Spel är fantastiska saker. De låter dig besöka och älska helt fantastiska platser som i verkligheten hade varit omöjliga eller bara allmänt otrevliga att besöka. Spel låter oss njuta av den utomjordingshärjade yttre rymden, det intensiva innersta i ett krig och helt påhittade platser fulla med drakar och annat magiskt otyg.Hade någon skickat oss dit i den krassa verkligheten hade det antagligen varit värdelösare än värdelösast, för att hämta ett uttryck från mig själv i min mindre verbala mellanstadieinkarnation, men i spelens värld är det ett paradis.
Ofta kan spelskapare se rakt in i våra gamersjälar, plocka upp våra drömmar och förhoppningar och klä dem i polygoner. Men ibland kan det behövas att någon skriver svart på vitt att det här, försatan, är en plats jag vill att ni hjälper mig besöka.
Oceanien
Ingen ställer någonsin frågan ”har du varit i Oceanien?” Det är för att svaret alltid är nej. Ingen har varit i Oceanien. Ingen alls. Det är så fånigt jävla aslångt bort att ingen pallar. Förutom Australien och det där stället där Sagan om Ringen spelades in är det ju bara små skitöar ändå. Resonerar man. Kanske. Om jag skulle gissa.
Men om hela Oceanien fanns tillgängligt i vardagsrummet? Tänk att kunna glida runt i ett enormt öparadis, platser knappt besökta av människan. Dyka ner och kolla in barriärrevet. Klippa till en känguru. Svinga ett bredsvärd på Nya Zeeland. Hångla med Nicole Kidman!
Inte övertygad? Okej. Ett ord: Näbbdjur.
Twin Peaks
Jag fick ett smakprov på ”Twin Peaks-känslan” när jag spelade Catherine. Den där absurda blandningen av mysig vardagslunk och övernaturliga mysterier. Och nu vill jag ha mer. Jag vill ha Double R Diner, The Great Northern, Log Lady, Cooper, Andy, BOB, Leland, Lucy… Bara fixa det till mig, okej?
New York a la Gangs of New York
Gangs of New York är en helt okej film. Varken mer eller mindre. Jag var pepp när jag skulle se den, men blev allt mer nedslagen ju längre filmen gick. Jag tvingades inse att filmen var, snygga kostymer och Leo till trots, mer skitlång än asbra. Men! Sen slog det mig. Problemet är att Gangs of New York inte borde vara en film. Den borde ju vara ett rollspel!
Jag vill vara gangster med bucklig cylinderhatt och hängslen. Jag vill leda en grupp råbarkade karlar som också har bucklig cylinderhatt och hängslen. Jag vill muta polisen och ha en battle royale med andra gäng. Jag vill skapa en privat brandkår och kräva betalt av de stackars satarna som tvingas se sitt hus brinna ner. Jag vill inte för mitt liv se om Gangs of New York. Men jag vill få besöka deras version av staden. Och jag vill göra det snart.
Midway
Midway är lite samma som Oceanien. Man hade till och med kunnat trycka ihop dem till en placering, om man så ville. Men Midway är skitcoolt nog att förtjäna sin egen plats på listan. För de av er som inte har koll så är Midway en ö som ger ”skitliten” ett ansikte. Belägen mitt emellan USA och Japan, består ön nästan enbart av en övergiven militärbas från andra världskriget. Så varför vill jag dit i speltappning?
Ön är fullständigt översvämmad av albatrossar. Jag säger det igen: Albatrossar. Alltså tusentals. Överjävlaallt.
Jag skulle vilja spela albatross. Och, ni vet, gör albatrossgrejer. Hänga på Midway. Sex it up med andra albatrossar. Vara kaxig mot fotografer. Flyga. Jag vet inte riktigt vad albatrossens motivation skulle vara. Men jag tror inte att albatrossar behöver motivation. De bara är. Skitcoola.
New York al la Immortel
Jag gillar New York, ifall det inte framgår. Både i original och i Gangs of New York-tappning. Men jag vet inte om min absoluta favoritversion av staden är den i franskproducerade Immortel. I denna noir-doftande cyberpunkversion av staden glider taxibilarna runt på skenor, hundratals meter upp i luften. Människor byter till höger och vänster ut sina kroppsdelar och organ mot mekaniska versioner. Central Park har mystiskt tagits över av en snötäckt intrusion-zon som snabbt tar kol på alla besökare. Och över alltsammans flyter en enorm pyramid där de egyptiska gudarna spelar schack.
Jag tittar på dig Ken Levine.
Ähum….
Du besöker Twin Peaks (mer eller mindre) i Deadly Premonition. Just sayin’…
Ja, Ludde tipsade dessutom om Alan Wake. Det är värt att kolla in, men det kommer ju inte vara samma sak som riktiga Twin Peaks.
Linus: Deadly premonition lånar karaktärer, motiv och berättelse från Twin Peaks. Den riktiga staden man har byggt ”Greenvale” efter är staden man spelade in Twin Peaks i.
Det jag försöker säga är: Deadly Premonition är så nära man kan komma utan att bryta copyright.
Har skjutit ner hundratals flygplan ovanför Midway i Battlefield 1942 när det begav sig. Fanns dock inga albatrosser. Jävla skitspel. 🙁
”Har skjutit ner hundratals flygplan ovanför Midway i Battlefield 1942 när det begav sig.”
Oj, spelade du spelet en gång?
@JW Hahaha, tänkte att tusentals lät för mycket, men insåg att jag oftast höll mig på marken även på den fly-boy banan.
Alan Wake drar ju ganska många Twin Peaks referenser. Typ att det i Alan Wake finns en egen dokusåpa som i TP. Annars skulle väl Twin Peaks kunna bli ett grymt spel. Man skulle kunna ta original storyn rakt av, ta lite spelmoment från La Noire och blanda runt. Dagens unga har ju ändå inte sätt på TP så de vet inte hur det slutar ändå.