Det hÀr Àr ett sÄnt dÀr inlÀgg som jag riskerar att fÄ mycket skit för. Men jag har inte skrivit ett sÄnt inlÀgg pÄ vÀldigt lÀnge nu, sÄ jag tar den risken. Jag kan dessutom inte lÄta bli att skriva det nu nÀr nÄgot som jag har tÀnkt pÄ lÀnge plötsligt dyker upp i Sverige. Det jag talar om Àr den vÀldigt kompisvÀnliga relationen mellan speljournalister och utvecklare. De senaste Ären Àr det nÄgot som jag mÀrkt av mer och mer. Jag vet inte om det Àr vanligare nu Àn det var förut, men jag tror det Àr nÄgot som mer eller mindre alltid pÄgÄtt. Kanske uppmÀrksammar jag det mer nu nÀr jag sjÀlv skriver om spel, och uppmÀrksammar bÄde speljournalistik sÄvÀl som utvecklare mer.

Jag ser honom mer som ett PR-verktyg Àn en speljournalist
NÀr jag till exempel började lyssna regelbundet pÄ Giant Bombcast mÀrkte jag snart hur sajtens speljournalister talade om spelutvecklare som gamla vÀnner. Hur de som befunnit sig i spelindustrin lÀnge ofta kÀnner varandra personligt, och har gamla anekdoter om krogrundor att berÀtta. Ett jÀttetydligt exempel pÄ det hÀr Àr Gametrailers Geoff Keighley, som förmodligen Àr det starkaste exemplet pÄ en speljournalist vars objektivitet jag har vÀldigt svÄrt att lita pÄ. Keighley fÄr inte bara access för att Gametrailers Àr en stor sajt, utan Àven för att han (helt öppet enligt eget erkÀnnande) Àr vÀn med utvecklare. Du har förmodligen aldrig sett Keighley stÀlla en stor utvecklare mot vÀggen. Jag ser honom mer som ett PR-verktyg Àn en speljournalist.

Visst Ă€r det OK att stĂ„ pĂ„ god fot med utvecklare och utgivare. Jag hoppas till exempel att Ludde Ă€r trevlig och skapar bra relationer med utgivare, och förstĂ„r till och med om Giant Bomb-killarna hĂ€nger pĂ„ en pub med Tim Schafer efter E3 (Jeff Gerstmann har visat integritet nĂ€r han gav ”lĂ„gt” betyg till till Kane & Lynch trots att Gamespot och Eidos hade affĂ€rsavtal för att promota spelet). Men jag kan till exempel inte riktigt lita pĂ„ IGN:s objektivitet och opartiska omdöme nĂ€r en av deras anstĂ€llda (Jessica Chobot) Ă€r med som en karaktĂ€r i Mass Effect 3. Speljournalister Ă€r redan ökĂ€nt usla pĂ„ att syna, ifrĂ„gasĂ€tta och kritisera spelindustrin. SĂ„nt hĂ€r hjĂ€lper inte.

Speljournalistik har lagt ribban sÄ lÄgt att vi inte ens tÀnker pÄ att det Àr meningen att speljournalister ska vara objektivt synande
I tisdags fick jag höra att LEVELs hyllande, skickliga och rikskÀnda speljournalist Thomas Wiborgh ska börja jobba som Head of Communications för den svenska spelutvecklaren Avalanche. Jag tÀnker inte sitta och sÀga att Wiborgh givit Avalanche speciella förmÄner genom Ären för att han sÀger sig gilla företagets anstÀllda personligen och nu jobbar för dem. Jag tror inte det hÀr var nÄgot planerat som nÀr politiker röstar för att avreglera en industri och tvÄ Är senare fÄr ett vÀlbetalt jobb inom sagd industri. Wiborgh skriver dessutom att han Àr medveten om att hans fortsatta spelrecenserande kompliceras. Nej, allt jag sÀger Àr att det Àr sÄnt hÀr som inte ser sÄ bra ut, och enda anledningen att ingen reagerar Àr för att speljournalistik har lagt ribban sÄ lÄgt att vi inte ens tÀnker pÄ att det Àr meningen att speljournalister ska vara objektivt synande.

Jag tycker bara det Ă€r nĂ„got vi ska vara vaksamma över. That’s all.