältas tills förändring inträder.
Ytterligare feministisk dynga, detta. Eviga könsrelaterade tjat. Några dagar senare inlägg om översexualisering i spel, suck. Är det fel att en del spel görs av män för pojkR så att dessa ska leka män? Lika fel som film ska Twilight för tonårsvåta flickor..