Det här är ett sånt där inlägg som jag riskerar att få mycket skit för. Men jag har inte skrivit ett sånt inlägg på väldigt länge nu, så jag tar den risken. Jag kan dessutom inte låta bli att skriva det nu när något som jag har tänkt på länge plötsligt dyker upp i Sverige. Det jag talar om är den väldigt kompisvänliga relationen mellan speljournalister och utvecklare. De senaste åren är det något som jag märkt av mer och mer. Jag vet inte om det är vanligare nu än det var förut, men jag tror det är något som mer eller mindre alltid pågått. Kanske uppmärksammar jag det mer nu när jag själv skriver om spel, och uppmärksammar både speljournalistik såväl som utvecklare mer.
Jag ser honom mer som ett PR-verktyg än en speljournalist
När jag till exempel började lyssna regelbundet på Giant Bombcast märkte jag snart hur sajtens speljournalister talade om spelutvecklare som gamla vänner. Hur de som befunnit sig i spelindustrin länge ofta känner varandra personligt, och har gamla anekdoter om krogrundor att berätta. Ett jättetydligt exempel på det här är Gametrailers Geoff Keighley, som förmodligen är det starkaste exemplet på en speljournalist vars objektivitet jag har väldigt svårt att lita på. Keighley får inte bara access för att Gametrailers är en stor sajt, utan även för att han (helt öppet enligt eget erkännande) är vän med utvecklare. Du har förmodligen aldrig sett Keighley ställa en stor utvecklare mot väggen. Jag ser honom mer som ett PR-verktyg än en speljournalist.
Visst är det OK att stå på god fot med utvecklare och utgivare. Jag hoppas till exempel att Ludde är trevlig och skapar bra relationer med utgivare, och förstår till och med om Giant Bomb-killarna hänger på en pub med Tim Schafer efter E3 (Jeff Gerstmann har visat integritet när han gav ”lågt” betyg till till Kane & Lynch trots att Gamespot och Eidos hade affärsavtal för att promota spelet). Men jag kan till exempel inte riktigt lita på IGN:s objektivitet och opartiska omdöme när en av deras anställda (Jessica Chobot) är med som en karaktär i Mass Effect 3. Speljournalister är redan ökänt usla på att syna, ifrågasätta och kritisera spelindustrin. Sånt här hjälper inte.
Speljournalistik har lagt ribban så lågt att vi inte ens tänker på att det är meningen att speljournalister ska vara objektivt synande
I tisdags fick jag höra att LEVELs hyllande, skickliga och rikskända speljournalist Thomas Wiborgh ska börja jobba som Head of Communications för den svenska spelutvecklaren Avalanche. Jag tänker inte sitta och säga att Wiborgh givit Avalanche speciella förmåner genom åren för att han säger sig gilla företagets anställda personligen och nu jobbar för dem. Jag tror inte det här var något planerat som när politiker röstar för att avreglera en industri och två år senare får ett välbetalt jobb inom sagd industri. Wiborgh skriver dessutom att han är medveten om att hans fortsatta spelrecenserande kompliceras. Nej, allt jag säger är att det är sånt här som inte ser så bra ut, och enda anledningen att ingen reagerar är för att speljournalistik har lagt ribban så lågt att vi inte ens tänker på att det är meningen att speljournalister ska vara objektivt synande.
Jag tycker bara det är något vi ska vara vaksamma över. That’s all.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Är recensioner objektiva?
Speljournalister ska vara objektivt synande. Jag förstår vad du säger, men det är inte så tydligt. Journalister ska inte vara backade av utvecklare de sedan ska recensera. Recensionerna däremot är alltid utifrån journalistens personliga tycke och smak och utifrån dennes referensramar och erfarenhet. Det finns inga objektiva recensioner men journalisterna måste vara objektivt synande.
Ps. Jag hängde mer upp mig på att Thomas är mannen som inte tycker det är fel att objektifiera boothbabes. Men Avalanche har fortfarande Åsa Roos och det faktumet är värt mycket för dem och för hela industrin.
Jag tycker inte att man kan jämför speljournalister med vanliga nyhetsjournalister som jobbar på DN, Expressen eller GP.
Det är två helt olika saker och det skrivs med olika syften.
Nyhetsjournalister ska absolut försöka vara så objektiva som möjligt. De kan granska, gräva och hitta fult spel bland politiker med mera.
Men speljournalister skriver och recenserar underhållning. Och jag anser att det är stor skillnad mellan politik och underhållning och det blir konstigt om man ska jämföra så vitt skilda saker.
Visst, vissa speljournalister påverkas säkert och sätter ett högre betyg på ett spel för att de känner utvecklaren personligen. Men denne utvecklare känner inte alla speljournalister och är det inte ett bra spel så kommer det där låga betyget inte spela någon roll om man jämför med alla andra recensioner.
Speljournalister skriver om något som de älskar. De skriver om underhållning. De skriver hur mycket de roas av de spelen som de skriver om. Medan nyhetsjournalisters uppgift är att skriva om samhälleliga problem, de är där för att rapportera om olägenheter.
Trots att de delar namn – journalister, så går det inte att jämföra dem. Två helt olika grejer med två helt olika syften.
@frances: Recensionen är givetvis subjektiv, men det övriga rapporterande ska väl sträva efter objektivitet? Om man ska kallas journalist i alla fall?
Annars är man en spelkritiker eller likn.
Samson, ja det var det jag var ute efter! Tyckte bara det inte var så tydligt, men kunde tydligen inte göra det tydligare heller. Tydlighet-tydligschmet.
@kladdkaka: Jag skulle då aldrig kalla den du beskriver för en speljournalist. Den gruppen kallar jag spelkritiker.
Att recensera spel objektivt är bland det svåraste som finns, tycker jag. En recension borde väga lika mycket i objektivitet som subjektivitet, de personliga inslagen är ju det som förvandlar en artikel till en recension/krönika m.m. Jag gör alltid mitt bästa i mitt spelrecenserande för att inte klassas som partisk. För många kan detta säkert vara svårt att tro och jag är medveten om vilken plats jag säger detta från då publikationen jag skriver för har ordet ”Nintendo” i namnet. Det betyder dock inte att mitt spelande kretsar kring Nintendo, bara att jag är intresserad av ämnet.
Problemet för recensenter blir väl när det blandas in stora summor pengar och de tvingas ta någons parti. Därför älskar jag spelbloggosfären då den erbjuder ett annat perspektiv och blir ett komplement till de stora spelportalernas recensioner, nyheter m.m.
Bra skrivet
Jag gillar slutklämmen, ”det är något vi ska vara vaksamma över.” För det har du helt rätt i.
Även om jag måste säga att så illa som ”vanlig” journalism är det långt från att vara. För den man ju nästan redan förlorat hoppet om för länge sen.
För min del så har har den enda anledningen att jag har läst speltidningar och liknande hemsidor alltid varit för att få nyheter och bakgrundsfakta över spel och aldrig recensionerna.
Jag tycker alltid att deras recensioner aldrig har varit riktigt kritiska, utan alltid ganska mycket medhårs och så kommer det antagligen alltid vara tills vi får en publicservice speltidning/hemsida.
Det är ju därför sidor som svampriket finns, för det är här man får rakt igenom ärliga bedömningar.
Och jag ska igentligen inte skriva det här för jag missade chansen att sponsra men… KAN INTE SVAMPPOD FYRKANT KOMMA SNART!!! =)
Det är en av många andledingar som gör att jag inte kan känna mej hypade för spel längre…
Intressant inlägg, Tommy, och verkligen något som är viktigt för oss att tänka på. Jag har förstått det som att det är något som är mycket mer utbrett i staterna. Det verkar som att det där är mer eller mindre kutym att utvecklare/utgivare betalar skribenternas resor och uppehälle på mässor som E3 etc. Sen har de å andra sidan en helt annan syn på pressetik och objektivitet i USA, och de är inte alls lika strikta som vi här i Sverige som ofta stoltserar med att vi försöker vara så objektiva som möjligt i alla situationer. Men det är något som är viktigt att ha i åtanke i allt vi gör som speljournalister (eller spelkritiker eller skribenter, kalla det vad du vill).
Sedan tycker jag inte att man ska jämföra speljournalister med nyhetsreportrar, utan det ligger i så fall närmre nöjesjournalistiken där det inte heller är lika strikt. Dock ska vi vara klara över att liknande fenomen förekommer inom nyhetsjournalistiken också. Det finns massor med exempel på när kommunreportrar spenderar mer tid med politikerna på kommunhuset än med sina kollegor på redaktionen och således blir lite för goda vänner med dem de ska granska.
Also, när ska folk sluta kräva ”objektiva” recensioner? Recensioner är åsiktsjournalistik, precis som krönikor, och det är just det, skribentens åsikt, som är det viktiga.
Pöss på er!
Henrik: Det var väldigt fint skrivet! Det värmer oss alla. Svamppod fyrkant har en ETA i slutet av september.
T4: Så du hypade inte Transformers: Fall of Cybertron? 🙂
Henrik Alriksson: Vinklingen behöver inte ske enbart i recensioner och dess betyg. Har en journalist en god relation med anställda på en spelstudio är sannolikheten förmodligen större att h*n täcker deras spel bättre.
Daniel Jonsson: jo han kan ju få mera bakgrundsfakta och teamet bakom spelets tankar men recensionen av spelet har ändå stora risker att inte bli fullt kritisk som den skulle kunna vara om inte just det företaget har ett ton med reklamplatser i tidningen/hemsidan (är jag gammal om jag fortfarande använder ordet hemsida?). Så det är det mer ett kompliment för mig iaf.
Förlåt, jag menar han/hon.
Liten mansgris som smet ut
Enligt mig ska spelkritiker vara subjektiva, men samtidigt objektiva mot subjektiviteten… hur det nu går ihop! Sen finns det såklart vissa aspekter där jag tror de flesta är överens om vad som är bra och dåligt, t. ex buggar eller rent teknisk grafik.
Appropå Giant Bomb så avstod de faktiskt från att recensera Bastion, eftersom de enligt sig själva var så bra polare med utvecklarna att det skulle kunna påverka deras bedömning. Oerhört klokt beslut som fler kanske borde ta efter för att lösa problemet inlägget beskriver. Jag är skeptisk till att det skulle röra sig om mutor hit eller dit, åtsminstone här i Sverige, utan tror att enbart de personliga relationerna mellan utvecklare och kritiker kan trassla till det lite för folks omdömen vare sig man är medveten om det eller inte.
(Sen när det var dags för GOTY 2012 så släppte Giant Bomb sin princip, och vips så var Bastion runner-up i en hel drös katogorier och tredje bästa spel totalt, men det är en annan historia).