Vissa band Àr mer speciella Àn andra. Anders var en gÄng i tiden helt förlorad i bandet Coheed and Cambria, men de har haft nÄgra mörka Är bakom sig. Det verkar dock gÄ mot bÀttre tider igen, sÄ Anders plockar in sin gamla festivalkompis Joar Lenz och gÄr igenom allt som har med Coheed and Cambria att göra; allt frÄn de första demo-plattorna, till interna brÄk, Amory Wars-serien och den nya plattan med en gammal bekant trummis.
NÀsta vecka ska vi Àntligen kolla pÄ film igen. Information om detta kommer i slutet av avsnittet.
LĂ€nkar
Inte riktigt min typ av musik, men Ă€ndĂ„ ett intressant avsnitt. Dock ser jag mer fram emot nĂ€sta, kommer se om Karate Kid innan dess! đ
Tycker tyvÀrr inte att skitsnack-konceptet hÄller för att snöa in sig sÄhÀr hÄrt pÄ ett enstaka band. KrÀvs nÀstan att man redan frÄn början har rÀtt sÄ stor kunskap om bandet i frÄga för att riktigt kunna njuta av avsnittet.
Blev dÀremot tipsad om lite grym ny musik, vilket sjÀlvfallet Àr ett plus! Joar var ocksÄ en bra gÀst som gÀrna fÄr Äterkomma vid musiksnack. FöreslÄr dock att ni vid nÀsta tillfÀlle det ska snackas musik bjuder in fler personer och vÀljer ett större Àmne.
Grymt avsnitt!
Jag fastnade för Coheed and Cambria nĂ€r jag sĂ„g musikvideon Welcome Home frĂ„n albumet Good Apollo… Gillade den skivan som fan och den gick varm i min bil vĂ€ldigt vĂ€ldigt ofta.
Nu pĂ„ senare dagar har jag glömt bort bandet tills nu dĂ„ man fick en bra uppdatering pĂ„ vad som hĂ€nt sedan dess đ
Rös till nÀr just Welcome Home introt kom i avsnittet. Grymt!
Skit bra avsnitt för ett gammalt Coheed and Cambria fan.
Sannerligen ett njutbart avsnitt!
Personligen sÄ funkar denna nisch mycket bra och Anders och Joar hade ett skönt flow mellan sig.
Innan RSM 2012 (och dess episka efterfest) sÄ var min enda kontakt med Coheed & Cambria genom Rock Band, dÀr Welcome Home (Tror jag det va..?) fanns med som spelbar lÄt. Kommer nog inte bli nÄgot större fan av dem efter avsnittet, men blivit tipsad om en hel del bra lÄtar iaf, speciellt In Keeping Secrets of Silent Earth: 3 (som jag febrilt försöker nynna till men fÄr aldrig till refrÀngen)
Gillar konceptet som fan, att följa en story pÄ det viset genom flera skivor, dock kÀnns det som det blir allt svÄrare att koppla ihop musiken med storyn? BerÀttelserna tar vÀl slut nÄn gÄng och att dÄ fÄ Coheed & Cambria att stÄ pÄ egna ben, Àr nog ytterst svÄrt speciellt med tanke pÄ fanbasen.
Och sen en liten dum frÄga som jag kanske missade i avsnittet, men serietidningarna, de kom först eller? SlÀpps det fortfarande nya eller Àr berÀttelsen slut? Och hur har samarbetet mellan bandet och seriskaparen sett ut?
Anyho, mycket intressant avsnitt.
Skitsnack, din vÀn i etern.
Bobby: Tackar för den vÀrmande kritiken!
Det var mycket riktigt ”Welcome Home” som fanns med i Rock Band. Andra lĂ„tar slĂ€pptes dessutom som DLC, men Welcome Home var med frĂ„n början. Det Ă€r förövrigt ofta en eller tvĂ„ lĂ„tar som hookar in en, sen börjar man skala, utforska och upptĂ€cka allt mer. Just sayin’ đ
Coheed and Cambria som band och koncept Ă€r inte beroende av serien kontra musiken eller tvĂ€rtom. Det finns mĂ„nga som bara gillar serien, mĂ„nga andra som endast gillar musiken. Sen har jag svĂ„rt att se att man fĂ„r ”slut pĂ„ story” dĂ„ det konstant skrivs till nya kapitel i och med varje ny skiva. Huvudhandlingen Ă€r ju redan över, i och med ”No World for Tomorrow”, som dock inte har hunnit komma som grafisk novell Ă€n.
Din frĂ„ga ang. serietidningarna Ă€r inte dum alls. Men nej, serietidningarna som fenomen kom till efter första skivan, och slĂ€pps efter skivorna. Faktum Ă€r att ”Amory Wars” (serietidningsvĂ€rlden) endast hunnit beta av tvĂ„ skivor, medan bandet precis slĂ€ppte sin sjĂ€tte nu under hösten. Dock sĂ„ hoppar man lite i storyn, fram och tillbaka. ”Black Rainbow” Ă€r en prequel-story till första skivan och ”The Afterman”, senaste plattan, handlar om en individ som utforskar vĂ€rlden efter allt som hĂ€nder i ”No World for Tomorrow”.
Claudio Ă€r ju den som skriver det mesta av lĂ„tarna som bandet spelar, samt all text till bandet och det mesta av handlingen i ”The Amory Wars” (Fun Fact: Gatan Claudio bodde pĂ„ som ung hette ”Amory Street”). Illustratörer för serien har bytts ut ett par gĂ„nger men det Ă€r i regel Claudio Sanschez som bossar över projektet.
En hyffsat pedagogisk översikt finns pÄ wikipedia;
http://en.wikipedia.org/wiki/Amory_Wars#The_Amory_Wars_Sketchbook
Jag Àr fullt medveten om att det kan te sig vÀldigt rörigt, sÄ Àven mitt svar, men hör gÀrna av dig om du har fler funderingar.
Och förbannat kul att du gillade avsnittet.
Aha, dÄ hade jag fÄtt en del om bakfoten.
Trodde att serietidningsvÀrlden Coheed & Cambria var en etablerad vÀrld och story, och att bandet anammade den vÀrld och började göra lÄtar om storyn! Men istÀllet Àr det nÄgon slags synergy imellan dom dÄ..:
JÀkligt coolt koncept alltsÄ, Àven om det kÀnns som ett stort projekt att ta sig an, om man nu vill ha hela kakan. Speciellt nÀr man jÀmför med andra artisters konceptalbum som Àr fristÄende.
FÄr ta och tipsa om Nine Inch Nails album Year Zero, som i mina ögon och med min tolkning Àr nÄgot av ett konceptalbum, dock utan uttalad mening och flera bottnar att analysera.
Men lyssna frÄn början till slut Ä se om du fÄr samma kÀnslor som jag.
MÄste bara lÀnka denna: http://www.youtube.com/watch?v=smR8DhYgS74
LÄter som det kunde varit en lÄt frÄn Castlevania till NES i början.
Nu Àr ju jag ett fan vilket framgÄr i avsnittet. Men innan jag trÀffade Anders och sÄlÀnge han tjatat sÄ jag bland annat nyligen sÄg dokumentÀren som nÀmns i avsnittet sÄ visste jag ingenting om allt runtomkringet vad gÀller Coheed.
Jag Àr ÀndÄ killen som lyssnar mycket pÄ lÄttexter men att de skulle finnas en röd trÄd hade gÄtt mig helt förbi, och sÄ Àven serien, som lÄter intressant och jag nÀr tid finnes definitivt kommer ta och kolla in.
Skall Ă€ven ta och lyssna in mig en extra gĂ„ng pĂ„ de sk. ’dĂ„liga’ albumen, sĂ„ jag sĂ€kert kan stĂ„ för vad som sĂ€gs i avsnittet đ
Jag har nĂ€mligen pĂ„ kĂ€nn att herrarna inte analyserar den senaste skivan med rĂ€ttvisa, dĂ„ jag tycker att den Ă€r frĂ€mst mesig, med ett par bra lĂ„tar, men hĂ€r spars inte pĂ„ nĂ„gra lovord och jag tror det beror pĂ„ vetskapen om en person snarare Ă€n kvalitĂ©n pĂ„ musiken đ
Joar verkar vara en bra kille, och de var bra dynamik mellan er. FrĂ€mst kul att han kaxade en del och Anders sa inte ens emot, han bara tog det som den lilla bitch han Ă€r đ
Dock blir jag ju lite orolig hĂ€r att Joars eventuella partner och Emelie snart kan se sig sjĂ€lva allena i livet, OM det skulle komma fram att Josh Ă€r singel, för dĂ„ ser vi nog snart tvĂ„ killar pĂ„ första bĂ€sta plan ivĂ€g đ
Otroligt snyggt klippt avsnitt! Keep on rolli’n Brunlöf, You know what timing is!
Skitsnack Àr det nya svarta.
PS. Debackel Àr ett ord som anvÀnds för lite! Och Victor, awsome lÀnk! I smell lite mattor till nÀsta PB4UD hÀr bland annat!
Tycker det var ett mycket intressant och njutbart avsnitt!
Jag lyssnade jĂ€ttemycket pĂ„ coheed & cambria för nĂ„gra Ă„r sedan men inte mycket lĂ€ngre. MĂ„ste lyssna lite mer pĂ„ dom första albumen igen eftersom dom Ă€r BĂST!
Ang spelningen som blev instÀlld pÄ hultan.
Jag och min dÄvarande flickvÀn var skitpepp och berÀttade för alla att dom var tvungna att se dom. Det vi missade var att det blev instÀllt och stod och lyssnade pÄ soundcheck. DÄ tÀnkte vi att det inte lÀt alls likt coheed. Mycket riktigt! IstÀllet spelade ett stenhÄrt band som heter purified in blood. Det var en jÀkla skillnad pÄ dom banden kan jag sÀga!!
RĂ„kade ramla över den hĂ€r bloggen nĂ€r jag googlade pĂ„ nya ”The Afterman: Descension” och kĂ€nde att jag var tvungen att lyssna pĂ„ podden som den Coheed-rĂ€v jag Ă€r.
Jag hörde ”The Running Free” pĂ„ tro det eller ej..Sveriges Radio P4 & programmet Dist i September 2007 och Ă€lskade den. Jag lyssnade in No World For Tomorrow dĂ„ och dĂ„ och Ă€lskade den till slut efter ett halvĂ„r eller mer och idag Ă€r den faktiskt en utav mina absoluta favoritskivor igenom tiderna. De skulle göra Neverender-konserterna under hösten 2008 sĂ„ dĂ„ försökte jag lyssna igenom de tre första skivorna som tog vĂ€ldigt vĂ€ldigt lĂ„ng tid att uppskatta.
Det var lite med hjĂ€lp av Neverender-boxen som jag började uppskatta de tre första skivorna mycket mer. Hela Coheed har varit som en evighetslĂ„ng karamell att suga pĂ„ sen jag hörde ”The Running Free” -07.
De Ă€r helt enkelt en utav de ultimata rockbanden som finns i rockvĂ€rlden idag och det Ă€r skitkul nĂ€r man stöter pĂ„ flera svenska fans men förihelvete! (UrsĂ€kta svenskan) SĂ„ga inte NWFT & YOTBR. De Ă€r ocksĂ„ helt fantastiska skivor, det Ă€r bara en smaksak om vad som Ă€r Coheed och inte, jag gillar riktningen pĂ„ de senaste skivorna ocksĂ„ och Ă€r övertygad av att fler gör. Jag förstĂ„r Ă€ven vad ni menar. Coheeds ”element” ligger ju i dom.
Synd bara att Coheed inte har headlinat hÀr sedan 2008. Jag sÄg dom tvÄ gÄnger 2010 och nu tycker jag att det Àr dags att fÄ hit dom med Josh och allt!
Skulle kunna skriva och diskutera hur mycket som helst, men detta inlÀgg blev redan ganska lÄngt sÄ jag slutar hÀr.
Bra avsnitt och kul att höra svenska Coheed-fans diskutera som sagt. Lyssna igenom NWFT & YOTBR igen och kĂ€nn hur bra plattorna Ă€r istĂ€llet för att jĂ€mföra de med de tre första plattorna, de Ă€r ju Ă€ndĂ„ fantastiska lĂ„tar. Man kan inte jĂ€mföra Dr Pepper med Coca Cola till exempel för att nĂ„gon sĂ€ger att Dr Pepper Ă€r ”körsbĂ€rscola”.
Avslutningsvis! The Afterman Àr svingrym!
Ha sorry! Coheeds ”element” ligger i de tre första menar jag, sĂ„klart.
Det hÀr var det första avsnittet som jag faktiskt hoppade över efter att börjat lyssna. DÄ har jag sen i höstas lyssnat konstant frÄn start pÄ retroresan och sen vidare till skitsnack.
Jag gav visserligen inte avsnittet en riktig chans utan ibland Àr man bara vÀldigt anti till nÄgot som man inte alls kan relatera till.
SĂ„ felet ligger kanske mer hos mig. đ