Tänk dig ett stort bibliotek. Ett enormt bibliotek med alla världens skrifter i. Och så tänk att längst bort i ena änden sitter en kille med en dokumentförstörare och strimar en gammal bok varje gång biblioteket får in något nytt.
Inte helt okej, va? Kultur känner vi instinktivt är något som borde bevaras. Ordet bokbål får det att liksom koka i blodet. Ändå är ovanstående situation inte särskilt långt ifrån vad som håller på att hända i spelvärlden just nu, om än omedvetet. Likt inget annat medium är spelen bundna till sin generation. Bakåtkompatibilitet är en utdöende trend och när den finns räcker den ändå inte mer än en generation bakåt. För att spela gamla spel krävs gamla konsoler. Något som kommer bli svårare och svårare att komma över.
Visst byter också musik och film plattform, från kassett och VHS till mer moderna format. Och visst, det är inte många som sitter på en VHS-spelare att köra sina gamla favoritrullar på nu för tiden. Men de återsläpps. Förutom de allra mest obskyra titlarna finns alla dina VHSer att få tag på DVD eller i digital form och närapå all din musik ligger på Spotify.
Spel återsläpps också, ja, men i mycket mindre skala. På ett helt annat sätt än i film- och musikbranchen finns det en mur av rättighetsproblem (även om de gamla Beatlarna gör sitt för att försvåra musikbranchen också). Det är inte ett allt för otroligt scenario att företaget som utvecklade originalspelet gått i konkurs och tagit rättigheterna till tekniken med sig medan utgivarna fortfarande sitter på rättigheterna till spelkonceptet och rättigheterna till IP:t har köpts upp av en ny utvecklare som i sin tur blivit uppköpt av en annan utgivare och sedan nedlagda.
Även om jag inte på något sätt ställer mig bakom piratverksamhet som stort är det i just det här fallet svårt att ställa sig på den anala lagens sida. Vi är på väg in i en tid där girighet och rättighetsgnäll faktiskt kommer hindra spel från att någonsin bli spelade igen. Ifall inte någon struntar högaktningsfullt i lagar och regler så kommer ett stort sjok av vår moderna historia utraderas.
Jag har svårt att se en enkel lösning på problemet. Om hela spelindustrin bestod av Gabe Newells och Tim Schafers antar jag att det hade varit annorlunda. Då hade det kanske handlat mer om spelen än om pengarna. Men istället har vi en värld av Robert Koticks. Och vi får helt enkelt försöka jobba med det. Göra det bästa av situationen. Göra allt vi kan för att rädda vår kultur.
(Och i den här krönikan har jag inte ens nuddat med det faktum att nedladdade spel, även de som laddas ner lagligt, måste emuleras. Att få originalupplevelsen kommer liksom ändå vara omöjligt. Det är som att enbart ha tillgång till versionen av Star Wars där Han Solo inte skjuter först. Tänk på det.)
SOm i huvudsak PC-spelare ser jag inte problemet så stort iom att det mesta fortfarande går att spela på ett eller annat sätt men visst kan jag se att det här kan komma att bli ett problem.
Jag kände mig för något år sedan sugen på att spela igenom Silent Hill 1. Inte något lätt projekt om man inte är samlare och det är jag ju inte så jag fick ge upp att göra det.
Men jag är nyfiken på vad du menar med emuleringen av nedladdade spel?
Holomberg, det Linus menar är att spel på tex Virtual Console till Wii egentligen är en ROM med inbakad emulator. Emuleringen är väldigt ojämn mellan spel och det är tydligt att de oftast inte gått in för exakthet.
Det är just det jag ser som otroligt jobbigt med den digitala distrubitionen, DRM-lås och what not. För en dag kommer det inte finnas mer. Jag kommer kanske inte kunna visa min brorsdotter i framtiden hur det är att spela Ilomilo för, om 10 år så kan ingen lova att möjligheten att köpa det fortfarande finns. Onlineservrar till spel stängs ned efter bara nåt år idag, vilket också gör att människor missar en hel del.
Jag köper inte digitala spel, jag hyr dom. Och när som helst kan det bestämmas över mitt huvud att det inte ska finnas mer. Det är för mig ett mycket större problem och snarare in i framtiden än att alla NES-konsoler skulle kapitulera. Vilket också kommer hända, men med rätt verktyg går det att hålla konsoler och kassetter längre vid liv än DRM-låsta digitala spel.
Jag tänkte, precis som du säger Linnea, ta upp hela DRM/försvinnande spelservrar, men glömde det helt. Ett mindre lyckat spel idag kan ju få sina servrar nedstängda efter inte mycket mer än ett år. Det är skrämmande egentligen hur lite rätt vi har till spel vi faktiskt köpt.
Det är sant det du skriver i artikeln. Samtidigt så finns de flesta Nintendo och Sega spel på ROM så man kan lira dem på emulator. Det kanske inte är samma sak men det är bra mycket enklare att fixa jämfört med att leta upp konsolerna och spelen på loppmarknader.
Carl, ska man behöva vara olaglig för att kunna spela ett gammalt spel?
@Tobias & @Carl: Själv hoppas jag produkter som denna http://www.gamegadget.net/ får en rik retrospels-”AppStore”