Jag spelade både Ico och Shadow of the Colossus väldigt sent. Det gjorde att när jag väl satte mig ner med dem så hade bristerna börjat lysa fram ganska rejält på sina ställen. Jag har därför aldrig varit ett av de absolut största fansen av spelen. Inte det att jag inte uppskattade dem. Det gjorde jag, väldigt mycket till och med, men det finns helt klart människor med varmare minnen än jag.
Däremot är jag fullt medveten om spelens storhet och vad Shadow of the Colossus lyckas med som berättande medium. Till skillnad från lejondelen av storydrivna spel idag hade berättelsen i Shadow of the Colossus inte kunnat berättas lika bra i något annat medium, som jag ser det.
Därför har jag blandade känslor inför Sonys avslöjande av att de jobbar med att filmatisera just Shadow of the Colossus. Visst är Josh Trank, mannen bakom fantastiska underdogen Chronicle, ett spännande val av regissör, men vad exakt ska filmen vara?
Berättelsen i SotC berättas med små medel. Den berättas med lite text och några korta filmer. Men den berättas också genom vad det är du gör. Ser man på det helt krasst så går hela spelet ut på att lubba runt och ha ihjäl stora monster. Typ. Men varje episk strid fyller en funktion. Utan att säga det rakt ut berättar man för spelaren att något inte är som det ska. Att det man gör kanske inte är rätt.
Man visar spelaren gradvis, över 16 strider. Det behövs 16 strider. Och i ett spel funkar det perfekt. Man får spela mot 16 välkomponerade bossar och får samtidigt berättelsen sakta upprullad för sig. I en film däremot? Vilken publik skulle sitta genom 2 timmar av bara kolosstrid efter kolosstrid?
Ingen. Såklart. Och ingen hade därför gjort den filmen. Det vore inte hållbart. Istället måste man berätta historian på ett annat sätt. Och det är ju i sig ingen dålig sak. Ibland kan de vara en fröjd att se samma historia berättad på helt olika sätt. Jag njuter till exempel i stora drag av Batman: Arkham City, utan att för den sakens skull tycka sämre om Nolans fantastiska filmer. Problemet är att SotC mer eller mindre är sättet det berättas på. Som historia… är det rätt banalt.
Hej, jag är en skräpfilm!
Jag blir sällan ledsen eller arg när jag får veta att ett verk ska översättas till ett annat medium. Är nyversionen dålig påverkar det alls inte den gamla och är den bra… ja, då vinner alla på det. Så jag ser väl egentligen inte hur någon kan förlora på en filmatisering av SotC. Jag håller fortfarande Ubisofts första Prince of Persia fantastiskt högt, trots att berättelsen manglades av Hollywood. Jag bara undrar, lite försiktigt, vad man tänker sig att man ska göra med sin licens.
”Vilken publik skulle sitta genom 2 timmar av bara kolosstrid efter kolosstrid?” Vilken publik har sett till så att det fortfarande görs bespottade specialeffektsfyllda filmer om robotar som förvandlar sig?
Ack ja, jag borde ha spelat både Ico och Shadow of the Colossus när jag hade chansen. Då kunde jag ha blivit sådär härligt nörd-arg nu istället för att gå mer på Linus accepterande linje. Nåja, det kommer alltid mer skräp att reta upp sig över, bara man har lite tålamod.
Jo, men tranformersfilmerna blandar ju också in lite taskiga dialoger och annat tjafs mellan striderna. Det är inte så bra, kanske, men det ger en viss variation. En SotC-film som var trogen spelet skulle bli väldigt variationslös.